Moralkamp

Frågor om sexualitet och moral har hamnat högt på agendan den senaste tiden. Rör vi oss i mer liberal eller mer moralkonservativ riktning? Trenden tycks inte entydig. Samtidigt som unga människor i allt högre grad skiljer på sex och kärlek så blev det traditionella kyrkbröllopet högsta mode med en toppnotering under mitten av 00-talet. På EU-nivå arbetar starka religiösa krafter mot abortmöjlig­heter, hbt-rättigheter och preventivmedel – medan den svenska riksdagen klubbade en könsneutral äktenskapsbalk.
Ottar har samlat fyra debattörer som under den senaste tiden gjort sina röster hörda i det mediala samtalet, och de representerar olika politiska, etiska och religiösa perspektiv. Två betecknar sig som katoliker, en som muslim och en som zoroastrier.
Roland Poirier Martinsson startade i höstas en debatt om skolans sexualundervisning med en ledarartikel i Svenska Dagbladet där han kritiserade att ”den elitistiska randorganisationen” RFSU tilläts besöka en kommunal skola. Cherin Awad var en av programledarna för Halal-tv, programmet som ville dra en lans för avhållsamhet före äktenskapet och kritiserades för att företräda en ”reaktionär, patriarkal och sexualfientlig agenda”. Katrine Kielos kom 2008 ut med boken Våldtäkt och romantik, och vill diskutera moralfrågor utifrån ett maktperspektiv och upprätta ett feministiskt samtal om skillnader och kroppar. Alexander Bard, som kallar sig ”amoralisk livsstilsliberal” är en av grundarna bakom det frihetliga nätverket Liberati.

Samtalet inleds med en diskussion om själva moralbegreppet. Alexander Bard understryker att ”moral” och ”etik” ofta blandas samman på ett förvirrande sätt och refererar till Jürgen Habermas definition. Den tyske sociologen slår fast att moralbegreppet är teologiskt och hänvisar till religiösa föreställningar om gott och ont, medan etik handlar om rätt och fel i filosofiskt avseende.
Vem bör styra de värderingar som omgärdar sexualiteten – staten eller individen? Borde vi prata mer om moral än vad vi gör? Roland Poirier Martinsson menar att det är bra att moralfrågorna är relativt frånvarande i den politiska domänen i Sverige, däremot efterlyser han en mer levande moraldebatt i det civila samhället. Katrin Kielos tycker att den politiska sfären är vidare än bara staten:
– Jag vill hävda att det behövs mer moraldiskussioner i det politiska samtalet. Vi tror lätt att bara för att vi inte pratar om det så råder konsensus. Vi behöver absolut prata om sexualitet i moraliska termer, då menar jag absolut inte underlivskatolicism. Det är ju faktiskt så att både den evangeliska högern och RFSU har sina versioner av vad en sexualmoral är.

Den moraliska utgångspunkten är bra. Jag tycker att samhället bör verka mot att man köper och säljer kroppar
/Katrine Kielos

Låt oss börja i höstens debatt. Ska man svara på frågor om analsex i sexualundervisningen på högstadiet?

RPM: Till att börja med – frågor om sexual­moral upptar enormt lite av min tid. Men nu blev jag uppringd av ett tv-program för att kommentera ett inslag och efter det skrev jag en kolumn. Det var för RFSU inte problematiskt om de här 14-åriga barnen hade sex. Det var problematiskt om de hade sex på ett sätt som inte var värdigt, hälsosamt, eller ett sätt som skyddade den personliga integriteten. De pratade om hur man ska göra när man har analsex dels för att man ska tycka om det och dels för att man inte ska skada sig.
– Jag är av en helt annan uppfattning. Jag pratar inte med mina 13-14-åringar om att de ska göra detta – jag pratar om att de inte ska göra detta. Inte för att det är analsex, utan jag är av samma uppfattning om det hade gällt vaginalt sex.
– Det handlar inte om att döma ut RFSU:s sexualmoral, men det är inte min sexualmoral och det är inte den jag vill att mina barn ska uppfostras i. Om den kommunala skolan tar in RFSU, då upp-fattar jag det som ett övergrepp på mitt föräldra-skap. Om detta händer i en friskola – à la bonheure. Men i den kommunala skolan bör man inte företräda en stark sexualmoral, utan vara mer minimalistisk. Man bör varken plocka in RFSU eller den katolske prästen.
KK: Jag tror inte alls på någon minimalistisk sexual­undervisning. Jag tycker att man kan bjuda in både RFSU och den katolske prästen. För att ge ungdomar möjlighet att göra egna val måste man ha ett språk för att prata om sexualiteten som är en väldigt stor positiv kraft utöver det som har med reproduktion och könssjukdomar att göra.
– Det är väldigt negativt, särskilt för flickor, att bara få höra att du kan få könssjukdomar, du kan bli våldtagen, du kan bli gravid.
CA: Ja, man bör lyfta fram det sexuella som en positiv kraft i människors liv.
RPM: Nej, det får föräldrarna sköta.
CA: Jag tycker också att det är ett problem att avhållsamhet inte diskuteras som ett alternativ i skolan. Det handlar ju om barn. Jag skulle bli tokig om min 13-åriga syster eller bror skulle ha sex. Moraliserar jag? – Yes I do! Det betraktas som konstigt, bakåtsträvande eller konservativt om man väljer att inte vara sexuellt aktiv som barn.
RPM: Grace, som är nio år, kom igår till mig och frågade. »Pappa, vad är fitta?« Jag gav henne inte en örfil, utan jag är fullt kapabel att prata sex med mina barn och jag ser det som ett stort privilegium. Mitt problem är att i relation till mina barn blir jag en som säger nej, bara för att någon annan introducerar saker de är för små för, och värderar sexualiteten på ett sätt som jag tycker är slafsigt. Jag kanske tycker att detta är något jag skulle prata med min 15-åring om, och inte 13-åring.
AB: Det finns ju de som aldrig vill prata om det eller börja när man är 44 år. Någonstans måste vi ju sätta gränsen.
RPM: Ska jag berövas mina rättigheter bara för att det finns andra människor? Så fort jag som konservativ hävdar min rätt att säga nej till vissa saker, då ska plötsligt individens rättigheter offras på det allmännas altare.
AB: Dina barns rättigheter är inte nödvändigtvis desamma som dina rättigheter.
RPM: Så här är det okej att staten går in i sovrummet?
AB: Kunskap är en sak, sexuell handling är en helt annan sak.

Under tiotalet kommer vi att se en revival för ny prydhet, eftersom vi är så trötta på alla nakna kroppar överallt.
/Alexander Bard

Vi vet att det händer att 14-åringar har sex med varandra, också homosexuella killar. Om de då skulle fråga om analsex, ska man inte kunna svara om hur man har det på ett säkert sätt?
RPM: Om jag är lärare och det kommer en 13-14-åring och ställer frågor som tyder på att han har ett väldigt avancerat sexliv – oavsett sexuell läggning, då borde jag som lärare i de allra flesta fallen kontakta föräldrarna – om jag inte har evidens för att det vore fel att kontakta föräldern för att de skulle ta fram käppen.
AB: Jag tycker att du förråder eleven. Jag tycker att du har helt fel. Jag tycker att du lägger din katolska moral som en allmän samhällsprincip. Tyvärr har vi skrotat alla skolpsykologer i Sverige. Det var dit man skickade dem förut, och det var skolpsykologerna som kunde svara bäst.
RPM: På 70-talet när jag växte upp höll 12, 13, 14, 15-åringar på som kaniner. Och det fanns många skräckhistorier om hur folk råkade illa ut. På högstadiet gick jag på föräldrafria fester där 70 av 100 var packade och det låg någon full brud i ett rum och killarna gick in en efter en och satte på henne.
CA: Menar du att det inte är så nu i Sverige?
RPM: Jag menar att det inte är så i det sociala ­sammanhang – katolik, medelklass – som jag tillhör.
I USA är det inte är okej för tonåringarna att ha föräldrafria fester förrän de är 16, 17 år.
CA: Jag kommer ihåg att det var i sexan som killarna började trycka upp oss tjejer i hörnen och sticka in händerna under kläderna. Det fanns också en press kring att man förväntades tycka att det var kul.
RPM: Du har en oerhört bra poäng när du nämner det sociala trycket. Där ska vuxenvärlden vara ett stöd.
AB: Om inte just i sexualundervisningen, var ska de i så fall få tillfälle att berätta om sådana erfarenheter och ett självförtroende att diskutera? Alla har ju inte de idealiska föräldrar där du vill sätta dig själv.
RPM: Det finns ju möjliga kompromisser som politikerna vill ta bort nu, till exempel att ens barn kan slippa vara med på skolans sex- och samlevnadsundervisning.
CA: Jag tycker absolut att sexualundervisningen ska vara obligatorisk men vi kan diskutera hur den ser ut idag. Men jag tycker att det är katastrof om barnen inte är med på sexualundervisningen. (…)

Detta är ett kortare utdrag ur texten som publicerades i Ottar #1 2010 – läs hela artikeln i pappers-Ottar, som du kan köpa och beställa här!

Rasmus Malm
frilansjournalist

Foto: Jens Olof Lahstein
frilansjournalist

Beställ lösnummer av Ottar här! (Detta är nr 1 2010)