Är du öppen för allt? Har du dammsugit varenda krok i hjärnan där fördomar ligger och skvalpar. Och vad är det som gör just dig så öppen? Högre IQ? Bättre lögnare? Det är inte svårt att anta en politisk korrekt attityd. Metoden är: var aningen amöbalik, snappa upp de senaste trenderna och håll en konsekvent linje, blotta för guds skulle inga teoretiska falluckor eller ”tänkte inte på det ”-infall.
Själv har jag inte så sällan antagit en motsatt ståndpunkt i diskussion för att få lite fart på’t. Men också för att jag ibland inte har vetat vad jag tyckt.
Tyvärr har det skvalpat omkring en del gammalt fördoms- (förorts?)damm i hjärngångarna utan att jag har vetat om det. Som häromsistens, då RFSU Stockholm höll en sexualpolitisk helg, och Helene Delilah och Petra Hansson gav en lektion i S/M (sado-masochism, undergivelse och bondage). Mycket intressant. Själva föredraget var rättframt, allt lät solklart och man undrade varför inte fler håller på.
Men så skvalpade där fram en liten fördom. Fråga ej varifrån, men här är den: kan det vara så att de som ägnar sig åt S/M egentligen bearbetar ett trauma i barndomen? Vill man få smisk så återupprepar man något trauma där man som barn blev smiskad?
Suck. Fördragshållarnas svar var givet: tja så kanske det kan vara för en del, men inte för andra. Om de mår bra av att bearbeta sina eventuella trauman, vad spelar det för roll?
Ja gör det? Eller tycker ”den allmänna opinionen” att de borde gå i terapi för att i framtiden kunna ägna sig åt ”normal sex” – vad det nu är? Nästa tanke: om det var ett trauma och de mår bra av att iscensätta det, borde vi iscensätta andra trauman och sorger? Kan allt, under rätt omständigheter, göras om och förlora sin destruktiva innebörd. Vad väntar vi på i så fall?
Ylva Bergman, redaktör
