Mens på nationalscenen

Varför ville du göra en föreställning om mens?

– Jag insåg att jag aldrig hade sett mens gestaltas sceniskt förut och jag har alltid tyckt att det är intressant med sådant som är omgivet av olika tabun. Menstruationen är så förknippad med det kvinnliga könet och kvinnliga erfarenheter har generellt osynliggjorts på scenen eftersom det knappt har funnits kvinnliga dramatiker.

»Främst har jag mött en stor hunger och längtan efter att få prata om mens.«

Är mens tabu?

– De senaste två åren känns det som om mensen har fått lite plats i scenkonsten, i seriealbum och kulturmagasin. Men jag tycker överlag att det är något som man inte pratar om och som varje menstruerande person förväntas hålla för sig själv. I mitt arbete med pjäsen har jag stött på en del reaktioner i still med: »Men usch, varför ska man prata om det där som är så kladdigt«. Men främst har jag mött en stor hunger och längtan efter att få prata om mens.

Varifrån har du hämtat stoff till manuset?

– Jag har gjort både djupintervjuer och enkäter för att få in fler röster i huvudet. En sak som jag märkte var att det finns en vattendelare kring huruvida man vill ha sex när man har mens. Många undviker att ha sex medan vissa känner precis tvärtom; de blir mer sugna och tycker att sexet blir skönare. De killar, som inte själva har mens, som jag har pratat med har uttryckt en känsla av utanförskap när det pratas om mens. Det är nog samma sak för barn. Man vet inte vad det är förrän man har haft det.

Finns det en okunskap om mens?

– Det tror jag. På någon biologilektion i skolan fick du väl höra om ägget och mensen och mensskydden. Men nu i efterhand har jag insett att jag har vetat väldigt lite. Det finns en allmän, felaktig uppfattning om att man inte kan göra vissa saker när man har mens. Många undviker till exempel att bada, men vet egentligen inte varför. »Det är någon hygiengrej«, säger man lite svepande. Men jag har inte gjort en informativ föreställning utan snarare hållit mig till lek och skämt kring alla tabun. Min förhoppning är att ge en lite mer peppad känsla för mensen.

»Man stöter nästan aldrig på kvinnliga hjältar i filmer och böcker som plötsligt måste byta en tampong eller tömma en menskopp.«

Vad tänker du om att just Kungliga Dramaten sätter upp den här musikalen?

– Eftersom Dramaten är Sveriges nationalscen tänker jag att det finns ett stort värde i att de vill sätta upp en pjäs om mens. Jag tror att om Strindberg eller Bergman hade haft mens och PMS på månatlig basis så hade det fenomenet redan visats på scen för länge sedan.

Hur tror du att vår relation till mens kommer att se ut i framtiden?

– Jag hoppas att mensen ska sippra in i populärkulturen. Man stöter nästan aldrig på kvinnliga hjältar i filmer och böcker som plötsligt måste byta en tampong eller tömma en menskopp. Jag hoppas också att vi kommer bort från tanken om att vår egen mens är så jäkla äcklig och hysterin kring att mens inte får synas eller märkas eller pratas om. Det ska kännas helt normalt att säga, ”Äsch fan, jag måste tömma min menskopp!”.

Mens – the musical har premiär fredagen den 18 september på Unga Dramaten.

Louise Fauvelle är frilansjournalist.