”Man blundar för hedersvåldet”
Sara Mohammad kom till Sverige i början av 1990-talet och har sedan dess varit en förgrundsgestalt i kampen mot hedersrelaterat våld och förtryck. Hon blev själv utsatt som ung, flydde till Sverige och startade så småningom föreningen Glöm aldrig Pela och Fadime. Mohammad tycker att hedersrelaterat våld har uppmärksammats mer och mer i Sverige, men konstaterar att det fortfarande är tusentals ungdomar som lever i rädsla för sina familjer, medan politikerna står rådvilla.
Hur ser diskussionen ut idag jämfört med på 80-talet kring hedersrelaterat våld?
– Oj, det är en enorm skillnad! Idag är vi emot könsstympning och andra typer av hedersrelaterat våld, men för 10-15 år sedan talade man om könsstympning som en naturlig del av en kultur och en tradition vi skulle respektera. Då fanns det inget behov av kunskap, och det fanns inga rutiner för att hjälpa de utsatta. Exempelvis var det alltid mannen i en nyinvandrad familj som fick bankkort och socialbidraget insatt till sitt konto, utan en tanke på vad det kunde innebära. Idag diskuteras hedersproblematiken och våldet fördöms, vilket är bra, men det finns allt för få lösningar på hur vi ska kunna motverka våldet.
På vilket sätt är hedersrelaterat våld och förtryck kopplat till sexualitet?
– Kvinnans kön är nyckeln till heder och stolthet för familjen eller klanen. Kvinnans kön är lika viktigt som hennes liv. Du får absolut inte visa din kropp, du ska skämmas och skyla din kropp som kvinna.
Sara Mohammad går och hämtar en bild som hon har tagit i Iran i mitten av 90-talet när hon gjorde en dokumentärfilm om hedersvåld. Den visar en 13-årig flicka som fått fängelsestraff för att hon har blivit våldtagen.
– Hon var rädd för den dagen hon skulle släppas ut ur fängelset, för då skulle hennes familj stå på rad utanför och döda henne.
Hur många är drabbade i Sverige idag?
– Enligt Ungdomsstyrelsens senaste siffror lever 70 000 ungdomar under omständigheter där deras livssituation begränsas dagligen. 8 500 av dem är rädda för att bli bortgifta mot sin vilja, och mörkertalet beräknas vara mycket högre.
Hur hanteras frågan politiskt?
– Det finns politiker inom alla partier som jag uppskattar, men inte något enskilt parti som har haft viljan och kraften som krävs för att ta tag i problemen på allvar. Jag tycker det är viktigt att göra en skillnad mellan mäns våld mot kvinnor, och hedersvåld. De är problem som ligger på olika nivåer, och för att kunna sammanföra dem med varandra måste problematiken kring hedersvåld komma upp till en högre nivå.
– Jag uppskattar till exempel Gudrun Schyman för hennes arbete för jämställdhet men är samtidigt oerhört besviken på hennes syn på kampen mot hedersrelaterat våld som något rasistiskt. Diskussionen kring hedersvåld cirkulerade kring kurdisk etnicitet efter Fadimes död 2002, men det gör den inte längre. Idag är det stora problemet en form av omvänd rasism där man blundar för hedersvåldet genom att inte beakta invandrarkvinnors och ungdomars rättigheter med hänsyn till kultur och religion.
– Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni har försökt att lyfta frågan kring tvångsäktenskap, vilket kanske kommer bli kriminaliserat nästa år, men det går fortfarande för långsamt. Hur många tvångs- och fullmaktsäktenskap ska få gå igenom innan lagen träder i kraft?
När det gäller framtiden är Sara Mohammad ändå hoppfull, men skeptisk. Hon har själv förlåtit sin familj för det hon utsattes för som ung.
– Min bror höll en kalasjnikov mot mitt huvud och jag var sekunder från att bli hedersmördad. Idag har jag för- låtit honom eftersom det var han som gjorde det möjligt för mig att våga frigöra mig från min familj, så att jag har kunnat hjälpa tusentals andra i samma situation. Men det betyder inte att alla måste gå igenom ett helvete som mig..
Text: Emma Lundberg
Foto: Sandra Qvist
Den här texten publicerades i Ottar #3 2011. Beställ numret här!
Läs mer
Riksföreningen Glöm aldrig Pela och Fadime
Artikel från seminarium under Pride 2011 om hedersrelaterat våld