Män kan våldtas
Män vågar inte berätta. Inte ens för de allra närmaste. I samband med andra kriser kommer övergreppen fram.
– Män utsatta för sexuella övergrepp är en dold grupp brottsoffer och de har mycket svårt att få hjälp idag, säger Suzanna Boman, psykoterapeut på RFSU-kliniken.
Att män utsätts för övergrepp är ingen nyhet. Men hur många som drabbats vet ingen. En grov uppskattning för RFSU-kliniken är att 3 av 100 de mött har varit utsatta. Men många som besöker kliniken går bara på ett fåtal samtal, och det kan ta tid att våga berätta om övergrepp.
2009 anmäldes 101 våldtäkter på män, men mörkertalet uppskattas till 90 procent, enligt Nationellt centrum för kvinnofrid. Kvinnor som utsatts vet att de kan få hjälp via olika mottagningar, kvinnojourer med mera. Men för män finns lite hjälp att få. Exempelvis kan väntetiden för en våldtagen man, som inte är akut självmordsbenägen, variera mellan ett par månader upp till två år på mottagningen Centrum för andrologi och sexualmedicin i Stockholm, beroende på att kliniken måste prioritera barn som riskerar utsättas eller andra akuta fall.
RFSU-klinken vill nu göra en särskild satsning riktad mot utsatta män.
Hur drabbas männen?
– Skam och självpåtagen skuld. Skammen är större för män. Den allmänna uppfattningen är nog att män inte kan våldtas. En man förväntas ha kontroll och bör inte hamna i situationer där han kan utsättas. Det är därför mycket tabubelagt att söka hjälp.
En man förväntas ha kontroll och bör inte hamna i situationer där han kan utsättas. Det är därför mycket tabubelagt att söka hjälp.
Tar männen kontakt för att de varit utsatta?
– Ofta söker de hjälp för andra problem som bristande lust, erektionsproblem, men senare kan en övergreppsproblematik komma fram.
Var de inte medvetna om övergreppen?
– Jo, men få som jag mött har kunnat berätta om det tidigare. Det finns de som aldrig berättat. De kan ha utsatts i sin barndom av äldre kamrater, en äldre kvinna eller sin mamma. Andra kan ha varit utsatta av sin far, eller i vuxen ålder av andra män. Ibland kan de ha haft svårt att definiera det som skett som ett övergrepp.
Är det vanligare bland hbt-personer?
– Det vet vi inget om. Mörkertalet är stort. Möjligen utsätter hbt-personer sig för fler risker genom att söka upp vissa mötesplatser, och att raggningen av en partner inte alltid sker i offentlighet.
Vad händer med männen som aldrig berättar?
– Det vet vi inte. Min erfarenhet av att arbeta med människor som utsatts för trauman är att man måste tala om det, förr eller senare.
Finns det en mer »förlåtande« kultur bland tjejer, att man nästan räknar med att utsättas för ett övergrepp?
– Kanske. För män kan det vara viktigare att upprätthålla den sociala fasaden. Generellt sett är det nog svårare för män att hitta någon att tala med om sin sexualitet, och än svårare att tala om utsatthet och upplevelser av sexuellt våld
Vad vill ni?
– Vi vill ta reda på hur män påverkas av övergreppen och om konsekvenserna är annorlunda än för utsatta kvinnor. För pojkar och män är det idag inte självklart vart man kan vända sig för att få hjälp. Vi vill bidra till att synliggöra gruppen män som utsatts för sexuellt våld, säger Suzanna Boman.
Läs mer i artikeln »Inga ord för män som våldtas« i Ottars webbtidning Ottar Rapport.
Ylva Bergman
