»LÅT OSS ANDAS«
I Ungern har trakasserier blivit vardagsmat för hbtq-personer. Sanna Samuelsson träffar tre kämpar som på grund av trycket från den ökande fascismen får allt svårare att hålla sig över ytan.
– Inte ens min advokat vet var jag bor. Jag har bytt lägenhet fem-sex gånger under det senaste året. Jag har inte ens fått ett datum för när min rättegång ska hållas, säger Andrea Giuliano, hbtq-aktivist, fotograf och festarrangör.
Han har ett skratt som är både bittert, uppgivet och varmt på samma gång. Ett skratt som återkommer när vi samtalar om de trakasserier och dödshot han utsatts för, efter att han i Pridetåget 2014 bar en prästkostym som också var en parodi på en logotyp som tillhör Nemzeti Érzelmű Motorosok, ett nationalistiskt motorcykelgäng med kopplingar till det nyfascistiska partiet Jobbik, som fick 16,7 procent av rösterna i parlamentsvalet 2010.
Efter ett reportage om Prideparaden på ungersk tv där Andrea syntes fick han ett pris satt på sitt huvud. Högerextrema skrev till honom att han borde skjutas, korsfästas och kastreras. Han fick alla sina personuppgifter upplagda på nätet. Hoten eskalerade när personer försökte ta sig in i hans hus, och en före detta parlamentsledamot från Jobbik dök även upp på hans arbetsplats för att »få tag på honom«.
Vi möts på ett kulturhus i distrikt 7, en av de fattigare delarna av Budapest. Det är vår. Träden har precis börjat slå ut och luften börjar bli varm. Huset är ett kulturellt andningshål som har undgått stadens många grävskopor, men byggnaden bredvid ligger i ruiner. I Budapest står upprensning på agendan. Hemlösa jagas bort och det byggs nytt överallt.
Samtidigt är detta samma gator där paramilitära fascistgrupper paraderar, vissa av dem med tydlig koppling till det allt mer populära Jobbik. Gator där hatbrott mot hbtq-personer numera sker varje år i anslutning till Prideparaden, efter 2007 då det högerextrema hatet mot homosexuella eskalerade.
»Pride-paraden tvingades bli en skrämd promenad, utan »provocerande« kläder, nakenhet eller politiska budskap, efter de många hot och våld från högerextrema.«
Ungern är ett land där grundlagen nu uttrycker att äktenskap är något som bara sker mellan en man och en kvinna efter att regeringen, som leds av det nationalkonservativa partiet Fidesz och kristdemokratiska KDNP i koalition, gjorde om konstitutionen när de kom till makten 2010. Samtidigt introducerades »familjekunskap« som ett obligatoriskt ämne i grundskolan, ett ämne som inte alls inkluderar hbtq-frågor. Parallellt med denna sexualpolitiska backlash har hatbrotten och hetsen mot romer och judar ökat.
I april 2014 vann Fidesz återigen valet med hela två tredjedelars majoritet, vilket innebär att de kan driva igenom den politik de vill. I juli deklarerade premiärminister Viktor Orbán således att han ville vända sig bort från den »liberala demokratin«, och nämnde staterna Ryssland och Turkiet som goda exempel.
Andreas Giulianos prästklädsel i paraden var ett försök att utmana den skrämda tystnadskultur som finns inom hbtq-communityt i Ungern i dag, berättar han. Den tystnad som gör att Prideparaden tvingas bli en skrämd stilla promenad, utan »provocerande« kläder, nakenhet eller politiska budskap, efter de många hot och våld som högerextrema och konservativt kristna har riktat mot Pride de senaste åren. En rädsla och tystnad som Andrea är mycket trött på, färdig med.
»Ungern är ett land där grundlagen nu uttrycker att äktenskap är något som bara sker mellan en man och en kvinna.«
– Min kostym kunde liknas vid en teckning i en satirtidning. En parodi på deras machoattityd och nationalism. Ett kombinerat frågetecken och fuck you-finger i de högerextremas och konservativt kristnas riktning, säger Andrea Giuliano.
När hoten dök upp anmälde han dem direkt, men anmälan lades ner två gånger. Den tredje gången lyckades hans jurist övertala polisen att titta på det bevismaterial som fanns, eftersom de tidigare hade hänvisat till brist på information. När Andrea sedan besökte polisstationen hörde han hur en av de anställda kallade honom »bög«.
Så när han erbjöds polisskydd bestämde han sig för att neka, eftersom det inte kändes tryggt. Istället har han flyttat runt i väntan på rättegången. Men än så länge har ingenting hänt. Däremot har han behövt gå till rätten efter att högerextrema har anmält honom för förtal efter satiren på motorcykelgängets logotyp. En undersökning som har gått mycket snabbare än hans egen anmälan.
Andrea Giuliano skrattar igen när han berättar om det, men hans ögon är matta av trötthet.
– Andrea Giulianos fall är ett av de värsta jag har hört talas om, säger Tamás Dombos, samordnare och styrelseledamot i Háttér Society, en av Ungerns största hbtq-organisationer. De ger juridisk hjälp vid hatbrottsrättegångar, driver opinion och har en telefonjour för hiv och aids-information. Háttérs kontor ligger i ett vanligt bostadshus i Budapest med sliten trappuppgång och djungler av krukväxter på balkongerna.
– Polisutredningar tenderar att ta lång tid i Ungern. Just nu har vi ett fall med ett hatbrott som skedde under Prideparaden 2012, där polisen grep de skyldiga direkt. Men först nu har åtal väckts, säger Tamás Dombos och skakar på huvudet.
En hatbrottslagstiftning som explicit inkluderade sexuell orientering instiftades 2013, men används sällan, eftersom många är tveksamma till att anmäla av rädsla för att bli än mer utsatta. Samma sak gäller annan kontakt med myndigheter, till exempel att ingå registrerat partnerskap, berättar Tamás. Möjligheten finns, men det uppfattas som en risk.
– Många homosexuella vill inte registreras av myndigheter. Vem vet vad som kommer härnäst? Vad händer om högerextrema Jobbik vinner nästa val? Då kommer de att ha en lista över ungerska homosexuella.
»Att ingå registrerat partnerskap uppfattas som en risk. ›Vad händer om högerextrema Jobbik vinner nästa val? Då kommer partiet att ha en lista över ungerska homosexuella‹.«
Tamás Dombos
Den ungerska polisens arbete med hatbrott har egentligen förbättrats avsevärt under de senaste åren. En särskild arbetsgrupp har inrättats som har tillräcklig kompetens, berättar Tamás Dombos, som ingår i en hatbrottsgrupp med medlemmar från olika organisationer, bland annat Amnesty. Problemet är att många anmälningar om hatbrott fastnar på lokal nivå, där de inte tas på allvar. Fördomar och homofobi är ett problem generellt. Det finns även hos polisen och förändras inte nödvändigtvis för att lagen ändras. Homofoba uttalanden har dessutom gjorts av flera politiker i parlamentet under de senaste åren. Det är främst högerextrema och kristdemokrater som har stått för den allt mer aggressiva retoriken. Men även premiärminister Viktor Orbán deklarerade i Europaparlamentet 2013 att äktenskapet endast är till för en man och en kvinna.
Parallellt med att retoriken mot hbtq-personer har hårdnat så har myndigheterna börjat misstänkliggöra frivilligorganisationer med hbtq-inriktning. I maj 2014 läckte en svartlistning ut av 13 organisationer som har fått stöd av Norwegian Civic Fund (NCTA), som är ett norskt initiativ som ger stöd till civila organisationer. Bland dem fanns lesbiska Labrisz Lesbian Association och Rainbow Mission Foundation, som anordnar Budapest Pride.
»Premiärminister Viktor Orbán deklarerade i Europaparlamentet 2013 att äktenskapet endast är till för en man och en kvinna.«
I Labrisz Lesbian Associations lokal i Budapest är det full aktivitet en fredagskväll. En dansklass pågår samtidigt som besökare till ett samtal börjar droppa in. En kelsjuk golden retriever avbryter vår intervju med jämna mellanrum och kräver att bli klappad. En idyllisk bild just i kväll, men hos en organisation som har fått utstå mycket under det senaste året, och där samtliga femtontalet aktiva medlemmar arbetar ideellt.
Vad svartlistningen av organisationen innebar framgick först inte, men blev tydligare när Labrisz tvingades in i ett byråkratiskt helvete, med krav på detaljerad redovisning. Undersökningen pågick under flera månader, berättar Dorottya Rédai, som är aktiv i Labrisz.
– Det kändes som trakasserier. Vi var tvungna att lämna ut all dokumentation av projektet. De ville ha personuppgifter till våra volontärer. Vi vägrade men var ändå tvungna att ge ut dokumenten, med namn och personuppgifter överstrukna. Det var hemskt, säger Rédai.
»Dikten Låt oss andas beskriver livet innan Tyskland gick in i Ungern. Landet började bli fascistiskt och människor förlorade mer och mer av sin frihet. När vi läste den sa vi till varandra ›Det är precis som nu‹.«
Stödet som Labrisz har fått av norska NCTA är till ett skolprogram där hbtq-volontärer föreläser om sina liv och uppväxter. Ett försök att överbrygga den homofobi som finns hos många elever, och som få skolor gör något åt i undervisningen i övrigt. Programmet är typiskt för Labrisz verksamhet.
– Vi fokuserar på gemenskapsbyggande, organisering och kulturprogram. Men vi är lesbiska, och det ses som ett problem. Vi är också den enda lesbiska organisationen i landet, så det är enkelt att hitta oss, säger Dorottya Rédai.
I slutändan kunde myndigheterna inte hitta något missbruk av pengarna. Labrisz skrev ett klargörande uttalande som hade rubriken »Låt oss andas«. Det är en referens till en dikt från 1930-talet av den ungerska poeten Attila József.
– Dikten beskriver livet här innan Tyskland gick in i Ungern. Landet började bli fascistiskt och människor förlorade mer och mer av sin frihet. När vi läste den sa vi till varandra »Det är precis som nu«, säger Dorottya Rédai.
När det gäller framtiden så växlar hon ändå mellan pessimism och optimism.
– Folk inom organisationer har börjat förstå att förtrycket som vi utsätts för hör ihop, så vi har börjat göra saker ihop. Nu är vi ganska sammanhållna. Myndigheternas utredning i somras var hemsk men vi har starka principer. Vi vet vad vi kämpar för, säger Rédai.
På väg till flygplatsen tänker jag på vad Dorottya Rédai berättar för mig om likheterna mellan i dag och fascismens Ungern på 40-talet. Och på vad Tamás Dombos berättar om rädslan bland ungerska hbtq-personer för att hamna i statliga register. Jag tänker på Andrea Giulianos bittra men varma skratt. På hur de alla både underströk och förminskade situationens allvar.
I Ungern står kampen mellan »europeiska värderingar« och en regering som vänder sig mer och mer åt det repressiva Ryssland. Här hamnar hbtq-rättigheter helt klart i kläm, eftersom de sammankopplas med »västerländskt« inflytande. Homofobin tillåts komma upp till ytan, till och med frodas.
Sanna Samuelsson är frilansjournalist
