Konflikt inför toppmötet

Den 20–21 september är det dags för världen att samlas i New York för att inleda den sista etappen av millenniemålen (se nedan) för att halvera fattigdomen. Vissa av målen – som inkomst och utbildning, är på god väg att uppnås. Andra ser det sämre ut för, och framför allt är det målen om förbättrad mödrahälsa, minskad barnadödlighet och ökad jämlikhet som ligger i farozonen. Som Ottar Rapport rapporterade i maj ligger EU – som är världens största biståndsgivare – efter vad gäller biståndet, och om inget dramatiskt händer kommer unionen inte att klara sitt löfte om att 0,7 procent av den samlade bruttonationalinkomsten, BNI, ska avsättas för bistånd senast 2015. Enligt mätningar från EU:s eget biståndsorgan OECD ligger EU långt ifrån sitt delmål på 0,56 procent av BNI för 2010 – och anledningen stavas finanskrisen. Concorde-nätvärket i Sveriges policysamordnare menar att misslyckandet är en effekt av att länder som Tyskland och Italien, vars ekonomier utgör stora delar av EU:s gemensamma BNI, har dragit ner sina nationella biståndsbudgetar. Kanske ligger räddningen i den extra miljard euro som EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso utlovade till bistånd i sitt tal till unionen i förra veckan. Pengarna ska tas från EU:s utvecklingsfond.

Pengarna ska gå till att bekämpa hunger
EU:s nya kommissionär för bistånd, lettiske Andris Pielbags, har inte gått att nå för en intervju, men hans presstalesperson Catherine Ray berättar att miljarden – även om detaljerna återstår att förhandla fram tillsammans med medlemsländerna – kommer att vara öronmärkt för de områden som ligger sämst till, som hungern, mödradödligheten och sanitära förhållanden. Hon tillägger att Pielbags är övertygad om att EU:s biståndsmål kommer att uppnås.

– Det är kommissionärens fasta övertygelse att finanskrisen inte är någon ursäkt för att inte klara av biståndsmålet.

Att just mödradödligheten är ett av de områden där millenniemålen inte ser ut att kunna uppnås är ingen slump. EU må vara världens största biståndsgivare, men på grund av motståndet mot aborträttigheter, preventivmedelsupplysning och sexualupplysning hos de konservativt katolska länderna Polen, Irland och Malta har EU:s arbete med sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter mest liknat ett icke-agerande nollsummespel de senaste åren. Frågor som rör sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter faller inom EU:s subsidiaritetsprincip, det vill säga att det är upp till varje enskilt medlemsland att lagstifta om till exempel abort. Kontroverserna inom EU har förvandlat världens största biståndsgivare till en impotent bromskloss när det kommer till att ge kvinnor makten över sina egna kroppar – en ytterst viktig komponent när det kommer till att minska mödradödligheten. Och frågan är hur mycket den extra EU-miljarden kommer att förändra läget för världens kvinnor?

I ett samtal med Ottar rapport säger en av Andris Pielbags medarbetare inte ens känna till att ”rätten till abort har något samband alls med mödrahälsovård”. Det är ett uttalande som befinner sig en bit ifrån kommissionens och Cathrine Rays mer diplomatiska hållning:

– Kommissionen kommenterar inte frågor som rör abort, eftersom det är en fråga som lyder under subsidiaritetsprincipen. Kommissionen stödjer alla insatser som syftar till att hjälpa kvinnor att genomföra hälsosamma graviditeter, planera sina liv och att föda barn.

På frågan om hur diskussionerna förs mellan länder som Polen, Malta och Irland och de mer progressiva medlemsstaterna är dock medarbetaren och kommissionens officiella ståndpunkt densamma:

– Inga större meningsskiljaktigheter föreligger mellan medlemsstaterna när det kommer till biståndsfrågor.

Men det är inte sant, enligt de källor som RFSU har. De inbördes konflikterna innebär att EU, som ska vara en garant för mänskliga rättigheter, tystnat när det gäller sexuell och reproduktiv hälsa. Precis som vid tidigare förhandlingar kan EU inte heller 2010 nå en gemensam ståndpunkt när det gäller abort, och därmed mödradödlighetsmålet.

– EU har inte kunnat lägga fram något förslag om kvinnors rätt till abort. I slutdokumentet som det ser ut nu, en vecka innan toppmötet, nämns inte ens kopplingen mellan konsekvenserna mellan osäkra aborter och mödrardödlighet, säger Julia Schalk, sexualpolitisk sakkunnnig på RFSU.

Det återstår att se huruvida den utsagan markerar en möjlig framtidstro eller det alltför bekanta dödläget.

Text: Anna Hellgren
Bild: Olle Castelius/RFSU

Läs mer

http://sexandthesummit.wordpress.com/