Kocken som pratar sex med unga i häktet
Många unga som är frihetsberövade missade sexualundervisningen i skolan. Därför har RFSU Stockholm börjat med sexualupplysning på häktet. Ulrika Hammar har träffat sexualupplysaren Alexander och klienterna Aram och Petter på Sollentunahäktet.
Aram och Petter är 20 respektive 21 år och intagna på häktet i Sollentuna. Varför de är här frågar jag inte, bara vad de skulle ha gjort om de inte vore det.
– Jag skulle åka hem till Turkiet, till min familj i Kurdistan. Jag skulle vilja öppna en restaurang, säger Aram.
– Pluggat och jobbat, säger Petter.
De är stora och vältränade, deras leenden lite blyga. Vi ska ju prata om sex. Aram och Petter tycker båda att de kunde det mesta om sex redan innan.
– Men det är klart att jag ville gå dit och vara med. Sex är ju alltid roligt att prata om! Och det är förstås bra med repetition, säger Petter.
När RFSU Stockholm kontaktades av Louisa Ismail, kriminalvårdare på ungdomsenheten på häktet i Sollentuna, hakade de genast på hennes idé om sexualupplysning för en målgrupp som ofta missar sex- och samlevnadsundervisningen i skolan. Satsningen genomförs nu på prov, men om utvärderingen faller väl ut kan ett mer långsiktigt projekt på flera häkten bli verklighet.
Petter deltog i sexualundervisningen även i skolan och tycker att upplägget på passet i häktet var ungefär som där. Både till innehåll och stämning. Fakta om könssjukdomar och hur organen ser ut och fungerar. Och en del fniss och småbråk, som han och kompisgänget höll på en gång i tiden.
– Vi brukade tävla om vem som fick mest uppmärksamhet av tjejerna. ”Kolla, jag fick en puss!” Men jag var ju tillsammans med min tjej redan då så jag var utom tävlan. Vi har varit ihop sedan vi var 13.
»Jag visste ju inte ens vad en kondom var! Aldrig i livet att jag skulle prata med min mamma om sex.«
Arams sexualupplysning i grundskolan i Turkiet såg annorlunda ut. Där pratades det bara om kondomer, hur man kan skydda sig och att man måste duscha efter sex, berättar han.
– Men det var bra då. Jag visste ju inte ens vad en kondom var! Min pappa jobbade utomlands och min bror pluggade på universitetet. Aldrig i livet att jag skulle prata med min mamma om sex.
Under RFSU-passet hade han velat veta mer om psykologin bakom sex. Varför är vissa personer homosexuella? Varför tycker någon att ett visst sätt att ha sex på är bra? Han hade också önskat att de pratat mer om kärlek, som han tycker är en viktig del i sammanhanget.
– Men det är klart att många lärde sig något under passets gång. Till exempel att bara för att du kysser någon så behöver du inte göra något med din kuk.
»När jag väl är inne i rummet, efter alla säkerhetskontroller, känns det inte på något annat sätt än när jag är i ett klassrum.«
Häktet i Sollentuna är ett så kallat säkerhetshäkte. Som besökare får du ta av dig smycken och bälte innan du går genom metalldetektorn. Allt du har med dig in scannas av, som bagaget på en flygplats. Du ska ha lämnat uppgifter i förväg så att det går att kolla upp dig i misstanke- och brottsregistret. Det är förbjudet att ha med sig mat eller extra kläder.
– När jag väl är inne i rummet, efter alla säkerhetskontroller, känns det inte på något annat sätt än när jag är i ett klassrum. Det är inte så stor skillnad på dem som valt den kriminella banan och de som gör något annat, säger Alexander Helispää, informatör från RFSU Stockholm.
Han är inte mycket äldre än Aram och Petter, men har en annan framtoning. Det långa håret är samlat i en hästsvans, rösten är mjuk och blicken fast. Som hos många andra sexualupplysare jag träffat märks det att han verkligen brinner för det han gör. Som att det vore något religiöst över det hela och att han vill frälsa dem han möter.
»Jag tror att många av klienterna blev rätt chockade av att möta en annan man som pratar om sex på det här sättet.«
– Jag är kock, men vill göra något mer för människor än att bara laga mat. Jag vill ge folk ett bredare perspektiv på sex och en möjlighet till reflektion. Sex är fortfarande tabu och skambelagt. Med RFSU har jag fått verktygen att förändra samhället, klart att jag vill använda dem. Jag kan inte göra allt, men jag kan göra något.
Av de 240 platserna på Sollentunahäktet är 24 vikta åt personer mellan 15 och 24 år. En del är här i några veckor, andra i flera månader. Sexualupplysningen är en del av den så kallade isoleringsbrytande verksamheten. Andra aktiviteter är en bokcirkel, ett matlagningsteam och så ”Kultur-Håkan” som kommer förbi med sin gitarr en gång i veckan. Deltagandet är frivilligt och uppskattas ofta av klienterna. Aktiviteterna ger tillvaron en viss mening, om det så bara handlar om att ha läst ett visst antal sidor i en bok inför ett samtal.
– Vi tänker hela tiden att vi sår frön. Polletten trillar ner långt senare, kanske efter flera år. Det går inte att få ett omedelbart kvitto på vårt arbete, säger Emma.
Hon är ändå övertygad om att ett sexualupplysningspass med ärligt prat kan göra jättemycket. Om inte annat kan det lägga grunden till att ta reda på mer. Linda håller med.
– Synen på tjejer behöver förändras, både här och utanför. Jag tror att många av klienterna blev rätt chockade av att möta en annan man som pratar om sex på det här sättet. Men alla, oavsett bakgrund, behöver lära sig känna efter hur det känns i kroppen, vad man vill och inte, säger hon.
Text och foto Ulrika Hammar
*De intagna på häktet kallas klienter.
