Kärleksförklaring till skilda föräldrar

Varför ville du göra filmen?

— Jag har velat göra den länge. Jag är själv barn till flera generationer av skilda föräldrar och har tänkt mycket på filmens teman: ansvar, lojalitet och svek inom familjen. Jag gör ofta filmer utifrån mina egna rädslor, och att förlora sina barn är bland det värsta som kan hända, tänker jag. Sedan tycker jag också att det är spännande att få följa en person som gör ett radikalt val i en pressad situation. Det får en att tänka: hur långt skulle jag själv ha gått?

»Jag gör ofta filmer utifrån mina egna rädslor, och att förlora sina barn är bland det värsta som kan hända.«

Filmen är en kärleksförklaring till alla skilda föräldrar. Du har ju jobbat som sexualupplysare. Hur tror du att det påverkar ditt filmarbete?

— Det har gjort att jag klarar av att prata om det mesta. Det är inget som känns för pinsamt eller svårt. Jag tror att det påverkar både vilka historier jag berättar och hur. Jag har till exempel lovat mig själv att om jag har med en sexscen i en film ska jag alltid göra den på ett nytt sätt, så att jag bidra till att expandera folks verklighetsbild. Många av mina filmer har jag nog faktiskt gjort direkt till de unga som jag mötte som sexualupplysare, för att de inte ska känna sig så ensamma.

På vilket sätt finns de sexualpolitiska frågorna med i Charter?

— Det är inte så mycket sexualpolitik utan mer fokus på hur du blir sedd och bedömd som kvinna och mamma. Det är ett starkt stigma att som mamma inte ha sina barn, oavsett om det beror på att du har valt bort dem eller på att du inte får ha dem.

Finns det fler sexualpolitiska teman som du vill utforska i framtida produktioner?

— Ja, definitivt, men det är jag inte redo att prata om än. Det finns frågor som jag går och tänker på. Det kommer!

Charlie Olofsson är frilansjournalist.