Jagad reporter

I bevisningen mot nätverkets centralfigur, den idag fängelsedömde Jean Succar Kuri, ingår filmade övergrepp och en inspelning där affärsmannen skryter om hur han våldtar fyraåriga flickor. År 2005 fördes Lydia Cacho bort och torterades av korrumperade poliser som anlitats av en av de inblandade politikerna – om detta berättar hon i sin aktuella bok ”Jag låter mig inte skrämmas – min kamp mot trafficking och korruption” (Natur och Kultur).

Varför skrev du boken?
– Inför en rättegång i högsta domstolen mottog jag många dödshot. Jag var säker på att jag skulle komma att bli mördad, och jag bestämde mig för att jag var tvungen att berätta den här historien. Inte för min egen skull, men för alla offer. Senast nu i somras såg jag beväpnade män som fotograferade utanför min lägenhet.

Hur har du kunnat hålla dig vid liv?
– Jag har haft många strategier – och så har jag haft en hel del tur. Jag visste om att min telefon var avlyssnad och att min e-post var hackad, så jag gav dem ingen information den vägen. Jag brukade boka en flygbiljett, och sedan genast ringa upp från en annan telefon och boka om den.

Hur ser Mexikos problem med trafficking ut?
– Mexiko håller på att bli Latinamerikas Thailand. Korruptionen och rättsrötan gör att många skyldiga kan gå fria. Det här måste förändras. Vi försöker driva en motsvarighet till den svenska sexköpslagen, men sexindustrin är en så stor del av landets ekonomi att det kommer att bli en väldigt tuff strid.

Vilket är ditt intryck av de personer som organiserar sexslavhandeln?
– Nu reser jag jorden runt och intervjuar kunder och människohandlare för en ny bok. En man jag intervjuade i Las Vegas sa: ”Det här handlar inte om människor, det handlar om pengar. Flickor, de kommer och går.”
– Avhumaniseringen är den värsta delen av allt det här.

Rasmus Malm

Foto: Marco Alar

Beställ lösnummer av Ottar här! (Detta är nr 3 2009)