Jämställdhet är målet!

Hon går genom lokalen i tunn leopardmönstrad blus, hälsar på alla, frågar en medarbetare om hur det löst sig med distributionen av tidskriften Fema, hur det går med resultaten av sms-röstningen i organisationens TV-show Ruka Juu och var Daniel, organisationens chaufför, är. Han sitter fast i trafiken. Minou Fuglesang ska till ett av många möten, inför någon kampanj eller fundraising. Hon har många bollar i luften och fattar både små och stora beslut.

– Arbetet vi gör handlar i grunden om folkbildning och demokrati, om mänskliga rättigheter, säger Minou Fuglesang.

Det var i den andan Femina Hip startades 1999, med Sidapengar i ryggen och fem medarbetare. Ett medieinriktat informationsprojekt för ungdomar kring hiv och aids tog form. Idag har Femina Hip blivit en stark organisation som satt tydliga spår i den tanzaniska kulturen och fått pris för bästa icke-statliga organisation i Dar es Salaam. De arbetar med utbildning och underhållning för att förbättra unga människors situation. Sexuell och reproduktiv hälsa och jämställdhet är två viktiga arbetsområden. Minou är VD och spindeln i nätet för de cirka 30 anställda.

Uppriktig sexualupplysning ledordet

I Tanzania har det länge funnits ett enormt behov att nå ut till de unga med sexualupplysning på ett språk de förstår, berättar Minou Fuglesang. Mycket är i förändring idag. Företeelser som tidigare varit otänkbara, är nu en del av samhället.

– Porrfilmer kallas ”pilaufilmer”, efter maträtten pilau som dryper av fett ris. De är lätta att få tag på. För tio år sen ansågs till exempel oralsex vara fullständigt otänkbart. Det var snuskigt, ohygienisktaft, inte en del av kulturen. Nu kommer frågor från ungdomarna om det.

Femina Hip har strävat efter att förändra normerna kring vem den sexuella njutningen är till för.

– Det fanns inget som hette förspel här, att leka med varandra för gemensam tillfredställelse. Traditionellt sätter mannen på kvinnan, punkt slut, en tyst sexualitet. Vi har hållit på i mer än tio år och sagt att det inte behöver vara pang på rödbetan. Det har inte funnits på kartan att kvinnan ska tillfredställas. Vi har haft en artikel om kvinnlig orgasm, om att det kan ta längre tid för kvinnan. Det var som att polletten föll ner.

Traditionellt sätter mannen på kvinnan, punkt slut, en tyst sexualitet. Det har inte funnits på kartan att kvinnan ska tillfredställas.

Minou Fuglesang tror att uppriktigheten är viktig.

– Hiv och Aids pratar man ofta om på ett abstrakt plan, som om det inte hade med sexualitet att göra, säger hon. Men, lägger hon till, håller du på med sexualundervisning måste du ta hänsyn till tradition – i stamsamhället finns en massa ritualer.

– Här finns massor att göra. Som att brudpriset finns kvar och mannens rätt till sex när han vill. Du är inte till salu, uppmanar vi. Barnäktenskap praktiseras fortfarande. Vi tar upp det.

Inspirerad hemifrån Sverige

Hur började allt? Tidigt i barndomen, kan man säga. Minou Fuglesang stod med ena foten i väst och den andra i Afrika. Pappan arbetade med bistånd i de nybildade afrikanska demokratierna. Han tog familjen till Zambia när Minou var tio år och hon fick uppleva och se apartheidsystemet i Sydafrika.

– Det gick rakt in i mig. Min mamma var aktiv med volontärarbete i slummen. Hon blev en förebild.

Familjen bodde en period i Etiopien, under Haile Selassies tid.

– Jag var pappas flicka. Doktorera, sa han. Det hade han själv velat. Jag ville bli antropolog.

I detta muslimska hårt könssegregerade samhälle kunde shogan, en mindre värdig man, röra sig mellan den kvinnliga och manliga sfären.

Via Oslo och Paris under en omvälvande politisk tid i slutet på 1970-talet kom hon till Uppsala för att läsa swahili. Hon träffade sin dåvarande man, bosatte sig i Stockholm och började på antropologen. Hennes pappa bodde i Nairobi och Minou åkte till den kenyanska ön Lamu för att skriva sin kandidatuppsats. Den handlade om kön och om den homosexuelle mannen, den så kallade shogan.

– I detta muslimska hårt könssegregerade samhälle kunde shogan, en mindre värdig man, röra sig mellan den kvinnliga och manliga sfären. Männens sexualitet var mycket friare och bisexuella förbindelser accepterade. Den här starka dubbelmoralen lever än.

Traditionella riter och Bollywoodfilm

Sexualiteten som social konstruktion lockade Minou Fuglesang till vidare studier. Vad gör kulturen med könet? Livet på Lamu var fyllt av initiationsriter. Kvinnorna gick från ung orörd flicka till fullt utvecklad kvinna med hjälp av olika attribut när hon gifte sig.

– Jag blev också intresserad av medias roll och hur de unga kvinnornas sexualitet förändrades i det moderna samhället. De var storkonsumenter av Bollywoodfilmer, kärleksfilmer där kvinnan väljer sin partner. Nya roller växte fram i dessa transnationella kulturflöden.

Minou med medarbetaren Amabili.

Det var 1994, efter att ha disputerat med avhandlingen Veils and Videos, som Minou Fuglesang kom i kontakt med RFSU. Hon började arbeta som konsult och föreläste om unga kvinnor och sexualitet på vårdcentraler, i studieförbund och på barnmorskeutbildningar. Hon drogs till sexualupplysningen. Då var Katarina Lindahl ordförande för RFSU och intresserad av internationella frågor.

– Hon påverkade mig och var på många sätt en inspiratör.

Minou Fuglesang arbetade bland annat med RSFU:s tanzaniska systerorganisation Umati och på konsultuppdrag för Sida. Bland annat skrev hon en strategi om ungdomshälsa och för RFSU boken Red card or yellow, om ungdomars sexualitet och hiv.

Arbetar i Ottars anda

– Sexualundervisningen drevs fram av Ottar. Jag jobbar i hennes anda här. RFSU har betytt så mycket för mig, fostrat mig. Deras historiska process har många paralleller men den i Tanzania. RFSU som folkrörelse har gått i bräschen för folklig sexuell hälsa och lika sexuella rättigheter för män och kvinnor.

En milstolpe under den här perioden var ”Kairokonferensen” 1994, den stora familjeplaneringskonferensen om sexuell och reproduktiv hälsa och om ungdomars rätt till information, skydd och att få bestämma över sin sexualitet. Rättighetsprincipen blev viktig.

Femina Hip är en del av det civila samhället som driver agendan i till exempel abortfrågan, precis som Ottar gjorde en gång.

Femina Hip är en del av det civila samhället som driver agendan i till exempel abortfrågan, precis som Ottar gjorde en gång. Civila aktivister är spjutspetsar. Staten kommer in i ett senare skede.

– Sidas stöd har varit och är otroligt viktigt för vårt långsiktiga arbete, man bygger inte upp något på tre år. Det är viktigt att västvärlden är solidarisk, vi är så gynnade. Bistånd kan förstärka kunskapen och ansvaret, att vara en medborgare i en demokrati.

Minou Fuglesang ser ljust på Tanzanias framtid.

– Ungdomen rör sig. I valet 2011 trängde 30-åringar ut många av de gamla politikerna som suttit länge. Fler ungdomar i parlamentet speglar befolkningen. Det kan bli förändringar!

Text och bild Ingela Bendt

frilansjournalist

Fem medieknep som Femina Hip använder för att nå ut

1. ”Edutainment” – vår huvudmetod, underhållning och undervisning som appellerar till känslan, och engagerar. Det gör det lättare att förmedla budskapet.

2. ”The drama of everyday life” – verkliga historier med vanligt folk som skapar identifikation.

3. Ett lätt, mindre undervisande språk. Som spoken word, med slang som speglar hur ungdomar pratar istället för tung bokswahili.

4. Mycket bilder! Serier kan berätta en historia som annars är för svår.

5. Ett brett perspektiv med olika sätt att närma sig frågor. Frågespalter och längre artiklar blandas i samma tidning.

Läs mer

Femina Hips hemsida

Femina Hip på Facebook

Femina Hip på Twitter

I Ottar #2 2011 med tema Upplyst finns artikeln Förmanande förebilder, om Femina Hip i Tanzania som når tio miljoner ungdomar med edutainment.

Ottar intervjuar RFSU:s Åsa Regnér på plats i Tanzania 2011 om jämställdhet.