»Istället för att få hjälp blev jag ifrågasatt«

Det var i maj 2019 som den då gravida Mengly Hernandez Brusewitz och hennes svenske partner flyttade från New York till Sverige. Till en början kände sig Mengly trygg vid de regelbundna besöken hos barnmorskan i sin nya hemstad. Det var först när hon skickades till en specialist på ett större sjukhus i Stockholm som hon upplevde diskriminering för första gången.

Mengly, som fött två barn tidigare, hade en svår graviditet. Hon led av havandeskapsförgiftning och en svår form av illamående som oftast kräver sjukhusvård. Dessutom hade hon placenta praevia – föreliggande moderkaka – vilket innebär att hennes moderkaka täckte livmoderhalsens inre mynning. När Menglys kropp började svullna i sjunde månaden, bad hon att få undersökas av en specialist. Hon ville veta om hennes blodtryck var stabilt och om fostret mådde bra. Väl hos specialisten möttes hon av avvisande läkare som inte ens tittade på henne.

– Istället för att få hjälp blev jag ifrågasatt. Läkaren vägrade undersöka och tilltalade inte ens mig, berättar Mengly.

– Hon pratade endast med min vita, svenska partner. Droppen var när hon frågade honom »ser hon svullen ut, i dina ögon?«.

– Jag kände mig så jävla arg och överväldigad. Framför allt kände jag mig utmattad. Det blev så uppenbart för mig var det handlade om.

Mengly Hernandez Brusewitz kände att specialisten utsatte henne för både rasism och »gaslighting« – en manipulation av en annan individ, där man får personen att tveka över sin egen sanning och mentala hälsa.

Upplevelsen hos specialisten kom att prägla en stor del av Menglys återstående graviditet, förlossning och hälsa i stort. I dag känner hon ångest och stress när hon befinner sig i sjukhusmiljöer eller situationer som hon upplever som främlingsfientliga.

Mengly som stött på rasism vid flera tillfällen i sitt liv, kan ha drabbats av det som kallas för »weathering« – »förvittring« på svenska – ett begrepp som beskriver hur hälsa och rasism hänger ihop. Mer specifikt är weathering när man utsätts för långvarig rasism, vardagsrasism eller strukturell rasism.

Det skapar en stressreaktion i kroppen som i sin tur påverkar kroppen fysiskt. Termen myntades av den amerikanska professorn Arline Geronimus och beskriver vad som händer när kroppen konstant utsätts för rasism. Flera studier visar att kroppen åldras snabbare och blir mer mottaglig för sjukdomar som diabetes, övervikt, högt blodtryck och hjärt- och kärlsjukdomar. Risken för mödradödlighet ökar också av weathering.

I USA är mödradödligheten den högsta i västvärlden och svarta kvinnor är mest utsatta. Det är tre till fyra gånger vanligare att dö i mödradödlighet som svart kvinna än som vit kvinna. Mycket tyder på att det beror på just underliggande ojämlikheter kopplade till rasism.

– Fenomenet weathering eller rasismens negativa påverkan på hälsa är inte ett amerikanskt problem utan är ett problem som finns där rasism finns. Därför är det såklart ett problem även i Sverige, menar Sarah Hamed, doktorand vid Uppsala universitet.

I Sverige visar data att utlandsfödda kvinnor får fler komplikationer och förlossningsskador jämfört med svenskfödda. Denna grupp löper också högre risk att dö under eller efter förlossningen. En rapport från Folkhälsomyndigheten 2022 om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, visar att många kvinnor stöter på komplexa hinder när det gäller tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster. Brister i vården som exempelvis användning av tolk på ett adekvat sätt, kan påverka utlandsfödda kvinnors livskvalitet och överlevnadschanser.

I slutet av oktober 2019 åkte Mengly Hernandez Brusewitz in till Förlossningskliniken på Karolinska universitetssjukhuset Solna för sin planerade förlossning. Eftersom hon hade haft så många hälsokomplikationer kopplade till sin graviditet, hade det beslutats att förlossningen skulle göras via kejsarsnitt.

Mengly hade känt sig trygg med sin ordinarie barnmorska och hon kände sig välinformerad om vad som väntade.

Men mötet med en av kirurgerna, som i själva verket var specialiserad på tumörer, var obehaglig, berättar Mengly och beskriver vad hon upplevde som en rad medicinska försummelser, negligering och förminskande. Menglys försvagade kropp reagerade inte bra på kejsarsnittet och under förlossningen drabbades hon av placenta accreta, att moderkakan fäster sig i livmoderväggen.

Tillståndet kan leda till livshotande blödningar och läkarna beslutade att operera bort Menglys livmoder. Mengly fick blodproppar i benen och problem med lungorna. När hon lämnade sjukhuset efter 21 dagar erbjöds hon varken eftervård eller verktyg för hur hon skulle hantera den traumatiska processen hon hade tagit sig igenom.

»Jag sa att jag kommer att dö om jag inte får hjälp. Men sköterskan tog inte min berättelse på allvar och bedömde ärendet som icke-akut.«

Mengly Hernandez Brusewitz mamma, som flugit in från New York för att vara vid sin dotters sida, behandlades också dåligt och mikroagressioner riktades mot henne, anser Mengly. Bland annat fick personalen Menglys mamma att känna sig obekväm när hon låg och vilade i sängen intill dottern.

– Det gjorde mig otroligt ledsen.

Ett par månader efter förlossningen drabbades Mengly av skyhög feber. Hon var helt utmattad när hon sökte akutvård på Karolinska. Väl framme berät- tade en gråtande Mengly om sitt tillstånd.

– Jag sa att jag kommer att dö om jag inte får hjälp.

Till en början tog sköterskan inte min berättelse på allvar och bedömde ärendet som icke-akut, berättar Mengly.

Det var inte förrän en doktor, som Mengly bedömde ha utländsk bakgrund, som observerat Menglys desperation ryckte in för att undersöka hennes syrehalt, som den första sjuksöterskan tog situationen på allvar.

– Plötsligt såg jag hur de tryckte på larmknappen. Efter det blev jag omedelbart inrullad till ett undersökningsrum.

Mengly hade hamnat i septisk chock, ett livshotande tillstånd som troligtvis orsakats av en inflammatorisk reaktion. Listan över alla försummelser som hon gick igenom under och efter förlossningen är många och komplexa. Än i dag är hon osäker på vad som egentligen hände där på operationsbordet, eller hur det ens kunde hända.

Mengly är långt ifrån den enda som upplevt diskriminerande behandling inom svensk sjukvård. Asha som har rötter i Somalia, skulle också föda barn vid Karolinska sjukhuset i Solna. Hon har beskrivit att hon fått utstå fördomsfulla, rasistiska kommentarer parallellt med en rad försummelser som ledde till att hon hamnade i koma och nästan miste sitt liv. Bland annat var det en barnmorska som, enligt Asha, vid flera tillfällen uttryckte sig rasistiskt.

– Hon sa att folk från mitt land skaffar barn hela tiden och inte gör någonting med sitt liv, berättar Asha i en intervju för Aftonbladet 2020.

Enligt Asha trodde barnmorskan att hon överdrev när hon klagade på smärtor. Senare skulle det visa sig att den 22-åriga kvinnan hade drabbats av hjärtstopp två gånger. Nio påsar blod gick åt för att hålla liv i Asha och man var tvungen att använda en hjärtstar- tare för att få liv i henne igen.

För Mengly Hernandez Brusewitz har kommunikationen från sjukhusets sida varit otydlig och knapphändig. Ingen verkar vilja ta ansvar för vad som egentligen hände även om det är uppenbart att det var mycket som inte hanterades som det borde, anser hon.

Enligt vårdpersonal som Mengly pratat med i efterhand, borde Karolinska ha utfört en lex Maria-anmälan för de fysiska och emotionella påfrestningar som hon utsattes för.

Fakhri Hashemi, områdeschef vid Karolinska sjukhuset Solna, minns Menglys fall väl och menar att både hon och kollegorna ser mycket allvarligt på det som har hänt.

– Vi kan endast beklaga det förskräckliga som har hänt, säger hon.

Av sekretesskäl kan Fakhri Hashemi dock inte uttala sig om varför en lex Maria-anmälan inte upprättades i Menglys fall. När Mengly två år och fyra månader efter sin förlossning äntligen återhämtat sig fysiskt och emotionellt samt samlat mod för att själv göra en IVO-anmälan, var det försent. För att IVO ska utreda klagomål måste anmälan göras inom två år från det att händelsen inträffat.

»Många som anser sig ha blivit etniskt diskriminerade i hälso- och sjukvården vågar inte anmäla till IVO.«

Även det blev en käftsmäll för Mengly som måste leva med posttraumatisk stress som hon kommer bära med sig resten av livet.

– Många som anser sig ha blivit etniskt diskriminerade i hälso- och sjukvården vågar inte anmäla till IVO eftersom de är rädda att folk ska tro att de är överkänsliga eller att de bara vill skapa problem, förklarar Sarah Hamed som intervjuat patienter och vårdan- ställda som berättar om den rasism de utsätts för.

I Sarah Hameds projekt om rasism inom vården, framkommer det även att många inte anmäler av rädsla eller skepticism kring att en anmälan inte skulle leda till något.

Mellan 2018 och 2020 fick Diskrimineringsombudsmannen in 79 anmälningar från personer som anser sig ha blivit etniskt diskriminerade inom hälso- och sjukvården.

– Jag tror att mörkertalet är betydligt större och att socio-ekonomiska faktorer påverkar människors sätt att stå upp för sig själva i vårdkarusellen när de blivit felbehandlade och diskriminerade, säger Isabella Kongstad, ST-läkare i akutsjukvård.

– Rasism är ett av de största hoten mot patientsäkerheten, fortsätter hon.

Isabella Kongstad beskriver bröstsmärtor som ett av de allvarligaste symtomen man kan ha och där ett snabbt omhändertagande – och inte ifrågasättande om etnicitet – kan vara livsavgörande. 2017 resulterade just ifrågasättande av etnicitet till dödsfall för en patient i Göteborg.

En ambulanssjuksköterska skrev i journalen att patienten som larmade om huvudvärk »kved« och »spelade medvetslös«. Vidare skrev ambulanssjuksköterskan att den 32-årige patienten – en läkare av sudanesiskt ursprung – ägnade sig åt »kulturell svimning«.

Patienten kördes till sjukhus där det visade sig att han i själva verket drabbats av en hjärnblödning. Mannen avled senare av sina skador.

– Den händelsen beskriver svart på vitt vilka katastrofala konsekvenser medicinska felbedömningar som baseras på fördomar hos vårdgivaren kan få, säger Isabella Kongstad.

Men det är inte enbart patienter som utsätts för rasism. Läkare med icke-svenskklingande namn eller med annat etniskt ursprung än svenskt, utsätts också för rasism i tjänsten. 2021 avslöjade Dagens Nyheter att vårdcentraler och tandläkarmottagningar över hela landet låtit patienter välja vårdpersonal utifrån namn, bakgrund eller hudfärg.

Utöver vittnesmål från personer som utsatts för rasism eller etniskt diskriminerade i hälso- och sjukvården, finns en rad rapporter och studier som bekräftar att det de facto är ett problem. Trots detta, saknar många av landets regioner handlingsplaner för att hantera situationer när patienter utsätts för diskriminering.

I mars 2021 skrev mer än tusen läkare och läkarstudenter under ett upprop där de krävde att ansvariga myndigheter vidtar åtgärder mot den rasism och diskriminering som är vardag för många patienter och medarbetare med utländsk bakgrund. Bland annat ville man att vårdpersonal fortbildas om hur rasism påverkar vården och att IVO inför diskriminering som särskilt tillsynsområde.

»Jag hoppas att uppropet leder till att fler läkare och fler beslutsfattare inser vikten av att aktivt arbeta mot rasism i vården på olika nivåer«

Isabella Kongstad, ST-läkare i akutsjukvård

Isabella Kongstad hoppas att uppropet leder till att fler läkare och fler beslutsfattare inser vikten av att aktivt arbeta mot rasism i vården på olika nivåer.

– Men om man ska vara riktigt ärlig kommer det kanske först ske när representation finns bland professorer, programledningar på universiteten och hos regioncheferna.

Sarah Hamed är dock hoppfull om framtiden.

– Jag tror att uppropet och Läkare mot rasism har gjort ganska mycket redan, säger hon.

– Bland annat har det blivit mer diskussioner om rasism inom vården. Och under 2021 skrevs en motion om rasism inom vården i riksdagen och vi har kunnat undervisa om rasism i olika vårdutbildningar. Så det har börjat ske saker även om det i dagsläget behövs göras mer.

Den 29 oktober närmar sig. Det var datumet för den traumatiska dagen på Karolinska för Mengly. Som tur är har datumet förvandlats till en lyckans dag som markerar att hennes minsting fyller tre år.

---

Rafaela Stålbalk Klose är frilansjournalist.

Foto Nadja Hallström