Inrikesterrorism

– Har du legitimation med dig?

– Ja, presskort.

– Bra. Vi vill vara säkra på att det är du som kommer. Du måste ringa på dörren. Den är låst, säger en förskrämd receptionist, och hänvisar till Planned Parenthood Federations huvudkontor för sydvästra och centrala Florida, i Sarasota. Hon kan inte vara säker på vem jag är.

Planned Parenthood Federation of America är en systerorganisation till RFSU. De arbetar för att alla individer ska ha frihet att bestämma över sin reproduktion. Men organisationen och dess anställda har blivit attackerade av abortmotståndare flera gånger.

Identiteten kontrolleras

Det tar mycket tid och många förklaringar innan jag får löfte att besöka Planned Parenthood-kliniken i St Petersburg, Florida. Det står ”Familjeplanering”, ”Sexualundervisning” och ”HIV-test” med stora vita bokstäver på de svartmålade fönsterrutorna. Det står inte ”Abort”. Fast det är därför läkaren bär skottsäker väst och är beväpnad. Väntrummet ser ut som vilket annat tråkigt väntrum som helst – galonmöbler, några kringströdda broschyrer, personalen bakom glasruta. Medan jag väntar på att min identitet ska kontrolleras studerar jag ett tidningsurklipp från jättedemonstrationen för rätten till abort som hölls den 25 april 2004 i Washington DC. Med bland den miljon som marscherande för kvinnors valfrihet (”pro-choice” ) – en av de största demonstrationerna i Washington någonsin – fanns senatorn Hillary Clinton, förra utrikesministern Madeleine Albright och skådespelarna Julianne Moore och Whoopi Goldberg.

Klinikpersonal mördas

I USA i allmänhet, och i Florida i synnerhet, är motståndet mot den fria aborträtten starkt och levande. För några år sedan sköts två läkare och en medhjälpare till döds vid en klinik i Pensacola i nordvästra Florida. Totalt har åtta personer mördats av antiabortaktivister i USA sedan 1991.

– Det är inrikesterrorism, säger Barbara Zdravecky. Hon är ordförande i Planned Parenthood Federation för sydvästra och centrala Florida och på besök på kliniken i St Petersburg.

Hon är den enda som vill uttala sig. De anställda har ingen anledning, de är anställda och inte aktivister, och dessutom kan det vara farligt. Själv har Barbara Zdravecky haft poliseskort hem från många möten och polisen har sökt igenom hennes hus innan hon fått gå in. Hon har också fått många hotbrev med budskap som: ”Vi ska sticka en bössa i din vagina och trycka av”.

– Men det värsta var nog den gången när jag var vid stranden med min dotter och vi skulle gå tillbaka till bilen för att åka hem. Då satt antiabortpamfletter nedstuckna i sanden hela vägen fram till bilen. De hade följt efter mig.

Är du inte rädd?

– Om jag låter rädslan stoppa mig har de vunnit. Vi har en hög våldsnivå i det här samhället. Jag kan lika gärna bli skjuten på posten som utanför kliniken. Då är det viktigt att stå för sina åsikter.

När den man som mördade en läkare vid kliniken i Pensacola skulle avrättas i september i fjol – Florida har dödsstraff – hade alla Planned Parenthoodhöjdare polisbevakning, men inget hände. Antiabortgrupperna är mindre våldsbenägna numera, men allt mer aktiva på den politiska sidan.

Vill rösta bort Bush

Kriget om valfriheten i det här landet är ett faktum, sa Planned Parenthoods ordförande Gloria Feldt från talarstolen vid demonstrationen i Washington. Men vi ska vinna det här slaget.
Ett sätt att vinna är att se till att de som är ”pro-choice” registrerar sig till presidentvalet hösten 2004. Registrering krävs för att få delta i valet. Därför ligger information om registrering och blanketter i klinikens väntrum under klippet från demonstrationen. Att de registrerar sig är viktigt. Delvis för att, om möjligt, rösta bort antiabortförespråkaren George W Bush från Vita Huset. Men även på grund av alla de delstatliga folkomröstningar som brukar äga rum samtidigt som presidentvalen. Just i Florida kommer man att rösta om tonårsflickor ska tvingas ha föräldrars tillstånd för att få en abort. Hittills har det inte varit så, flickans rätt till privatliv i hälsovården har gått före.

De som är konservativa när det gäller abort har försökt ändra lagen två gånger hittills men förlorat i högre domstol, berättar Barbara Zdravecky. Vi ska försöka stoppa formuleringen på juridisk väg men går inte det blir det folkomröstning.

I lokaltidningen St Petersburg Times uttalar sig den republikanska delstatspolitikern Sandra Murman från Tampa: ”Föräldrar har rätt att rösta i denna fråga. De har rätt att veta vad deras barn gör.”

Det här är en känslig fråga att driva politiskt, säger Barbara Zdravecky. De flesta vuxna tycker att de har bra kontakt med sina barn och tror att alla andra också har det. De inser inte att det finns massor av undantag: föräldrar som inte kan fatta ett enda vettigt beslut på grund av missbruk, familjer där det förekommer incest eller familjer med annan hederskultur. Det finns oerhört många flickor som inte kan prata med sina föräldrar. Nej, går förslaget igenom är jag säker på att vi får fler bakgårdsaborter – igen.

Skrämmer till tystnad

Enligt Barbara Zdravecky arbetar antiabortrörelsen på ett nytt och mer effektivt sätt. Man försöker ändra delstatslagar, se till att domare som är mot abort tillsätts i viktiga domstolar och infiltrera media och sjukvård – och skrämma människor till tystnad. Ett exempel är den växande bristen på läkare som utför aborter.

I vårt distrikt har vi sex kliniker och aborter utförs vid fyra. De andra sysslar främst med preventivmedelsrådgivning. I hela landet saknar 87 procent av länen (counties) abortservice helt och hållet.

Sedan 1982 har antalet läkare som utför aborter i USA sjunkit med 37 procent och det finns flera anledningar till det. En orsak är att färre läkare utbildas i att göra aborter. Vid många medicinska universitet får studenterna ingen, eller ytterst rudimentär, utbildning i hur man utför en säker abort. På sjukhusen, där de flesta medicinstudenter får sin praktiska utbildning, utförs bara fem procent av landets alla aborter.

Hot och trakasserier

Läkarna som kan/får/vill göra aborter blir också allt äldre, 57 procent av dem är över 50 år. Det hänger delvis ihop med intresse och engagemang. De äldre läkarna såg vad som hände innan aborter blev lagliga, de yngre har inte egen erfarenhet av att vårda kvinnor som genomgått illegala och osäkra aborter. Rädsla är en annan faktor som säkert inverkar. Ingen kan ha missat hur läkare och annan personal vid abortkliniker hotas och trakasseras. Att vara en läkare som utför aborter är varken särskilt trevligt eller säkert.

Läkarbristen har lett till att en fjärdedel av alla kvinnor, som vill göra en abort, måste resa åtta mil eller mer för att komma till en klinik. Det visar en rapport från ”Medical Students for Choice”. Det betyder att de, förutom själva sjukvårdskostnaden som de flesta måste betala själva, också måste betala för barnpassning, resa, förlorad arbetsförtjänst och övernattning i de stater där man kräver betänketid. Nästan hälften av alla som gjort sena aborter säger att det beror på att de haft svårt att hitta en klinik eller inte haft råd med alla kostnader.

På Planned Parenthoods klinik i St Petersburg bär läkarna vapen och skottsäker väst på väg till och från kliniken, men det är inte alltid där attackerna inträffar.

I mars 2003 i Buffalo dömdes James Kopp för mordet på abortläkaren Barnett Slepian. Det var i oktober 1998 som läkaren kom hem till sin villa efter en minnesgudstjänst i synagogan tillsammans med sin fru och de fyra sönerna. Han stod i köket och hade börjat tömma fickorna på köksbänken när ett gevärsskott krossade fönsterrutan och träffade hans ryggrad. Barnett Slepians fru och söner försökte förgäves stoppa blodflödet. Mördaren James Kopp misstänktes redan för andra attacker mot abortkliniker och det var när han satt häktad för de brotten som han erkände mordet på doktor Slepian i en tidningsintervju. I militanta antiabortkretsar var Kopp känd och beundrad, men efter erkännandet har de flesta antiabortorganisationer tagit avstånd från honom.

Politiska åtgärder mot abort
Mordet 1998 kan faktiskt ha förändrat huvudinriktningen för abortmotståndet, från våld till politik, men trots det fortsätter demonstrationerna mot kliniker där aborter utförs, berättar Barbara Zdravecky.

På fredagar och lördagar demonstrerar folk alltid vid vår klinik i Sarasota. De har plakat, skriker slagord och ibland kör de runt med lastbilar med jättebilder på foster. Våra bilar har blivit vandaliserade och vid flera tillfällen har antiabortaktivister fotograferat anställda och patienter och lagt ut bilderna på internet. Registreringsskyltar på patienternas bilar fotograferas ofta och läggs ut på nätet.

Alla demonstranter är inte högljudda utan det finns också de som på ett lugnt sätt försöker övertala patienterna att vända om. Personalen vid kliniken brukar förbereda patienterna på att det kan bli obehagligt och uppmana dem att strunta i demonstranterna.

Ingen har laglig rätt att handgripligen försöka stoppa en abortsökande, och skulle det hända ringer vi polisen, säger Barbara Zdravecky.

Hon berättar att Planned Parenthood Federation i sydvästra och centrala Florida har bra kontakt med den lokala polisen. Men läget är osäkrare på nationell nivå med Bush i Vita Huset och den uttalade abortmotståndaren John Ashcroft som justitieminister.

Stora skillnader

Clinton-administrationen kallade antiabortfolket för ”inrikesterrorister”. Av Bush-administrationen har pro-choicerörelsen jämförts med terrorism.

Som ordförande för en regional Planned Parenthood Federation följer Barbara Zdravecky med i frågor som rör sexualitet i samhället. Hon berättar att Bush-regeringen infört förändringar också i skolornas sexualundervisning. Numera går det helt enkelt inte att få pengar från regeringen för något annat än en sexualundervisning som predikar avhållsamhet.

Är det stora skillnader i olika delar av landet?

Ja. I nordöstra USA är abortmotståndet mycket svagare. Det är i Mellanvästern, Florida och Texas som konservatismen är starkast, på detta område som på andra. Vi har fortfarande Ku Klux Klan i Florida, konstaterar Barbara Zdravecky.

Hon berättar om hur det var i påskas, då ledningen för en katolsk skola i Minnesota bestämde att barnen skulle ägna påskveckan åt att demonstrera vid en abortklinik. Barnen skjutsades till kliniken för att demonstrera med plakat enligt ett rullande schema.

Jag nekar inte människor rätten att protestera mot sådant de ogillar – detta är ändå USA – men protesterna är kopplade till så mycket hot.

Antiabortaktivisten – vit man

Den typiske antiabortaktivisten beskriver Barbara Zdravecky som en vit man. Enligt henne kan det handla om katoliker, nyfrälsta, män med stort behov av att dominera kvinnor. De är för det mesta motståndare till preventivmedel och om de kan hålla kvar kvinnan i hemmet med hjälp av ständiga graviditeter känner de sig säkra. En annan sak som skrämmer livet ur dem är homosexuella äktenskap. Hon uppmanar alla antiabortaktivister som hävdar att de slåss för de ofödda barnens skull, att i stället tänka på att ta hand om alla barn som föds och blir övergivna.

Det är dags för mig att gå och jag får med mig några nyhetsbrev om det politiska läget och hotbilder. Jag tackar och säger att jag ska titta igenom dem på hotellet.

– Men du får inte kasta något i en vanlig papperskorg, säger Barbara Zdravecky bestämt. Då kan de hitta det, och detta är internt material. Jag har fått min soptunna genomsökt flera gånger. Numera strimlar jag allt innan jag slänger det och dessutom har jag satt hänglås på soptunnan.

Jag lovar. Papperen får åka med hem till Sverige för här är det, än så länge, ingen som söker igenom min soptunna.

Karin Alfredsson