Ingen insyn i guds skolor

– Ta dig tid och prata med Gud. Det kan göra all skillnad i ditt liv – plötsligt blir det spännande, varje dag. Han väntar redan på dig, säger Gina och ler.

Några solstrålar slår in genom fönstren i samma ögonblick som högstadielärararna och ungdomspastorerna Magnus och Gina Gidlöf leder eleverna i dagens första bön. Det är onsdag morgon och ”Chapel” på Vindruvans skola i Norrköping.

Så hade jag kanske skrivit om jag hade haft en aning om hur ett ”Chapel” på Vindruvan går till. Om jag hade varit där.

Men dagen efter att rektor Philip Holmberg sagt ”välkommen, vi ses utanför församlingslokalen strax efter åtta”, ringer han och säger att ”nej, jag vill inte att du kommer”.

Han hade läst på lite grand på nätet och sett vad ”Ottar är för en tidning”. Att jag dessutom intervjuat kristdemokratiska ungdomsförbundets ordförande Ella Bohlin om hennes syn på kreationism och abort är ytterligare en anledning.

– Jag vill tacka nej. Jag känner mig inte trygg med den situationen. För mig är det självklart att familjer ska kunna välja skolor åt sina barn. Jag kan inte riskera att bli misstänkliggjord, säger han.

Satsa på insidan

Vindruvan drivs av frikyrkoförsamlingen Agape och en gång i veckan samlas de 190 eleverna mellan förskolan och nian för gemensam bön i församlingens lokaler. Skolan fi nansieras av kommunala bidrag.

På hemsidan står det: ”Det som skiljer Vindruvan från andra skolor är att vi klart deklarerar vår målsättning när det gäller vad vi vill påverka och hur vi vill påverka. Vi vill satsa på insidan och inte bara på utsidan. Vi vill bygga in värderingar som gör att eleverna i framtiden blir vad de är ämnade att bli.”

Philip Holmberg är inte ensam om sina kalla fötter. Även andra skolor säger nej. Ytterligare andra, som pingströrelsens stora Filadelfi akyrka i Stockholm svarar inte ens på mejl med frågor om jag får besöka deras ungdomsgård och fråga ungdomarna om deras syn på sex.

Hälsopersonal som arbetar med ungdomar, sex och samlevnad i områden där det finns religiösa friskolor vill inte medverka i en artikel eftersom läget är ”svårt nog som det är”.

Att vara med i tidningen skulle göra det omöjligt att arbeta upp så mycket förtroende som krävs för att kunna få kontakt med konfessionella (bekännelsetrogna) friskolor och deras elever för att tala om sex.

– De har lärt sig vad de ska säga utåt, men sedan är det något annat hur det verkligen går till i verksamheten, säger en person jag talar med.

För fem år sedan skickade RFSU ut en enkät med frågor om sex- och samlevnadsundervisningen till 59 konfessionella friskolor. Åtta var muslimska, två judiska och en drevs av Hare Krishna – resten var kristna. Åtta skolor svarade, samtliga kristna.

I en rapport om den misslyckade undersökningen frågar sig RFSU vad det är friskolorna döljer. Varför de inte svarar.

Lärare medlemmar i Ja till livet

Annika Johansson är inte troende, men har fyra års erfarenhet av att ha haft sina barn i en kristen, konfessionell skola. Annika berättar om en verklighet där lärare och hälsopersonal är medlemmar i abortmotståndarorganisationen Ja till livet, där homosexualitet inte är okej och där det inte existerar någon form av sex och samlevnadsundervisning.

– Allt blev väldigt tabubelagt. Vi har alltid varit öppna i vår familj, oavsett om det gällt frågor om vad det blir till kvällsmat eller om mens eller sexualitet, säger hon.

Det fanns outtalade krav på att eleverna skulle bli frälsta och tro på Gud och hon berättar hur hennes barn blev personlighetsförändrade efter en tid på skolan.

– Det var ganska otäckt, säger hon och vill inte gå in på närmare detaljer eftersom barnen fortfarande inte mår bra.

Hon säger att utåt sett ger skolan sken av att vara som vilken annan skola som helst, men när de diskuterar trosfrågor med eleverna är de noga med att avbryta lektionen och upplysa barnen om att ”det här är bara mellan dig och mig”.

Familjen har tagit sina barn ur skolan och anmält den till Skolverket.

– Men de tror mer på lärarna än på våra barn, säger Annika.

Religiös propaganda förbjuden

Det är skolverket som bestämmer om en församling eller en organisation får starta en friskola.

Det är också de som ska se till att friskolorna, religiösa eller ej, lever upp till läroplanen och skolans värdegrund. Värdegrunden slår fast att alla människor är lika mycket värda, oavsett om de är män, kvinnor, homosexuella eller kommer från ett annat land. Dessutom ska föräldrar kunna skicka sina barn till skolan och vara säkra på att barnen inte blir utsatta för religiös eller politisk propaganda.

Alla skolor ska besökas av skolverket minst vart sjätte år. Då går inspektörerna igenom läromedel, elevernas skrivböcker och intervjuar både lärare, rektor och elever. Så gott som alltid säger Skolverket till om sina besök i god tid. Undantagen är om en skola blivit anmäld och man misstänker att förseelserna är riktigt allvarliga.

River sidor ur böckerna

Enligt Claes-Göran Aggebo på Skolverket utmärker sig inte konfessionella friskolor vad gäller brister i undervisningen. Visst, det händer att vissa, som den kristna skolan Oasen i Sundsvall, till exempel river ut sidor som handlar om sex ur biologiböckerna och försvarar handlingen med att ”våra elever ska inte behöva bli madrasser som vandrar runt”.

– I den mån de får anmärkningar handlar det generellt sett mer om ledningsproblem än om att de skulle indoktrinera sina elever, säger han, och berättar att de senaste sex åren har fyra konfessionella skolor fått stänga eftersom de inte uppfyllt kraven.

Strax efter att jag blivit dumpad av rektor Philip Holmberg skriver jag ett långt mejl till honom. Jag frågar om han inte håller med om att det är viktigt att alla, även de som går på en konfessionell friskola, får komma till tals. Hur hans beslut rimmar med orden som skolans styrelseordförande, tillika pastor, skriver på frikyrkan Agapes hemsida, under rubriken ”Vad är det för fel på regeringen?”. Det om vikten av en ”fortsatt fri och verkligt fri åsiktsbildning i detta land”.

Jag säger att jag förstår att han tvekar med tanke på rubrikerna konfessionella friskolor brukar förknippas med, jag lovar en gång till att han ska få läsa varenda bokstav och jag ber honom att åtminstone överväga att ändra sitt beslut.

Han svarar inte.

Inga regler för sexualundervisning

Gert Assermark är kanslichef för Friskolornas riksförbund, och han tycker inte att det är särskilt konstigt att varken Philip Holmberg eller de andra tillfrågade skolorna vill låta Ottar komma på besök.

– Jag förstår att de är lite tveksamma, alltid när religiösa friskolor figurerar i media är det i samband med negativa synpunkter.

Han berättar att Friskolornas riksförbund inte har några särskilda riktlinjer för hur till exempel sex- och samlevnadsundervisningen bör bedrivas i de enskilda skolorna.

– De har att följa de nationella riktlinjer som finns, säger han.

Så länge de konfessionella friskolorna uppfyller skolverkets krav har Gert Assermark inga problem med att förknippas med deras verksamhet. Däremot gillar han inte att medierna alltid lyfter fram extrema fall, som Livets ords skola eller hårdföra islamska friskolor.

– De här extrema fallen får ju stå för all verksamhet. Det gynnar inte friskoleverksamheten, säger han.

Friskolornas riksförbund vill ha skärpta inspektioner på alla skolor, även de kommunala.

Religion borde vara privat

Religiösa organisationers krav på ”egna” skolor skrämmer Mette Fjelkner, ordförande i Lärarnas riksförbund.

I mitten av april skrev hon en debattartikel i Dagens Nyheter där hon beklagade att det inte går att förbjuda dem. Reaktionerna blev kraftiga.

– Många, många har varit väldigt positiva. Sedan fi nns det de som framför allt tillhör frikyrkor som upplever att vi jagar just dem. Det visar hur känsligt det är med religion, särskilt inom frikyrkorna, säger hon.

Mette Fjelkner säger att hon anser att religion, precis som politik, tillhör den privata sfären i en människas liv och inte är något som borde ha med utbildning att göra. Undervisningen ska bygga på vetenskap.

– Jag inser att det inte går att förbjuda religiösa friskolor eftersom vi har skrivit på Europakonventionen. Men jag anser att barnens rätt till åsiktsfrihet borde gå före, säger hon och menar att hon inte förstår varför man startar en religiös skola om målet inte är att påverka eleverna.

Skolan vilar i dag på kristen grund

I dag står det i skolans värdegrund att den vilar på kristna traditioner och västerländsk humanism. Mette Fjelkner och Lärarförbundet vill att värdegrunden ska vara neutral.

– Sverige ser annorlunda ut i dag. Visst kan vi värna vårt historiska arv, bara vi är medvetna om vilka som är svenskar i dag. Att säga att skolan är kristen är att exkludera många människor, säger hon.

Förutom alla barns rätt att själva välja vad man ska tro på är segregationen den stora risken med allt fl er konfessionella friskolor, menar hon.

– Skolan ska vara en mötesplats för alla religioner, kulturer och identiteter. Den ska inkludera, inte exkludera. Vi ska inte segregera, vi ska integrera. Det jag är rädd för är att barnen hamnar i miljöer där de till slut känner sig främmande för andra etniciteter och religioner, eller vad det nu än kan vara.

En och en halv vecka efter mejlet till Philip Holmberg ringer jag upp honom. Jodå. Han har läst. Och jo, det var intresseväckande och tålde att funderas på. Men han har inte tid att berätta varför han inte svarat. Till slut går han med på att ringa mig nästa dag.

Det gör han inte.

Anna Hellgren, skribent och kulturredaktör på tidningen Arbetaren

Fotnot 1: Enligt läroplanen får undervisningen inte vara konfessionell. Dock får den ha en konfessionell inriktning om den ”i övrigt svarar mot de allmänna mål och den värdegrund som gäller för utbildning inom det offentliga skolväsendet”.

Fotnot 2: Annika Johansson heter egentligen något annat. Med hänsyn till barnens hälsa har viss information anonymiserats.

Beställ lösnummer av Ottar här! (Detta är nr 2 2006)