Hungern efter villkorslös kärlek

Det sägs att »transrevolutionen är här«. Med »här« syftar media ofta på USA och hänvisar främst till Laverne Cox, skådisen som nominerades till en Emmy för sin roll som transsexuella Sophia i Netflix-serien Orange is the new black. Hon står ut på det sättet att hon själv genomgått könskorrigering. Historiskt sett har cis-personer oftast porträtterat transsexuella i Hollywood (Boy’s don’t cry, Dallas buyers club, Hit & Miss, Transamerica). Det är också i princip det som den nya hyllade serien »Transparent« fått negativ kritik för.

Huvudpersonen Maura spelas av Jeffrey Tambor (från Arrested Development etc). Och även om hela serien tar avstamp i att en 70-årig man med tre barn och en exfru äntligen bestämmer för sig för att vara den kvinna hon egentligen är, så ligger styrkan i serien på hur lite det sensationaliseras.

Transparent är en lågintensiv indie-komediserie som varken tar överdriven hänsyn till eller parodierar på ett ämne som många är rädda för att ta sig an. Manusförfattaren Jill Soloways egen pappa kom ut som kvinna för tre år sedan och det är uppenbart att man kämpat för att göra det här på »rätt« sätt. Med sig som manusförfattare har Jill Soloway sin syster Faith, Jeffrey Tambor har tagit hjälp av transkonsulter och man påstår sig ha värdens mest transinkluderande produktion både framför och bakom kameran.

»Det är inte en serie om transsexualism. Det är ett familjedrama om hungern efter villkorslös kärlek mitt i allas stora identitetskriser.«

Morts hemlighet, att han egentligen är Maura, är bara en i mängden av hemligheter i den här familjen. De självupptagna syskonen bryr sig om sin Mort/Maura, men har alla sina egna problem. Mellanbarnet Josh tjänar pengar i musikbranschen och ligger runt med yngre och äldre kvinnor. Storasystern Sarah har ett äktenskap utan fysisk beröring och är kär i en kvinna. Lillasystern är arbetslös och lever på pengar från föräldrarna men det är inte därför hon är olycklig.

Ju längre in i serien en kommer, desto mindre ligger fokus på Maura. Det är inte en serie som handlar om transsexualism. Det är ett familjedrama om hungern efter villkorslös kärlek mitt i allas stora identitetskriser. Och det är väl först när transmänniskor är med som alla andra som »revolutionen« haft effekt.

Jenny Nordlander