Nu vill det iranska folket, med kvinnor och flickor i främsta ledet, öppna dörren till frihet. Ottars chefredaktörer om revolutionen i Iran.
Obeskrivbart och avskyvärt. Så beskriver CNN de våldtäkter och sexuella övergrepp som iranska tjänstemän begår mot unga personer som hålls häktade för att ha deltagit i demonstrationerna för frihet i Iran.
»De valde ut de som var söta och passade deras smak«, berättar ett vittne. Att våldtäkt och sexuella övergrepp används som en metod att försöka stoppa ett uppror är inget nytt i Iran.
På 1980-talet dödades ett oräkneligt antal fångar som protesterade mot regimen, samma styre som har makten än i dag. Om fången var en ogift kvinna, våldtog de henne för att säkerställa att hon inte kom till paradiset.
Senare skickade de sötsaker till fångens familj med meddelandet att hon inte dog som oskuld, skriver Samira Motazedi i Glänta.
Unikt med protesterna i Iran är att skolflickor i mellanstadiet har varit några av dem som gått i första ledet. På bilder och filmer tar de av sig sina huvudsjalar, och ger fingret åt Irans högsta ledare i skolsalen.
Sedan moralpolisen grep – och senare dödade – 22-åriga Mahsa Jina Amini i mitten av september för att hon inte bar sin sjal på »rätt« sätt, har minst 58 barn dödats på gator och i skolor.
Regimen har hittills mördat över 300 personer i sina försök att slå ner upproret.
Kvinnors kroppar och sexualitet har varit ett ideologiskt slagfält i Iran sedan över 40 år, då den iranska regimen stängde dörren till kvinnors frihet. Enligt det patriarkala styret måste kvinnors kroppar kontrolleras.
Det finns påbud om vilka kläder kvinnor får bära, hur de ska bära dem, var man får gå, vem man får gifta sig med.
Inte minst anses det lössläppta håret vara särskilt sexuellt. Därför är det en kraftfull motståndshandling att visa eller klippa av sig håret, men också en handling förknippad med livsfara.
Nu vill det iranska folket, med kvinnor och flickor i främsta ledet, öppna dörren till frihet i ett historiskt feministiskt uppror. De ropar »Kvinna, liv, frihet!«. Men revolutionen har ett högt pris.
Text: Carolina Hemlin och Ida Måwe