Hej läsare!

Hej hetero!

Kawa Zolfagary är författare, pressekreterare och heteroperson.

Hur kan man delta i kampen för hbtq-rättigheter på ett trovärdigt sätt som hetero?

Hur man är en god allierad till en utsatt grupp är en tuff fråga som det finns många olika svar på. Jag tänker ge mitt svar baserat på hur jag själv vill se att andra deltar i min kamp mot rasism. I grund och botten handlar det om lyhördhet. Det gäller att lyssna på gruppen man vill hjälpa och utgå ifrån deras behov. Det är inte min plats som hetero att bestämma vad som behövs, hur jag gör mest nytta eller om jag ens kan bidra. Det finns många tillfällen då det bästa man kan göra är att helt enkelt lämna utrymme.

»Det är inte min plats som hetero att bestämma vad som behövs, hur jag gör mest nytta eller om jag ens kan bidra.«

Jag tror också det är viktigt att utbilda sig och att ta ansvar för det själv, inte förlita sig på att hbtq-personer ska förklara samma saker om och om igen för en. Det finns tusentals faktafyllda bloggar och hemsidor skapade av hbtq-personer där de delat med sig av all nödvändig information. Läs och lär!

Jag vet inte om jag är en trovärdig allierad, jag hoppas det men det är inte upp till mig att avgöra. Jag försöker att inte låta sådana tankar styra mitt agerande, i stället är det min djupa övertygelse om att världen är en bättre plats om vi alla får åtnjuta frihet och trygghet – oavsett läggning, kön eller ursprung – som får leda mig. Om du verkligen tror på och kämpar för en sådan värld så tror jag att trovärdigheten kommer på köpet.

Hej jurist!

Kerstin Burman är förbundsjurist på RFSU.

Hur stor är risken att »barnmorskemålet« Ellinor Grimmark går vidare till Europadomstolen och att det i sådana fall blir en fällande dom där?

Målet handlar om en barnmorska som inte fått anställning som barnmorska eftersom hon inte velat utföra abortvård med hänvisning till sin samvetsfrihet. Abortvård har ingått i arbetsuppgifterna och arbetsgivaren har gjort bedömningen att arbetet inte kan organiseras på ett bra sätt genom att undanta personal från abortvård. Målet ligger nu i tingsrätten för prövning, där barnmorskan menar att hon blivit diskriminerad på grund av sin tro och att hennes rätt till samvetsfrihet har kränkts.

Barnmorskans juridiska ombud har sagt att de är beredda att ta målet vidare till Europadomstolen för prövning. Eftersom just den här frågan inte varit uppe till prövning där är det möjligt att domstolen tar upp ärendet.

»Det finns fler starka juridiska argument mot en fällande dom än för en fällande dom i Europadomstolen.«

Det finns fler starka juridiska argument mot en fällande dom än för en fällande dom i Europadomstolen. Abortmotståndare brukar åberopa ett mål som heter Bayatyan v. Armenia för att hävda att samvetsklausul inom abortvården är skyddad av Europakonventionen. Målet handlar om att medlemsländer inte får tvinga medborgare till värnplikt som innehåller vapentjänst om det strider mot en individs tro, utan istället måste erbjuda vapenfri tjänst. Det rör alltså andra omständigheter än i barnmorskemålet – i Sverige tvingas ingen att arbeta som barnmorska. Istället är exempelvis målet Eweida and others v. the United Kingdom mer relevant. I det ville två arbetstagare inte registrera partnerskap mellan samkönade par respektive ge familjerådgivning åt samkönade par trots att det ingick i arbetsuppgifterna, med hänvisning till att det stred mot deras tro och religion. Arbetstagarna blev avskedade och Europadomstolen bedömde inte det som ett brott mot Europakonventionen eftersom medlemsländerna generellt sett har en stor handlingsfrihet i gränsdragningsfrågor när två rättigheter krockar samt att arbetstagare kan anses avtala bort delar av sin religionsfrihet i anställningsförhållanden. Men det finns förstås inga garantier för vad Europadomstolen kommer fram till. Om målet skulle tas upp av Europadomstolen och det skulle bli en fällande dom som innebär att personals önskemål om samvetsfrihet inom abortvården måste tillgodoses, har Sverige som stat en skyldighet att garantera rätten till abort i enlighet med abortlagen och att den inte inskränks för gravida i behov av abortvård på något vis.

Hej politiker!

Rossana Dinamarca är riksdagsledamot för Vänsterpartiet

Är det verkligen rimligt att politiker håller på med frågor som har med sex att göra?

Självklart. Detta är en fråga vi har lyft dels när det gäller krav på att lärare ska vara utbildade för att bedriva sex-och samlevnadsundervisning samt att det ska integreras i fler ämnen än biologi, dels när vi driver på för en samtyckesreglering i sexualbrottslagstiftningen. Sex handlar i allra högsta grad om politik, också.

Hej abortmotståndare!

Helena d´Arcy är ordförande i den katolska rörelsen Respekt. Varför tycker du att det är fel med abort? Abort är inte en fråga om att förneka kvinnors rättigheter utan något som handlar om vår viktigaste mänskliga rättighet: rätten till liv.Helt avgörande är därför synen på människolivets värde och när det blir till. Ett biologiskt faktum är att vi alla blivit till vid befruktningen och att hela graviditeten är en gradvis utveckling från embryo till ett fullvuxet foster, precis som en nyfödd blir till en vuxen. Hela tiden är vi mänskliga varelser och vår rätt till att få leva grundas i att vi är människor, inte i en viss kroppsfunktion eller intellekt.

»Det centrala i frågan är alltså om man ser på fostret som en människa eller inte. Gör man det så blir abort lika fel som att förneka vem som helst rätten till liv.«

Att säga att fostret är en del av kvinnan och att hon därför har rätt att bestämma över det håller inte rent vetenskapligt. Då skulle fostret omöjligt kunna ha en annan blodgrupp, hudfärg eller dna-profil än sin mamma. Som kvinna – och människa – har jag all rätt i världen att göra vad jag vill med min kropp, men inte när det går ut över en annan mänsklig varelse.Det centrala i frågan är alltså om man ser på fostret som en människa eller inte. Gör man det så blir abort lika fel som att förneka vem som helst rätten till liv. Tycker du också att det är fel med annan vetenskaplig utveckling (till exempel äggdonation och stamcellsforskning) på medicinområdet som ökar jämlikheten och rättigheten till liv? Katolska kyrkan är inte vetenskapsmotståndare, både läran om genetiken och teorin om »the Big Bang« kom från katolska präster. Kyrkan bidrar till medicinsk forskning via universitet, enskilda sjukhus och vetenskapliga samarbeten. Vatikanen sponsrar även stamcellsforskning med regelbundna kongresser där spjutspetsforskning presenteras, men på grund av katolska kyrkans övertygelse om människors grundläggande värde ända från början kan vi inte gå med på embryonal stamcellsforskning.Det finns dock inga embryonala stamceller som räddat liv, tvärtom är det de etiskt godtagbara adulta stamcellerna som varje dag räddar liv på svårt sjuka.

Hej präst!

Gunilla Hallonsten är präst i svenska kyrkan och tillförordnad chef på svenska krykans internationella avdelning. Hon sitter också i RFSU:s förbundsstyrelse.

Vad tycker du/kyrkan om surrogatmödrarskap?

Jag tycker att begreppet värdgraviditet som RFSU beslutat använda på ett fint vis uttrycker det som görs och eftersträvas.

I ett globalt perspektiv är detta en komplex fråga och därför är det viktigt att reda ut vad som är legalt, socialt och genetiskt/biologiskt föräldraskap.

»Min prästkollega och hennes man hade under många år försökt få barn utan att lyckas. Då erbjöd sig en nära vän till familjen att bära ett barn åt dem.«

När det i processen för en värdgraviditet garanteras rättigheter och rättssäkerhet för både människan som bär barnet och övriga involverade i graviditeten – då vill jag se värdgraviditet som en möjlighet. Min tro vilar i att Gud är kärlek och utgår därför från att allt som är mänskligt och av vikt för oss människor också är av betydelse för Gud.

Jag gjorde en omtumlande erfarenhet när jag levde i Swaziland. Min prästkollega och hennes man hade under många år försökt få barn utan att lyckas. Då erbjöd sig en nära vän till familjen att bära ett barn åt dem. Jag förundrades och var glad över min prästkollegas öppna förhållningssätt till värdgraviditet och reproduktiva rättigheter i en patriarkal kultur med strukturellt förtryck av kvinnor.

Svenska kyrkan har utifrån komplexiteten kring värdgraviditet valt att fördjupa sin kunskap kring teologiska, etiska, medicinska och juridiska aspekter och detta görs för närvarande på olika nivåer i kyrkan.

Hej tonåring!

Linn Hernried är 17 år och gillar teater och film.

Hur tänker du om att ha sex för första gången, ska det vara på något särskilt sätt?

SEX, jag tror jag hatar det ämnet och jag vill inte tänka på det. När jag var liten lärde min mamma mig att samlag var något bra, naturligt och fint. Sen blir det lätt förstört när man känner att det »måste« ske i en viss ålder, skit i med vem, det ska kännas så här och helst ska ni båda se ut som om ni kommer från någon romantisk komedi med sexiga skådisar.

»Men visst sex är bra om du är ihop med någon«, viskar alla, men jag menar OMG vi är nästan vuxna, sex är naturligt och ingen stor deal (vilket det såklart ÄR för de allra flesta, inklusive mig själv, men det är ju inte coolt att tycka så, bättre att inte prata om det).

Vad tycker du om sexualundervisningen i skolan?

Det kändes som om man hade väldigt mycket tid avsatt för sexualundervisning, långa lektioner som alla tyckte var pinsamma eller långtråkiga. De handlade mest om att man skulle använda kondom och p-piller, om olika sjukdomar och hur könsorgan såg ut. Det är så klart bra att vara upplyst om, men saker som könsidentitet, läggning, romantiska läggningar, sexuella läggningar och allt i den kategorin var det inte ett ord om.

»Sen blir det lätt förstört när man känner att det ´måste`ske i en viss ålder, skit i med vem, det ska kännas så här och helst ska ni båda se ut som om ni kommer från någon romantisk komedi med sexiga skådisar.«

Jag är själv osäker på hur mycket jag tycker att sådant ska tas upp under lektionstid eftersom det är väldigt personligt. Jag tycker det är viktigt att man själv får välja exakt hur mycket personligt man delar med sig av i skolan. Men att ta upp och berätta i allmänhet att allt det finns tycker jag nästan ska vara en skyldighet, för om bara en människa får upplevelsen »oj det där är jag, nu har min konstighet ett namn‹ och sedan går hem, kollar upp det på datorn och märker att den inte är ensam tycker jag att den lektionen skulle vara värd det.

Kanske till och med lite historiskt om hur sex sågs på förut, om homofobi och kanske prata om var vi är idag skulle vara bra på samma sätt som vi får lära oss om till exempel slaveri i historia. (Eller så är det bara jag som är trött på folk som fortfarande använder bög som skällsord.)

Hej terapeut!

Salar Shalmashi är psykoterapeut på RFSU:s klinik i Stockholm och har tidigare arbetat på Järva mansmottagning.

Jag är sedan ett år tillbaka tillsammans med en fantastisk man och vi planerar att flytta ihop. Jag har tyvärr haft otur med pojkvänner tidigare (jag är 27 år) med flera destruktiva förhållanden. Men min nuvarande pojkvän har allt som jag tidigare saknat i ett förhållande och även om det är en klyscha så tror jag verkligen att han är »the one«. Allt skulle egentligen vara perfekt om det inte vore för att jag inte kan komma över en sak.

Jag har själv alltid vetat att jag har en bisexuell ådra. Jag har dock bara haft pojkvänner och bara haft sex med män. Jag har alltid velat prova att ha sex med en tjej. Nu när jag har träffat mannen som jag tror är mitt livs kärlek känner jag att det aldrig kommer bli av. Jag vill inte dö utan att ha provat att vara med en tjej. Men jag skulle samtidigt aldrig kunna be om ett »free pass« och jag vet heller inte om jag skulle känna någon egentlig lust till någon annan medan vi är tillsammans. Samtidigt är tanken på att aldrig få prova så tung. Vad ska jag göra åt de känslorna? Stort tack på förhand!

Kram Ania

– – –

Hej Ania,

Tack för ditt brev och för att du delar dina tankar med mig!

Å ena sidan känner jag glädje, intresse och nyfikenhet över din nya relation och hopp inför ett lyckligt liv tillsammans med din partner. Å andra sidan känner jag din »sorg« över att förlora någon/något, känslan av förlust. Du försöker att ta avstånd från något du längtat efter så starkt och under så långt tid. Som jag ser på det – oavsett kön, sexuell läggning och identitet – när en person inleder en ny relation, separerar hen samtidigt från något/någon.

Vad en separation gör med människor är olika och beroende av många och olika faktorer. Är separationen tillfälligt eller »för alltid«? Hur viktigt är det som hen separerar ifrån? Vad är hens tidigare erfarenheter av separation?

Du skriver att du aldrig skulle känna någon egentligen lust till någon annan medan ni är tillsammans. Förhoppningsvis kommer detta underlätta härbärgerandet av sorgen och förlusten. Det kan också vara så att du känner skam inför din partner och inför dig själv, eftersom du har en sådan längtan?! Jag anar att du har föreställningen att när man är tillsammans med någon ska man inte känna sexuell lust till någon annan. Här har vi kanske den inre konflikten hos dig.

»Som jag ser på det – oavsett kön, sexuell läggning och identitet – när en person inleder en ny relation, separerar hen samtidigt från något/någon.«

Och du skriver inte mycket om din partners tankar och känslor. Pratar ni med varandra om det du skriver? Vad är hans syn på det hela? Ni är två i er relation. Ni tillsammans och var för sig ger mening i ert gemensamma liv. Bland annat kring hur länge ni kommer att vara tillsammans och hur det gemensamma sexuella livet ser ut. Sist men inte minst tror jag att det är givande om du funderar över hur det kommer sig att du gått och längtat, men aldrig praktiserat att ha sex med en kvinna? Hur dina tidigare destruktiva relationer med män påverkar din nuvarande relation? Vad som gör att du har just dessa föreställningar kring sex och samlevnad? Vad skulle det vara för skillnad om din längtan var efter andra män i jämförelse kvinnor? Och så vidare.

Du kan fundera över frågorna själv, tillsammans med din partner, vänner eller med någon som arbetar med sådant. Jag hoppas mitt svar ger dig något positivt!

Kram Salar.

Hej sexualpolitisk aktivist!

Jen Moore Conrow har drivit abortkliniker i delstaterna Pennsylvania och New Jersey och sitter i styrelsen för The Abortion Care Network, en organisation som stödjer abortkliniker runtom i USA.

Vilken är den smartaste aktiviststrategin för allas tillgång till säker och laglig abort?

Jag tror att en av de mest effektiva strategierna är att normalisera eller avstigmatisera abort och det är något vi alla kan göra. I mitt jobb gör jag det genom att prata öppet om mitt arbete och uppmuntra patienter att berätta sin historia (om de känner sig trygga med det). Som aktivist kan du prata om abort som en vanlig upplevelse eller dela med dig av egna erfarenheter kring abort och undvika »goda aborter« (efter våldtäkt, incest, fosterskador) som ett skäl att rättfärdiga abort – eftersom de flesta som vill göra abort inte tillhör de kategorierna.

»Att bli förföljd kan vara läskigt men jag har aldrig funderat på att sluta, snarare har motståndet gjort mig mer passionerad i mitt yrke.«

Ju mer vi kan prata om abort som en del av människors reproduktiva hälsa, desto mer gynnar vi en kultur som försäkrar tillgång till god vård.

Vilket motstånd har du mött och hur har du tacklat det?

Trakasserier av personer som jobbar med abort är väldigt vanligt i USA. De flesta av oss har blivit utsatta för påhopp utanför kliniken där vi jobbar och ibland i våra hem eller privatliv. Jag har upplevt båda delarna och jag hanterade det genom att påminna mig själv om att jag gör detta för patienterna, för att de ska kunna ta de beslut som är bäst för deras egna liv. Att bli förföljd kan vara läskigt men jag har aldrig funderat på att sluta, snarare har motståndet gjort mig mer passionerad i mitt yrke.

Hej sexolog!

Suzann Larsdotter är sexolog på RFSU.

Jag och en kompis har pratat om ”naturliga” preventivmedel. Vad finns det egentligen för metoder för den som vill ha samlag utan risk för att bli befruktad, men inte sätta in föremål i kroppen, äta läkemedel eller använda kondom?

Det finns en rad olika metoder som går ut på att identifiera de dagar då man är fertil och att då avstå från samlag eller använda kondom om man vill undvika graviditet. Det går endast att bli gravid under sex dagar per menscykel – ägglossningsdagen och fem dagar före.

Att dagligen mäta kroppstemperaturen, observera utseende och konsistens på sitt slidsekret, titta på sin cervix eller använda ägglossningstest är olika metoder för att försöka förutsäga när dessa dagar inträffar. Idag finns appar, små datorer och dataprogram där vissa av dessa uppgifter dagligen kan matas in. Dessa gör dig sedan uppmärksam på de dagar under månaden då du kan bli gravid. Metoderna kräver både kunskap, motivation och en daglig disciplin.

Vilket preventivmedel som är bäst är mycket individuellt. Det bästa är att boka tid med en barnmorska för att diskutera vilket preventivmedel som är bäst för just dig.