Hej Aktivist: Zhanar Sekerbayeva och Mohammed Jusef Walai
I varje nummer av Ottar möter vi två sexualpolitiska aktivister – en i Sverige och en i världen. Möt Zhanar Sekerbayeva som är grundare av den feministiska organisationen »Feminita« i Kazakstan och Mohammed Jusef Walai som jobbar för att bryta fördomar kring hivpositiva i Sverige.
»Jag blev slagen av polisen«
Zhanar Sekerbayeva
1.Vad kämpar du för?
– Min organisation kämpar för lesbiska, bisexuella, queer och transkvinnors rättigheter. Vi driver även frågor som berör kvinnors situation allmänt i Kazakstan och anordnar en feministmarch den 8 mars. Förra året lyckades vi få igenom att den officiella listan med 229 förbjudna yrken för kvinnor slopades. Det var exempelvis jobb som kräver fysiskt arbete, är till sjöss eller innebär hantering av maskiner.
2. Hur går det?
– Den statligt sanktionerade och finansierade homofobin, och misogyna kulturen, är vår största utmaning. Vi reste till sju städer under 2021 och blev attackerade och hotade i tre av dem. Jag blev slagen och andra medverkande blev också utsatta, inte bara av manliga grupper (organiserade av nationella säkerhetskommittén), utan även av polisen.
3. Vad är på gång inom din hjärtefråga?
– Vi fortsätter kampen för feminism och lbtq-rättigheter. Efter händelserna i Kazakstan i januari (kraftiga protester som var en reaktion på höjningen av bränslepriserna och missnöje med regimen, red. anm) så kommer nog inte vårt 8 mars-event att godkännas. Men vi kommer gå ut på gatan oavsett. Vi har rätt till fredlig uppslutning och att höja våra röster.
»Mitt nästa steg är att utbilda högstadieungdomar i sexuell hälsa.«
Mohammed Jusef Walai
1. Vad kämpar du för?
– Jag kämpar för hivpositivas rättigheter och försöker uppmärksamma de förändringar som skett för oss de senaste åren. När jag fick min diagnos märkte jag att det var svårt att hitta en person med hiv som levde ett »vanligt liv«. Därför vill jag vara den personen i dag, någon som folk kan hitta till exempel Instagram och se att det här är en helt vanlig kille som lever med hiv.
2. Hur går det?
– Jag tycker att det går bra! Om jag inte hade sett resultat hade jag nog inte funnit en motivation till att fortsätta kampen. Min största utmaning är att bemöta de fördomar jag själv bygger upp kring att vara hivpositiv och att hitta styrka i de fördomar jag möts av.
3. Vad är på gång inom din hjärtefråga?
– I framtiden kämpar jag vidare med att sprida kunskap både för hivpositiva som negativa. Mitt nästa steg är att komma närmare skolor och utbilda i sexuell hälsa för högstadieungdomar. Jag tror att denna kunskapen saknas och behöver förstärkas i ung ålder för att minska stigma och uppmuntra säkert sex.
Text Frida Liljefors & Hanna Böhm