Hbt-hatet tvingade Kasha lämna Uganda

– Davids död öppnade våra ögon, berättar en lågmäld men samlad Kasha i april, nedsjunken i en soffa på RFSL:s kontor. Tillsammans med den numera mördade aktivisten David Kato ledde hon arbetet för hbt-personers rättigheter i Uganda.
Kasha har spenderat natten på sjukhus, men mår nu lite bättre. Det är drygt tre månader sedan David hittades svårt misshandlad i sitt hem i Kampala. Han fördes till sjukhus där han avled. Begravningen hölls ett par dagar senare, den 28 januari. Den blev turbulent.
– Jag kommer inte ihåg vad som hände. Det var en stor folkmassa och jag kände bara att jag måste få tyst på den där prästen. Någon var tvungen att stå upp för David, när han inte kunde göra det själv.
Stämningen var hatisk. Prästen som ledde begravningen fördömde homosexuella och folk från byarna utanför Kampala klappade händerna och skapade kaos.”We are not here to fight”, skriker Kasha om och om igen i ett youtube-klipp från begravningen.
– Det kändes inhumant och respektlöst, säger hon. Att se prästen ställa sig upp och säga de orden han gjorde den där dagen, det kommer aldrig att lämna mitt hjärta. Klippet på youtube visar bara en liten del av vad som egentligen hände.

Kasha och en kollega från SMUG (Sexual Minorities Uganda) evakuerades strax efter Davids begravning. Att vistas i hemlandet var inte säkert. Efter två månader i Sverige längtar hon hem.
Vad händer med arbetet nu?
– Vi måste gå tillbaka till ritbordet för att se var vi misslyckades och vad vi kan förbättra. Radiostationerna bötfälls om de låter oss sända så vi måste hitta nya sätt att nå ut. Vi måste bygga relationer med organisationer för mänskliga rättigheter, men även religiösa, och skaffa oss internationella allierade. Det kommer inte att bli lätt, men det är inte omöjligt.

››För mig handlar det inte om mod. Det handlar om vem jag är: Kasha Jaqueline, en lesbisk kvinna som inte är välkommen i mitt land.‹‹

RFSU har fått uppgifter om att den svenska ambassaden i Kampala tystnat och inte stått upp för Ugandas hbt-aktivister i krissituationen de befunnit sig. Efter möten med ambassaden meddelar RFSU att situationen inte är så illa som befarat. Och Kasha själv instämmer.
– Jag känner mig stöttad på många sätt. I början undrade vi vad den svenska regeringen egentligen sysslade med. Men sen förstod vi att de gör mycket. När jag skulle åka hit hjälpte de mig till exempel att få visum på bara en dag, berättar hon.
Kan Sveriges ambassad göra mer?
– De kan tala öppet om frågan när de träffar andra organisationer och diplomater.
Att inte förundras av det oerhörda mod Kasha visar upp är omöjligt. Men själv ser hon det annorlunda.
– För mig handlar det inte om mod. Det handlar om vem jag är: Kasha Jaqueline, en lesbisk kvinna som inte är välkommen i mitt land. Jag måste kunna leva som vilken ugandier som helst. Hålla min flickvän i handen på gatan utan att någon skriker eller pekar. Det enda sättet att nå dit är att stå upp och säga, ”jag är här, varför låter du mig inte vara ifred?”.

Sedan artikeln skrevs har Kasha Jacqueline återvänt till ett nytt hem på hemlig adress i Uganda. Folket i landet protesterar våldsamt mot höga mat- och bränslepriser och oppositionsledare Kizza Besigye har attackerats.

Text: Helena Björk

Bild: The Martin Ennals award

Läs mer

+ BBC skriver om Kasha och Martin Ennals Award här.

+ Fler intervjuer med Kasha i Ottar kan du läsa här och här.