Hallå där… Annie Boroian

Varför behövs ett antirasistiskt projekt inom ungdomsmottagningar?

— Om man jobbar med barn och unga behövs kunskap för att kunna möta alla ur ett intersektionellt perspektiv. I det ingår att förstå hur rasism påverkar ungdomars liv och hälsa på olika sätt och att vi som vuxna riskerar att – medvetet eller omedvetet – utsätta unga för rasism. Det har generellt funnits en stor okunskap och tystnad kring sammankoppling mellan sexuell hälsa och rasism.

— Många som arbetar på ungdomsmottagningar är vita, vilket skapar en avsaknad av rasifierade personers erfarenhet. Vi vill gärna att man funderar på vilka som anställs. Vi tycker också det är viktigt att fundera kring representation på flera sätt för att ungdomar ska känna sig speglade.

Hur ska kunskapshöjningen gå till?

— I våras anordnade vi en digital föreläsningsserie för alla ungdomsmottagningar i Sverige. Nu är vår tanke att göra en mätning av personalens kunskapsnivå och motivation att jobba antirasistiskt, så att vi kan se om vårt arbete gör skillnad.

— Vårt mål är att arbeta både stort och smått. Vi vill nå ut till många, men även arbeta mer konkret genom exempelvis workshops och utbildningar för alla nyanställda. Ett slutgiltigt mål vore att hitta ett sätt att implementera antirasism i ungdomsmottagningens arbete långsiktigt.

Vilka deltar i arbetet?

— Vi är inte en officiell arbetsgrupp, utan anställda på ungdomsmottagningar i Stockholm som gör detta inom ramen för våra vanliga tjänster. Resten av ungdomsmottagningarna i Sverige känner dock till arbetet.

Vad behövs för att kunna fortsätta och utveckla arbetet?

— Hittills har våra medel kommit från en ideell förening, men vi har dialog med Stockholms regioner och kommuner för fortsatt arbete. Vi hoppas att det kommer prioriteras så att vi kan göra större satsningar.

Maria Carlson Fahlman är praktikant på Ottar