Gos-skola för ovana

En halv trappa ner från gatan ligger en stor bäddmadrass med filtar och kuddar utbredd på golvet. Belysningen är dämpad men inte mörk, rummet är mysigt inrett med dova färger, mjuka tyger och mörka träslag. 

Mitt på madrassen sitter Robert Bomark och lutar sig mot Klara Ward, som omfamnar honom bakifrån. De sitter så en stund, sen frågar hon: 

– Hur skulle det kännas att lägga huvudet i mitt knä? 

Robert sjunker ner i hennes knä med en suck av välbehag, som övergår i ett fniss. Det känns lite ovant att göra det här med någon man inte känner. Personer med adhd har ofta svårt att vara fullt närvarande mentalt i goset, vilket kan göra att man uppfattas som ovillig till intim kontakt. Hos Klara Ward får man öva på att känna in kroppen och stunden på det sätt som funkar för just dem – vissa kan behöva ligga nerpressade i madrassen för att hitta sitt inre lugn. Personer med autism kan vara hypersensoriska och inte gilla beröring alls eller väldigt reglerat, och behöver träna på att berätta exakt hur de behöver ha det. Men vanligare är att längta efter närhet men känna sig osäker på »reglerna« och därför vilja träna på att få kroppskontakt att kännas mer naturlig. 

»Vill du bli pussad på pannan?«

Robert är 43 år, jobbar med IT och har varit singel länge. Det är andra gången han är här, för att öva sig på gos och närhet. För honom har intresset för närhet och relationer blivit ett sätt att utvecklas som person, och han jobbar mycket med att hantera de svårigheter han upplever, främst kring att ta initiativ. 

– Jag har en hel del erfarenhet av att ha läst av signaler fel, så jag har dåligt självförtroende där. Det blir för mycket fokus på vad den andra vill och att inte misstolka det, och då uppfattas jag som tafatt. Det är ett mönster jag verkligen vill bryta, för jag längtar efter att hitta en partner nu. 

– Får jag pilla dig lite i skägget? Vill du bli pussad på pannan? 

Att be om samtycke är en grundläggande del av gosträningen, och gör att det känns tryggt för båda. Robert får känna efter och tacka ja eller nej, innan de byter ställning eller typ av gos. Och ju mer avslappnad han blir, desto lättare blir det att själv våga ta initiativ och fråga Klara vad hon känner för. 

– Det känns fint att varva mellan att vara den som ger och får goset, och lära sig växla läge på ett naturligt sätt. 

Klara påminner om att känna efter vad kroppen känner att den skulle vilja. Det är inte alltid lätt att be om det man vill ha, men såklart lättare om man faktiskt vet vad som skulle vara härligt. 

– Vad vill din högerarm göra när vi ligger så här? 

Klara Ward jobbar med beröring på heltid sedan ett drygt år tillbaka. Innan dess hade hon ett välavlönat jobb som programmerare på ett kreddigt techföretag. Men att bara röra vid tangenter räckte inte.

– Jag älskar beröring själv, jag får kontakt med människor på det sättet. Jag kände att jag ville göra något annat, och att det här är något jag verkligen är bra på – folk brukar säga att jag har magiska händer, och nu kommer de fler till del. 

I USA är »professional cuddler« en växande marknad, och riktar sig till alla som har svårt att få till närhet i en prestationsfokuserad värld. Googlar man så finns det flera sajter som hjälper en hitta närmaste kramfamn. I Sverige är gosproffs än så länge sällsynta, men det finns ett antal. De kan ha lite olika inriktning – vissa jobbar mest med kurser, andra främst med par, några med att hjälpa personer med trauma att bli bekväma med beröring igen, och så vidare. 

För Klara Ward har inriktningen naturligt dragits mot män, inte sällan av den lite nördigare typen. Många har lite eller ingen erfarenhet av fysisk intimitet, och ännu fler tenderar att fastna i huvudet och har svårt att vara närvarande i kroppen och känna efter hur det känns att vara nära någon. 

– Jag har själv en nördpersonlighet med klart aspiga drag, så jag har graviterat mot den gruppen, som ofta hamnar lite efter när det gäller självförtroende kring närhet och inte riktigt vet hur de ska komma ikapp, säger hon och fortsätter. 

– Jag har kvinnliga och ickebinära klienter också, men männen är i majoritet, och många av dem har en npf-diagnos. Jag tror de känner sig extra trygga här för att jag förstår dem – vi kan prata kodning innan vi sätter igång, och de känner av att jag är som de, till stor del. Jag blir inte den där läskiga »Kvinnan med stort K« som de har svårt att förhålla sig till, utan en trygg person som det känns avslappnat att vara med.

»Det vi gör kan kännas ovant och läskigt.«

Robert upplever att han ofta hamnar i en pleaserroll, den som ska ge njutning och vara till för den andra, och inser själv att han gör det för att skydda sig från att göra fel eller begå övertramp. 

– Att be om att få vara »stora skeden« här är ett sätt att byta roll och vara den som håller och driver på lite mer, det är nyttigt för mig. Men första gången jag kom hit hade jag absolut inte vågat det!

Klara bekräftar att de allra flesta som kommer hit är nervösa innan. 

– Men det brukar släppa ganska snabbt, de märker att de inte kan göra fel här, reglerna är tydliga och jag är snäll och förstående för att det vi gör kan kännas ovant och läskigt.

Sessionen startar alltid med ett samtal, där klienten får berätta vad hen längtar efter, vill öva på eller är i för sinnesstämning just idag. Sedan går Klara igenom reglerna för den som är ny – att all beröring ska ske samtyckt, att det inte kommer att bli sex men att det är okej att bli kåt, att de kommer att hålla de gränser och den tid som gäller, och att de inte kommer att ha kontakt utanför sessionerna. 

– De flesta blir lättade av att få veta exakt vad som gäller och vad som förväntas, då slipper vi ta upp det i en mer sårbar situation senare. 

En god stund av sessionen går åt till att ligga och prata, omslingrade. Det är något väldigt många längtar efter. 

– Det är inte alltid de stora häftiga upplevelserna personer som har svårt att få till närhet saknar mest, utan de här intima stunderna av småprat, eller att dela sitt innersta, samtidigt som de blir tagna i och bekräftade i sina kroppar. Det gör många djupt berörda.

Och såklart händer det att det kommer sexuella känslor – kroppar som är nära, avslappning och prestationslöshet gör att det är lättare än vanligt att känna upphetsning. Då får man öva på att välkomna den känslan, men låta den stanna i kroppen. 

– Det är nytt och väldigt skönt för många, att inte förväntas agera på de känslorna, att det är okej att ha stånd utan att göra något åt det. Händer det så fokuserar vi på något annat, att släppa skam och acceptera hur man är, är en viktig del av hela grejen. 

Det Robert tar med sig hem efter sessionen är insikten om att han behöver en »startsträcka« för att vara bekväm med att ta initiativ, där han stannar upp och känner efter vad som faktiskt känns rätt istället för att göra det som han tror förväntas, eller vänta in den andra. 

– Nu när jag fått öva på det kommer jag känna mig mycket mer avslappnad på framtida dejter, det här är nyckeln för mig till att bjuda in någon annan till närhet. Jag behöver inte vara rädd längre, bara känna efter i magen.

Text Marika Smith, poddare och författare.

Foto Nadja Hallström