Gaykandidat utmanar Kenya

Kenya är knappast känt för en vänlig inställning till hbt-personer. Tvärtom grasserar diskriminering, våld och social utfrysning i landet vars hårda ”sodomi”-lagar ärvdes av de brittiska ockupanterna. Trots det hoppas David Kuria Mbote på ett gott resultat i Kenyas val till den senat som 2010 beslutades upprättas för att landets olika befolkningsgrupper och minoriteter bättre ska representeras i politiken.

Kuria Mbote satsar stort på att kampanja genom sociala medier och genom att möta potentiella väljare direkt. Till exempel uppmanar han Facebook-vänner och Twitter-följare att bjuda in honom till fester och födelsedagskalas.

»Kenya är knappast känt för en vänlig inställning till hbt-personer. Tvärtom grasserar diskriminering, våld och social utfrysning i landet vars hårda ”sodomi”-lagar ärvdes av de brittiska ockupanterna.«

Som en av grundarna till – och tidigare ordförande för – GALCK (Gay and Lesbian Coalition of Kenya) var det inget val att komma ut inför valkampanjen, han har varit öppen länge. Däremot är hbt-rättigheter inget framträdande inslag i hans politiska plattform. Han säger att för befolkningen i hemdistriktet Kiambu, strax utanför Nairobi, är sexualitet något som tillhör det privata och som inte ska föras fram offentligt.

– Deras frågor till mig handlar främst om hur jag kan och skulle tjäna dem om jag blir vald. Det är också vad vi fokuserar främst på.

I ett Kenya där politiken präglats av folkgruppslojaliteter och utbredd korruption gör kampanjen ”Kuria for senator” en poäng av att han inte kommer att köpa någons röster – och inte kandiderar för pengars skull. I kampanjen fokuserar Kuria Mbote, som är utbildad företagsekonom och tidigare bland annat arbetat med utvecklingsfrågor, framför allt på fattigdomsbekämpning. Dels genom att försöka öka investeringar i Kiambu, men också genom att förändra hälso- och sjukvårdssystemet.

– Många av Kiambus invånare dör i sjukdomar som är lätta att antingen förebygga eller bota. Genom att visa hur sociala faktorer spelar in när det gäller tillgång till behandling och själva riskerna att drabbas – inte minst när det gäller hiv/aids och den kriminalisering av överföring som finns i delar av Kenya – hoppas vi kunna visa att bättre och mer effektiv vård inte behöver kosta massor av pengar.

Han har också grundat stiftelsen the Kuria Foundation som ska stödja både skapandet av så kallade mikro-farmer och en andra chans för de (framför allt män) som på grund av hög ungdomsarbetslöshet fallit offer för drog- och alkoholmissbruk.

– Genom att visa hur jag själv arbetat mig igenom stigma och social diskriminering hoppas jag också kunna väcka hopp om deras egna möjligheter att börja om på nytt.

David Kuria Mbote blev aktivist redan som sexåring, då han och några jämnåriga pojkar bildade en lokal korgosse-förening, för att också traktens ”egna” skulle kunna sjunga under gudstjänster, trots uttryckligt motstånd från katolska kyrkan. Som 27-åring och blev han anklagad för homosexuella aktiviteter och hoppade av det prästseminarium han deltagit i sedan han var 13 år. Själv menar han att det var ett ypperligt tillfälle att kunna lämna den utstakade vägen och ett yrke som egentligen inte var hans rätta kall i livet.

Han är fortfarande troende, och i Kenya – där framför allt kristendomen spelar en mycket stor roll i människors liv – är det också nödvändigt för en politiker att uppfattas som kristen.

– Däremot är det viktigt att betona gränsen mellan stat och kyrka i en sekulär stat som Kenya, inte minst för att förhindra inskränkt och diskriminerande behandling av människor utifrån religiösa praktiker.

»Det är inte kyrkans roll att avgöra vem som ska representera folket i politiken.«

Kuria Mbote berättar att katolska kyrkan hittills inte yttrat ett ord om hans kampanj, än mindre om hans sexualitet.

– Jag hoppas de fortsätter vara tysta, det är inte kyrkans roll att avgöra vem som ska representera folket i politiken.

Så, är Kenya redo för en homosexuell senator?

– Jag tror inte det är en fråga för väljarna i Kenya. Det finns ett stort behov av politisk förändring mot ett system där alla kenyaner behandlas som jämlikar, bort från den politik som präglas av korruption, nepotism och klantänkande. Jag står för ett alternativ från den gamla ordningen, och det har väckt engagemang i Kiambu. Sedan har jag en känsla av att folk anser att jag som upplevt exkludering och diskriminering inte kommer att utsätta andra för den behandlingen.

Text: Anna Hellgren