Friskförklaring av transpersoner inom räckhåll

Vi backar bandet till 2012. Ett 30-tal aktivister från föreningen Anarchopride har tagit sig in i Socialstyrelsens reception i Stockholm med banderoller, munskydd och bandspelare. De kräver att sjukdomsklassificeringen för transpersoner ska tas bort.

Nu, sex år senare, är kravet alltså på väg att bli verklighet. I den nu gällande manualen ICD-10 ligger de nuvarande diagnoserna transsexualism och könsidentitetsstörning under ett kapitel om psykiatriska störningar. I utkastet till den nya upplagan av diagnosmanualen (ICD-11) är de strukna och ersätts av diagnosen könsinkongruens som också placeras i ett nytt, mindre patologiserande – alltså sjukdomsförklarande – kapitel.
– Det är bra. Staten ska inte kontrollera hur folk tänker om sin transidentitet, till exempel genom att sjukdomsförklara, säger Isak Edvardsson.

Ottar har pratat med Isak Edvardsson och Anna Siverskog, som båda var med vid Anarchoprides ockupation 2012. De tror att ändringen i ICD kan bidra till att fler transpersoner blir lyssnade på i vården och får större utrymme att fatta beslut om sin egen behandling.

– Det har känts som att transvården har funnits till för att stoppa in människor i fyrkantiga könskategorier och inte för att möta transpersoners egna behov, säger Anna Siverskog.

»Många upplever de nuvarande diagnoserna som stigmatiserande.«

_{Ulrika Westerlund, tidigare ordförande för RFSL.}

Internationellt har transrörelsen arbetat för en förändring av ICD i över ett decennium. Organisationen GATE, Global Action for Trans Equality, har haft diagnoserna som sin profilfråga och 2009 startade de den internationella kampanjen »Stop trans pathologization«. Budskapet har varit att det inte är någon psykisk sjukdom att vara trans, och att diagnoserna kopplade till transidentiteter borde flyttas till ett annat kapitel.

– Ändringen i ICD är viktig eftersom många upplever de nuvarande diagnoserna som stigmatiserande, säger Ulrika Westerlund, som sitter i styrelsen för Transgender Europe (TGEU) och tidigare ordförande för RFSL.

Samtidigt betonar Westerlund att arbetet för en friskförklaring inte får gå ut över andra grupper med psykiatriska diagnoser.

– Detta är mycket uppmärksammat av rörelsen. Vi måste vara försiktiga med hur vi uttrycker oss, så att vi inte bidrar till att öka stigmat kring psykisk sjukdom, säger hon.

»Det viktigaste är att vi får en avpatologisering som inte riskerar att försämra tillgången till vård i något land.«

Det aktuella utkastet till ICD-11 har ett brett stöd inom den internationella transrörelsen, men det betyder inte att det är felfritt.

– Det är ett resultat av kompromisser, säger Ulrika Westerlund.

I utkastet finns till exempel en mycket kritiserad diagnos för barn: »Gender incongruence of childhood«. Inom den internationella transrörelsen finns en bred enighet inom om att den är onödig och stigmatiserande.

– Barn borde bara få utvecklas i sina könsidentiteter utan att få diagnoser, eftersom det ändå inte finns någon behandling att sätta in före puberteten, säger Ulrika Westerlund.

Det finns tockså anledning att ifrågasätta rubriken på det nya kapitlet där diagnosen könsinkongruens kommer ligga: »Conditions related to sexual health«, på svenska ungefär »Tillstånd relaterade till sexuell hälsa«. Själva rubriken riskerar att bidra till sammanblandning mellan könsidentitet och sexualitet, och skapa missförstånd kring vad könsdysfori egentligen är.

– Det finns nog ingen transorganisation som tycker att det är en optimal rubrik, men det är detta man nu har fått igenom. Det viktigaste nu är att vi får en avpatologisering som inte riskerar att försämra tillgången till vård i något land, säger Ulrika Westerlund.

För den internationella transrörelsen har det varit viktigt att hålla ihop och få fram en internationell lösning, förklarar Ulrika Westerlund.

– Vissa länder hade säkert kunnat få till egna lösningar, men ur ett internationellt perspektiv har det varit viktigt med en gemensam solidarisk linje, säger Westerlund.

»Det kommer att ta något år innan allt har översatts till det svenska systemet. Det tar tid att ändra sådant här.«

_{Maja Österlund, hbtq-samordnare vid Socialstyrelsen.}

– Det kommer att ta något år innan allt har översatts till det svenska systemet. Det tar tid att ändra sådant här, och det är på gott och ont, säger hon.

Tillbaka till 2012 och Anarchoprides ockupation. Deltagarna kom dit vid lunchtid och stannade i Socialstyrelsens reception till eftermiddagen, med musik och slagord.

– Jag hoppas att vi, tillsammans med alla andra initiativ, var med och bidrog till att starta diskussion om diagnoserna, säger Isak Edvardsson.

Genom ockupationen gjorde de en historisk parallell till 1979, då delar av gayrörelsen tog sig in på Socialstyrelsen i protest mot sjukdomsklassificeringen av homosexualitet. Fast ockupationen 2012 kritiserade inte bara diagnoserna utan även andra problem inom transvården som långa köer, kränkande psykologiska tester och tvångssteriliseringarna – som inte upphörde förrän 2013.

– Jag var själv mitt i utredningsprocessen när vi gjorde ockupationen och kände att någonting måste vi väl kunna göra?! Jag tyckte att det var utredningen som var sjuk, inte vi, säger Isak Edvardsson.

Han ser ett nära samband mellan sjukdomsförklaringen och kravet på sterilisering.

– Om du ska tvinga någon till ett sådant ingrepp är det praktiskt att kunna säga »de är sjuka«, säger han.

»Både Anarchopride och Transförsvaret har kritiserats för sina aktioner från andra delar av transrörelsen.«

När homorörelsen ockuperade Socialstyrelsen 1979 kom generaldirektören Barbro Westerholm ner från sitt kontor och lovade på stående fot att kämpa för en friskförklaring. Anarchoprides ockupation slutade istället med att ett 20-tal personer släpades ut av polis. Isak Edvardsson, Anna Siverskog och två personer till dömdes för olaga intrång.

– Vi fick de lägsta dagsböterna, men ändå. Det syns i registret och jag har blivit nekad jobb inom vården på grund av det, säger Isak Edvardsson.

Den 21 november 2016 gjordes ytterligare en aktion, då drygt 50 aktivister från föreningen Transförsvaret ockuperade Socialstyrelsens och lyckades ta över ett konferensrum. De krävde bland annat att Rättsliga rådet skulle bli av med makten att bestämma vem som ska få ändra juridiskt kön.

Både Anarchopride och Transförsvaret har kritiserats för sina aktioner från andra delar av transrörelsen, där vissa anser att protesterna har varit felriktade. Trots hur det slutade minns Anna Siverskog framför allt gemenskapen under ockupationen 2012.

– Jag tror att den betydde något för oss som var där, även om vi inte fick igenom våra krav där och då. Det kändes bra att vi lyckades ta den platsen.

Charlie Olofsson

WHO fattar beslut om den nya diagnosmanualen ICD-11 i juni 2018. Läs på socialstyrelsens hemsida här.