Fri abort i Argentina – vad händer nu?
Den historiska legaliseringen av abort i Argentina – efter en nervdallrande omröstning i senaten – var bara början. Ottar listar tre saker som händer nu!
Under debatten inför omröstningen i senaten den 30 december vakade tiotusentals på båda sidorna om kongresstorget och dess tvärgator, skilda åt av dubbla rader höga kravallstaket med poliser och hundra meter torg emellan.
Till höger aborträttsförespråkare i grönt med konfetti och trummor, till vänster bedjande abortmotståndare i ljusblått med kors och argentinska flaggor.
Den tolv timmar långa debatten sändes på jätteskärmar på den gröna sidan, där stämningen steg när den ena efter den andra av de senatorer som varit osäkra in i det sista avslöjade att de tänkte rösta för lagen.
»Torget exploderade i gröna rökbomber, masskramar och glädjetårar«
Den ljusblå sidans skärmar visade scenen längst fram, där kristna rockband spelade och kvinnor vittnade om hur de mot alla odds behållit sina barn. Publiken som sammanbitet kollade läget på sina mobiler började droppa av efter midnatt.
»Gå inte hem! Ni som är hemma, kom hit! Vi är inte här för att vinna ett krig utan för att försvara livet!« ropade en kvinna från scenen. Genom hennes högtalarförstärkta röst hördes talkörerna från andra sidan avspärrningarna: »Legal abort! På sjukhus eller var vi vill!« Strax efter klockan fyra på morgonen exploderade torget i gröna rökbomber, masskramar och glädjetårar.
»Aborträttsmotståndarna lovar att fortsätta förhindra aborter till varje pris«
1. Kamp för att lagen ska följas
Lagen om fri abort garanterar inte att det faktiskt går att göra en.
Aborträttsmotståndarna lovar att fortsätta förhindra aborter till varje pris, som de gjort hittills med den gamla lagens undantag. Genom skräckpropaganda till gravida, vårdvägrande personal, näthat, hot och juridiska processer mot läkare – 2019 anmäldes exempelvis två läkare för mord på fostret när de genomförde ett lagligt ingrepp på en våldtagen elvaåring. Förundersökningen pågår fortfarande.
I provinsen Tucumán hissades flaggor på halv stång efter omröstningen »i sorg över förspillda människoliv«. Politiker från provinsen Salta påstår att legaliseringen strider mot konstitutionen och har överklagat till domstol.
De och andra provinser som deklarerat sig »stå på livets sida« ska regeringen nu på något sätt få att ta fram infrastruktur, rutiner och personal och att genomföra aborterna.
– Hela den rörelse som har drivit fram lagen kommer att vara central för att se till att den följs, säger hälsoministern Ginés González García till tidningen Página12.
2. Separation mellan kyrkan och staten
– Om ni är så emot Gud så stryk honom ur konstitutionen, sa den religiösa aborträttsmotståndaren Dina Rezinovsky under debatten i kongressens underhus. Hon gav därmed ofrivilligt nytt liv åt folkrörelsen som vill skilja kyrkan från staten.
När en abortlegalisering röstades ner 2018 smällde sekulära föreningen upp kontor på gathörnen och hjälpte folk ansöka om utträde. Frågan dog snabbt ut. Nu är den central igen.
Redan under firandet utanför kongressen ekade slagorden mot kyrkan. Många hade kompletterat sin gröna sjal för legal abort med en orange för separation mellan kyrka och stat. I sociala medier sprids instruktioner för att gå ur.
Religiösa kongressledamöter har själva bidragit till den antikyrkliga vågen genom att använda religionen som argument mot legal abort. Mer liberala abortmotståndare pekade på kostnaderna. Det väckte frågan om utgifterna för kyrkan.
Att staten enligt konstitutionen måste upprätthålla den katolska kyrkan motiveras med att nittio procent av befolkningen är döpta, trots att bara runt 60 procent identifierar sig som katoliker.
»Abortlagen kommer att fördjupa splittringen i vårt land«, skrev biskopskonferensen i ett öppet brev till regeringen. Men kyrkan bidrar inte direkt till försoning. I demonstrationerna där präster leder bön och nattvard kallas de som gör abort för barnamördare. När lagen gick igenom skrev prästen Nicolas Vilches på facebook: »Den som sår död alstrar och skördar död. Klaga inte på kvinnomorden sedan«.
»Argentina ger hopp till hela Latinamerika« Aborträttsaktivisten Morena Herrera
3. Ny glöd i aborträttsrörelsen i Latinamerika
Går det i Argentina, påvens hemland, då går det var som helst. Det tror många av dem som firat runt om i Latinamerika.
Dagen efter Argentinas beslut föreslog Mexikos vänsterpresident Andrés Manuel López Obrador en folkomröstning om legalisering. Abort är idag legalt i två delstater.
Runt om i regionen används den argentinska aborträttsrörelsens gröna sjalar och argumentation om abort som en fråga om folkhälsa och inte moral.
– Argentina ger hopp till hela Latinamerika, säger aborträttsaktivisten Morena Herrera från El Salvador till tidningen El País.
Hennes land är ett av dem med ett absolut abortförbud, där kvinnor kan fängslas i upp till 30 år för missfall. Där blir första målet att få in undantag till förbudet.
Chile gick nyligen från totalförbud till undantag om moderns liv är i fara, vid våldtäkt eller svåra fosterskador. Direkt efter legaliseringen i Argentina började en två år gammal motion om avkriminalisering debatteras i kongressens kvinno- och jämställdhetsutskott.
Brasiliens president Jair Bolsonaro är abortmotståndare, men tidigare har viktiga rättighetslagar som de om könsidentitet och lika äktenskapsrätt kommit till via avgöranden i Högsta domstolen. Därifrån väntas en dom som kan avkriminalisera aborter fram till vecka tolv.
»TRE RÖSTER OM LAGFÖRÄNDRINGEN«
CAROLINA GODOY, 24 år och sonen Ciro, 1 år
– Min sorg känns lättare att bära nu när ingen mer ska behöva gå igenom samma sak som jag. När jag hörde röstresultatet blev jag helt stel. Sedan började jag gråta av glädje. Ciro dansade och tröstade mig.
– Min graviditet med honom var nio månader av lidande och ångest. Jag älskar honom, men om jag hade haft möjlighet hade jag gjort abort. Det var det jag ville, men jag hade inte pengarna och sedan var det för sent.
– Jag kan inte ge honom och hans syster allt de behöver. Deras far har stuckit och jag har ett dåligt jobb på call center. Men framför allt ville jag annat med mitt liv.
DOLORES SILVEYA, 62 år
– Jag är troende, men det är inte därför jag försvarar livet framför allt. Jag volontärarbetar för att övertyga mammor att föda sina barn. Vi visar videos på hur barnet försöker gömma sig inne i livmodern när de sticker in en slang och suger ut det i bitar. Och så ger vi dem gratis blöjor under barnets första år. Vi har precis döpt två räddade bebisar.
– Landet ligger i spillror med pandemin, folk svälter ihjäl och så driver de igenom legal abort.
– Varifrån får flickor på 13-14 år ens idén att vilja ha abort? Även om de blivit våldtagna så har de ju blivit det oavsett, ska de uppmuntras att döda också?
MARTHA ROSENBERG, 84 år
– När vi drog igång den nationella kampanjen för rätten till abort 2005 trodde jag det skulle ta ett år, kanske två. Nu ska jag hem och vila en stund och sedan är det bara att fortsätta arbeta.
– Lagen är ett viktigt framsteg i att göra kvinnor och livmoderbärare till fullvärdiga medborgare med beslutsrätt över våra egna liv. Nu ska vi se till att den följs. Vi har framför oss en lång process av information, utbildning och kulturell förändring. Vi har förstås redan gjort mycket, och utvecklats mycket.
– Jag är stolt över hur vi har förnyat språket – förr handlade det bara om kvinnor, men det här gäller också transpersoner, ickebinära och andra livmoderbärare som har kämpat sida vid sida med oss.
Text och foto Kinga Sandén
Frilansjournalist bosatt i Buenos Aires