Framåtsyftande feminister och bakåtsträvande konservativa i EU-parlamentet

– Nu i efterhand ser jag skillnaden mellan hur det var när jag började som minister 2014 och hur stämningen var i slutet av 2018. Den förändringen är skrämmande. Det säger Alice Bah Kuhnke, Sveriges förra kultur- och demokratiminister och Miljöpartiets nya EU-parlamentsledamot.

Som minister företrädde Alice Bah Kuhnke ibland Sverige i EU:s ministerråd. På ett möte i Bryssel för några månader sedan skulle Bah Khunke och hennes 27 andra ministerkollegor i EU godkänna årsrapporten från EU:s rättighetsmyndighet FRA. Det är ett rutinärende, men för första gången kom inte ministrarna överens. Anledningen var att hbtq-personer nämndes.

– Det blev en stor diskussion. Polen och Ungern vägrade skriva under, minns Alice Bah Kuhnke.

– Först försökte vi kompromissa, men de ville helt ta bort stycket. Jag sa att om vi gör det så fråntar vi en utsatt grupp rätten att få sin situation beskriven.

Händelsen illustrerar en låsning som finns sedan ett par år tillbaka. EU-regeringarna bråkar om yttranden som fram tills nyligen varit oproblematiska, ofta på grund av referenser till genus eller hbtq.

Att sexual- och jämställdhetspolitik blivit en konfliktlinje i EU:s gemensamma institutioner speglar hur olika EU-länderna utvecklats under den gångna mandatperioden, sedan 2014.

En ögonblicksbild: Flera länder har infört samkönade äktenskap eller registrerade partnerskap, bland annat EU:s största medlemsland Tyskland. Å andra sidan har Rumäniens regering utlyst en folkomröstning för att ändra i grundlagen och försvåra för framtida lagändringar som tillåter samkönade äktenskap.

Irland, som länge haft ett av Europas hårdaste abortförbud, har infört fri abort. Å andra sidan har närmast totala abortförbud varit uppe på förslag i Litauen, Slovakien, Spanien och Polen.

– Vi har en framåtsyftande feminism och en bakåtsträvande konservatism samtidigt. Rent politiskt är det en utmaning att orientera oss i det här, och att hålla ihop, säger Jytte Guteland, socialdemokratisk EU-parlamentariker sedan 2014.

»Vi har en framåtsyftande feminism och en bakåtsträvande konservatism samtidigt. Rent politiskt är det en utmaning.« _{Jytte Guteland (S)}

Det mesta av det som faller under kategorierna sexualpolitik, familjepolitik och jämställdhetspolitik ligger på EU-ländernas egna bord; EU lagstiftar alltså inte centralt. EU-parlamentet »opinionsbildar« genom att i resolutioner uppmana EU-

kommissionen, EU-länderna eller länder utanför Europa att agera på något visst sätt.

Till exempel har parlamentet uppmanat EU-kommissionen att införa »jämställdhetsbudgetering« för att se hur mycket av EU-budgeten som går till män respektive kvinnor – en resolution som antogs med siffrorna 437 mot 166 och 80 nedlagda röster. Samtliga svenska ledamöter ställde sig bakom, förutom Moderaterna (M) och Kristdemokraterna (KD) som lade ner sina röster, och Sverigedemokraterna (SD) som röstade mot.

LÄS OCKSÅ: Vilka är framtidens sexualpolitiska frågor i EU?

I en annan resolution, om jämställdheten i EU 2014-2015, vill EU-parlamentet att unionens hatbrottslagstiftning även ska inkludera sexuell läggning, könsidentitet och könsegenskaper som grund. Resolutionen antogs med 369 röster för, 188 mot och 133 nedlagda röster. Samtliga svenska EU-parlamentariker röstade för, förutom KD och SD som röstade emot och M som lade ner sin röst.

»I de flesta andra EU-länder har fäder bara har rätt till några veckors betald ledighet, eller ingen alls. Där är EU-lagen radikal.«

Det är framför allt en tung EU-lag inom jämställdhetspolitiken som har klubbats under den gångna mandatperioden: föräldraledighetsdirektivet. För första gången försöker EU påverka hur män och kvinnor fördelar omsorgsarbete, i syfte att minska löne- och pensionsgapet.

EU-lagen slår fast att varje förälder har rätt till två icke-överlåtningsbara månader betald föräldraledighet. I länder med samkönade äktenskap gäller reglerna också samkönade föräldrar. Minimireglerna har ingen direkt effekt i Sverige eftersom föräldraledigheten i Sverige redan är längre och »pappamånaderna« fler. Men i de flesta andra EU-länder har fäder bara har rätt till några veckors betald ledighet, eller ingen alls. Där är EU-lagen radikal.

– Jag tror att reformen kommer att bli normbrytande i värdekonservativa länder, säger S-ledamoten Jytte Guteland.

EU-parlamentet antog föräldraledighetsdirektivet med 490 röster mot 82, och 48 nedlagda röster. De rödgrönrosa partierna röstade för och M, KD och SD röstade emot. Fredrick Federley (C) avsåg att rösta emot, men röstade felaktigt för. Och Liberalernas två ledamöter var splittrade – en röstade för och en emot.

Svenskarna som förkastade direktivet motiverar det med att de anser att frågan om föräldraledighet över huvud taget inte ska hanteras på EU-nivå.

»Alla hbtq-par där en partner är från utanför EU och som gift sig i ett annat EU-land, kan nu kräva samma rättigheter som ett heteropar i sina hemländer.«

Men det allra viktigaste sexualpolitiska EU-beslutet under den gångna mandatperioden var i själva verket en dom från EU-domstolen i Luxemburg. I somras slog domstolen fast att utomeuropeiska samkönade makar till EU-medborgare inte får nekas uppehålls- och arbetstillstånd, trots att värdlandet inte tillåter samkönade äktenskap.

Domen får som omedelbar effekt att alla hbtq-par i exempelvis Polen och Rumänien, som har en partner från utanför EU och som gift sig i ett annat EU-land, nu kan kräva samma rättigheter som ett heteropar i sina hemländer.

Charlotta Asplund Catot och Sigrid Melchior

Frilansjournalister i Bryssel

LÄS OCKSÅ: Så tycker kandidaterna i sexualpolitiska frågor. Ottars EU-valenkät!