Flickor i dag är utsatta: Vad de än gör, så gör de fel. Har de mycket sex är det fel. Har de lite, eller ingen sex, så är det också fel. Jag vet inte var gränsen går (det kan ni gärna fundera över, för det vore verkligen användbar konsumentupplysning för tjejer) men inte krävs det att en tonårstjej har särskilt mycket sex med olika partners, förrän vuxenvärlden börjar bekymra sig? Så det är inte konstigt att tjejer kallas horor av sina jämnåriga kamrater. De säger precis vad vuxna tänker. Samtidigt får tjejerna höra att de ska ta för sig, vara sexuella aktörer, njuta. Fast på rätt sätt, förstås. På ett lagom sätt. Eller?
Ännu mer uppenbart blir det när man jämför hur vi resonerar om ”svenska tjejer” och ”invandrartjejer”. När det gäller svenska tjejer bekymrar vi oss över att de är tvungna att utöva en sexualitet de inte vill (eller borde?) ha. De är offer för media, porr och påstridiga killar.
För de så kallade invandrartjejernas del däremot är vi bekymrade över att de har sexuella känslor som de inte får – men som vi förmodar att de vill, eller ska vi säga borde vilja? – uttrycka. De har en sexualitet som behöver ”befrias”.
Tjejer är olika, tro det eller ej. En del tycker att sex är roligare än andra. En del vill ha en partner, andra flera. En del vill gifta sig, andra inte. En del tar för sig, andra inte. De flesta vill njuta. Men från samhället finns alltid ett underliggande budskap (och nu måste vi sänka rösten): Jo, visst är ni sexuella och kan njuta, och för allt i världen det ska ni göra – men inte för mycket!
Det är dags att sluta oroa oss för tjejers sexualitet i sig, och i stället bemöta dem utifrån deras önskningar och behov. Det är dags att göra upp med bilden av hur tjejers sexualitet ”ska” se ut.
Hans Olsson, projektledare för utbildnings och skolfrågor på RFSU
