Ett samtal som inte får tystna

Våldtäktskulturen genomsyrar allt – inte minst våra egna reaktioner på de sexuella övergrepp vi råkar ut för. Roxane Gay vill belysa detta med 30 texter av mestadels kvinnor och ett fåtal män.

För vad gör det med ett offer – eller överlevare – av sexuellt våld när dens erfarenheter inte stämmer överens med de givna ramar för hur en våldtäkt ser ut i en kultur som föreskriver att en kvinnas kropp inte är hennes egen?

Jo, hon förminskar upplevelsen till ett »Äsch, det var inte så farligt«, vilket i sin tur ger legitimitet åt samma våldtäktskultur. Detta förminskande är det som också ger boken sin titel. De erfarenheter som skildras löper genom hela spektrumet av övergrepp från catcalling till våldtäkt och sexuella övergrepp mot barn.

Förtigandet inom samtyckets gråzoner må vara mer lättbegriplig, för vem vill vara till besvär, men vad är det som gör att regelrätta brott sopas under mattan av den utsatta? Roxane Gay med flera kommer inte med några svar på den frågan, även om uttalandet av erfarenheterna möjligen är en del av lösningen.

»Det är en smärtsam läsning, samtidigt som det blir tydligt att de grupper som är allra mest utsatta är de som saknar plattform för att själva kunna uttala sina erfarenheter.«

Medverkande i antologin är författare, bloggare, skådespelare, akademiker och journalister vilket ger skildringarna en privilegierad medelklassinramning. Ett undantag är journalisten Michelle Chens essä om det sexuella våld migrantkvinnor utsätts för. Michelle Chen visar att sexuella övergrepp blir till en slags valuta som kvinnor tvingas att räkna med att omsätta för att kunna förflytta sig över nationsgränserna.

Det är smärtsam läsning, samtidigt som det blir tydligt att de grupper som är allra mest utsatta är de som saknar plattform för att själva kunna uttala sina erfarenheter. Må dessa röster också höras snart.

Loretto Villalobos är frilansskribent och recensent.

Inte så farligt är utgiven på Albert Bonniers förlag 2018.