»Ett hån att inte ens få en utredning«

— Det första hon gjorde var att fråga om mina ätstörningar och hur jag skulle tänka kring min kropp som gravid. Hon var inte intresserad av att veta hur jag mår i dag eller hur mitt sociala nätverk ser ut.

Anna-Matilda Vilhelmsson ansökte om assisterad befruktning som ensamstående våren 2020. På grund av coronapandemin skedde det första samtalet med Reproduktionsmedicinskt centrum i Malmö över telefon. Sedan blev det inte fler samtal.

– Jag fick ett brev där det stod att ärendet avslutades och att jag kunde återkomma när jag varit stabil en längre tid. Jag blev såklart väldigt ledsen. Sedan blev jag arg, det kändes så förnedrande.

Orsaken var de ätstörningar hon haft under en lång period, och den kontakt hon därför har med vården.

– Jag tycker inte att man kan göra en bedömning utan att titta på flera parametrar. De skulle till exempel kunna kontakta ätstörningsenheten. Jag tar mitt ansvar och söker hjälp men sedan straffas jag för att jag är öppen, säger Anna-Matilda Vilhelmsson.

»Det första hon gjorde var att fråga om mina ätstörningar och hur jag skulle tänka kring min kropp som gravid.«

För att få möjlighet att bli förälder med hjälp av donerade spermier eller ägg i Sverige krävs en utredning. Syftet är att ta reda på om det kan antas att barnet kommer att växa upp under »goda förhållanden«. I Socialstyrelsens vägledning finns en rad områden att ta hänsyn till: Ålder, fysisk och psykisk hälsa, kriminalitet, missbruk, socialt nätverk och levnadsförhållanden som boende och inkomst.

– Men hur omfattande ska det sociala nätverket vara? Och när blir till exempel alkoholkonsumtion en risk? Eller psykisk ohälsa? Det är svåra avvägningar, konstaterar Judith Lind, lektor och forskare vid Linköpings universitet.

Hon har intervjuat personal på fyra offentligt finansierade fertilitetskliniker om hur de resonerar kring de bedömningar de gör. Resultatet av intervjuerna publicerades i en studie tidigare i år.* Flera av dem som deltog i studien tog upp svårigheterna med att göra en noggrann utredning. I många fall består bedömningen av ett samtal på 45 minuter.

– Det bygger egentligen på vad den sökande själv väljer att berätta eller att personalen uppfattar signaler som gör att utredningen går vidare, säger Judith Lind.

Läs också Ottars uppföljande granskning:

▶ Linda och Martin nekas IVF för att de har boendestöd

I princip alla var överens om att utredningarna var nödvändiga och att målet var »fungerande familjer«. Personalen beskrev att deras uppgift är att medverka till »barn med bra liv« eller »glada barn och superglada familjer«.

– Det finns givetvis en risk att människor vars levnadsförhållanden ligger långt från rådande ideal blir orättvist behandlade. Samtidigt är riskfaktorerna i Socialstyrelsens vägledning de som används när man bedömer föräldraförmåga även i andra sammanhang, säger Judith Lind.

Barnets bästa står i centrum, oavsett om det handlar om assisterad befruktning, adoption eller vårdnadsfrågor. Riskfaktorer kring barns uppväxt bygger på statistik och ska, i möjligaste mån, minimeras. Men vid sidan om barnperspektivet framkom ett annat argument i Judith Linds studie – där skattebetalarna i stället stod i centrum.

– Det handlar om att offentliga medel ska användas på ett försvarbart sätt. Barn ska inte födas till ett potentiellt »dåligt liv« men familjerna ska inte heller bli en ekonomisk belastning för samhället. För mig var det en överraskning att det var en såpass viktig faktor, säger Judith Lind.

»Det kan givetvis också handla om personkemi, hur mötet blir.«Anna-Karin Lind, överläkare

Den privata vårdaktören Livio genomför utredningar och fertilitetsbehandlingar på uppdrag av flera regioner i Sverige. Anna Karin Lind är medicinsk chef och verksam som överläkare på Livio Fertilitetscentrum i Göteborg.

– Som vårdgivare är det primära att ge den bästa, mest kostnadseffektiva vården. Samtidigt har man alltid det ofödda barnet i fokus; att ett barn ska förväntas få en bra uppväxt.

Hon berättar att deras rutin är att utredningarna görs av en läkare och en beteendevetare: Beslut fattas av läkaren men vanligtvis är också barnmorskor med.

– Vad gäller andra fertilitetsutredningar ute i olika regioner kan det dock vara så att det inte alltid finns resurser till längre samtal. Det kan givetvis också handla om personkemi, hur mötet blir. På så sätt går det inte att få det helt rättvist men det är mycket bättre i dag än det har varit, säger hon.

Den som nekas assisterad befruktning kan överklaga till Socialstyrelsen. År 2019 behandlades sju fall, alla fick avslag. Bland de sju avslagen finns Linneas överklagande av nekandet från Barnlöshetscentrum i Skellefteå. Hon har funderat på möjligheten att bli mamma på egen hand i många år. I början av 2019 separerade hon eftersom hennes partner inte ville ha barn och några månader senare skickade hon in en ansökan om assisterad befruktning. Då var hon 33 år. Ingen tid att förlora, tänkte hon.

– Jag visste ju att det kunde ta flera år bara med pappersexercisen.

Men första steget gick snabbt. Efter några dagar fick Linnea ett samtal från kliniken Skellefteå. Beskedet kom som en kalldusch. Det visade sig att någon utredning inte var aktuell förrän hon varit singel i två år.

– Det var praxis där. Jag kände mig helt överkörd, som om jag fått dörren stängd mitt framför näsan. När hon berättade om sin erfarenhet i en Facebookgrupp för kvinnor i samma situation fick hon hjälp att överklaga till Socialstyrelsen. Att det ens var en möjlighet hade hon inte fått veta.

»Det var ett sådant hån att inte ens få göra en utredning.«

I regleringen av assisterad befruktning för ensamstående står inget om hur länge du ska ha varit singel, bara att du inte får vara sambo, gift eller leva i ett registrerat partnerskap. Däremot finns det riktlinjer om att det kan finnas skäl att göra en djupare utredning för den som nyligen separerat.

– Det var ett sådant hån att inte ens få göra en utredning. De visste ingenting om mig.

I ett moment 22 avslogs Linneas överklagande eftersom det inte hade gjorts någon utredning men Socialstyrelsens svar innehöll en avgörande mening om att det saknas stöd i lagen för kravet om två års singelskap.

– Jag hörde av mig till kliniken och fick då svaret att de var tacksamma för förtydligandet och skulle ändra sina rutiner. Sedan kallades jag till intervju.

Hon gick dit med fjärilar i magen. Linnea hade hört från andra att de fått frågor om huruvida de dejtade och hade ett aktivt sexliv. Men samtalet var fint, med fokus på barnets bästa. Sedan följde åtta månaders betänketid som förändrade förutsättningarna helt. Linnea träffade en man som, liksom hon, vill bli förälder.

– Så jag vet inte om jag blev godkänd.

Anna Karin Lind på Livio har erfarenhet från flera regioner där de arbetar, bland annat Västerbotten. Någon praxis om två års singelskap där känner hon inte till.

– Men det finns olika regler i regionerna, till exempel för BMI-gränser. Vissa kräver också att par ska ha bott tillsammans i två år. Andra inte.

På Femmis, Föreningen för frivilligt ensamstående föräldrar med donation via klinik, ser de allt fler fall där man försöker definiera »ensamstående« med en tidsaspekt, trots att lagtexten är tydlig med att det handlar om att inte vara gift eller sambo.

– Jag tror egentligen inte att det är något nytt men tidigare har man bara accepterat det. Nu är det fler som börjar ifrågasätta om det verkligen är riktigt, säger Femmis ordförande Emma Axelsson.

Det finns fler hål i nätet, enligt Femmis.

– I dag finns det inget som styr vilken kompetens man ska ha för att göra en psykosocial utredning. Ska det vara en kurator, psykolog eller beteendevetare? Det är otydligt och då finns det en risk för ojämlikhet, säger Emma Axelsson.

»Vi ser en uppenbar fara för att det blir godtyckliga bedömningar, beroende på var du bor och vem du möter.« _{Anna Nordqvist, RFSL}

Samma kritik återfinns hos RFSL.

– När Socialstyrelsen tog fram kunskapsstödet föreslog vi att det skulle finnas en intervjumall men tyvärr fick vi inte gehör för det. Vi ser en uppenbar fara för att det blir godtyckliga bedömningar, beroende på var du bor och vem du möter, säger Anna Nordqvist som är sakkunnig i familjefrågor.

RFSL har också upprepade gånger pekat på brister vad gäller hbtqi-perspektivet – en grupp som i dessa fall är långt större än traditionella heteropar.

– Ska man göra en kunskapsöversikt borde det vara ett eget kapitel men nu finns det bara några få formuleringar, säger Anna Nordqvist.

Hon berättar att det hos många samkönade par finns en stark oro inför utredningarna.

– Det är till exempel inte unikt att få frågor om sexuell läggning, som när och hur man kom ut, ett bemötande som tyder på att det saknas viktig kompetens.

Enligt Anna Nordqvist på RFSL är det inte heller ovanligt att få besked om att man måste vänta med sin ansökan ett år eller fler, ett preliminärt nekande med andra ord.

– I de fallen sätts systemet med överklagande – och därmed rättssäkerheten – ur spel eftersom man måste ha gjort en prövning innan man kan vända sig till Socialstyrelsen, säger Anna Nordqvist.

Anna-Matilda Vilhelmsson kommer inte att överklaga. Hon har bestämt sig för att åka till en klinik i Danmark. För att finansiera det har hon tagit ett lån.

– Jag har inte någon tilltro till fertilitetsvården i Sverige. Det verkar inte som om de har någon kunskap om hur ätstörningar fungerar, säger hon.

◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼◼

»VI FÖRLITAR OSS PÅ VÅRDGIVARNA«

Vad säger Socialstyrelsen om kritiken? Tesi Aschan är jurist och håller med om att den särskilda prövningen kan vara svår.

– Den är komplex och därför måste varje fall behandlas individuellt. Men där förlitar man sig på den medicinska kompetensen inom vården.

Varför finns det inte en intervjuguide eller mall att utgå ifrån?

–Vi gör sällan checklistor på den nivån. Det är vårdgivarens ansvar att det finns rutiner. Vill man ha en enhetlig bedömning i hela landet är det lämpligt att istället göra det inom professionen eller hos Vävnadsrådet.

Varför specificeras inte vilken kompetens som krävs för att göra prövningarna?

– Det här är något vi undersöker just nu eftersom vi har fått signaler om det behovet. Men risken är att man slår ut erfarenhet till förmån för formell utbildning. Det kan till exempel finnas en socionom som är väl lämpad även om hen inte skulle nå upp till de formella kraven.

RFSL är starkt kritiska till att hbtqi-perspektivet inte är mer fördjupat i den vägledning som finns i dag – hur ser ni på det?

– Det är beklagligt att RFSL tycker att det saknas delar i vägledningen. Det kan delvis bero på att lagstiftaren har lämnat frågor öppna för tolkning där myndigheten inte har befogenhet att styra närmare.

Anna Dahlqvist är frilansjournalist.

Reproduktionsmedicinskt centrum i Malmö har tackat nej till intervju med hänvisning till tidsbrist. Linnea heter egentligen något annat.

*Child welfare assessments and the regulation of access to publicly funded fertility treatment

Läs också Ottars uppföljande granskning:
▶ Linda och Martin nekas IVF för att de har boendestöd