En sällan berättad kärlekshistoria

Boken är ett kärleksdrama som handlar om Hedda och Ylva, som spelar i samma orkester. Ylva är otrogen med Hedda, medan Hedda lever i en flersam relation. Himlastormande är lika delar fiktion som självbiografi.

Varför vill du lyfta frågor om flersamhet och otrohet?

– Dels för att det är stigmatiserat med otrohet, det finns mycket förutfattade meningar och folk är dömande. Och just flersamma relationer är inte upplyft på ett neutraliserat plan, det försöker jag göra.

– Inte »nu ska vi folkbilda om alternativa relationer« utan visa att det är en kärlekshistoria som kan vara svår på samma sätt som vilken annan som helst. Det är kärleken som är det intressanta.

Karolina Bång ser ett behov av ett bredare spektrum av det som får plats i genren relationsdra- man. Inspirationen finner hon i människor runt sig, relationer, aktuella diskussioner och rådande normer. Manuset till Himlastormande började skrivas en som- mar och nu har hon ritat i drygt ett år.

Vad har varit roligast?

– Att tänka i dramatiska kurvor, romanaktigt med en början och ett slut, och bygga upp en berättelse på det sättet. Och att göra mycket känslouttryck och effekter, med både text och bild kan det bli väldigt effektivt.

Karolina Bång brukar hitta en stil som fungerar till berättelsen och en teknik som driver henne, använda olika pennor exempelvis. Nu blev det stålstift och tusch.

– Det är roligt för det är så oförutsägbart. Ibland blir det lite fult men ibland supersnyggt. Ett flow är viktigare än att allt blir perfekt. Det gör ingenting om det blir lite fult för det kan förstärka berättelsen.

Vad hoppas du att läsarna tar med sig?

– Mycket känslor, som när jag själv läser böcker som engagerar och blir glad och ledsen om vartannat, som känslosvall. Och att de kan få med sig att det finns olika relationstyper; att inte alltid ta för givet att saker är som de verkar eller att alla tänker lika.

Frida Liljefors