Cecilia Wikström ser abortfrågan som en global angelägenhet och en mänsklig rättighet.
Det var i september för femton år sedan som kvinnors rättigheter – och därmed hela mänskligheten – passerade en milstolpe. Året var 1994 och FN:s konferens om befolkning och utveckling ägde rum i Kairo (International Conference on Population and Development, förkortad ICPD). Mötet resulterade i det så kallade ”Kairoprogrammet” som breddade synen på befolkningsfrågor.
Jag menar att det var ett banbrytande dokument, som för mycket lång tid framåt kommer att prägla synen på kvinnors självbestämmande när det gäller den egna kroppen och sexualiteten. Tydligast kom detta till uttryck när det gäller synen på sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) och vikten av jämställdhet mellan kvinnor och män. Som man länge känt till, men alltför sällan talat högt om, är det så att i det allra mest intima ligger nyckeln till flera av de stora globala utmaningarna för mänskligheten.
Kairoagendan är ett av de allra viktigaste verktygen för att FN:s millenniemål – som finns för att halvera världens fattigdom till 2015 – ska kunna genomföras. Men när det gäller SRHR har det gång på gång visat sig att den europeiska unionen inte klarar av att vara en pådrivande global aktör, eller ens att tala med en röst.
Detta är djupt beklagligt för världens kvinnor. EU:s medlemsstater misslyckas med att enas om en gemensam uppfattning om kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter. Abortfientliga länder som Polen, Irland och Malta lägger ständigt krokben vid FN:s årliga kvinnokommission.
I det mest intima ligger nyckeln till de stora globala utmaningarna för mänskligheten.
Jämställdhet inom och utanför EU kan aldrig uppnås utan att kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter garanteras. Jag är stolt över att Folkpartiets kvinnoförbund, Liberala Kvinnor, lanserat kampanjen www.makenoiseforfreechoice.eu.
Kampanjen är partipolitiskt obunden och målet är att samla in en miljon namnunderskrifter som ett medborgarinitiativ inom EU för att kvinnors rätt till fria, lagliga och säkra aborter ska ses som en mänsklig rättighet och inte enbart som en folkhälsofråga. Vi kräver i dag ingen gemensam europeisk abortlag, men eftersträvar en situation där varje europeiskt land beslutar om en tydlig nationell lagstiftning för fria och säkra aborter.
Jag vill som europaparlamentariker föra upp frågan om fri abort till diskussion inom EU. Däremot vet jag att en gemensam abortlagstiftning för alla EU:s 27 medlemsstater med all säkerhet skulle innebära att bland annat svensk lagstiftning skulle urholkas. Man skulle efter ett oändligt förhandlande med allra största sannolikhet få ge avkall på sådant som vi tar som självklarheter. En gemensam lagstiftning skulle bli snävare och mindre generös. En sådan förordas inte heller av starka organisationer som till exempel RFSU. Men det är angeläget att lyfta upp frågan om fri abort på den gemensamma politiska agendan och se till att den diskuteras i EU.
Jag menar att det måste till tre avgörande perspektivförskjutningar i synen på abort inom unionen:
- Fri abort är en mänsklig rättighet – inte en folkhälsofråga.
- Abortfrågan är en global angelägenhet – inte en nationell.
- Ge kampen för fri abort samma status som avskaffande av annat globalt kvinnoförtryck.
Jämställdhet mellan kvinnor och män är ett av EU:s grundläggande värden och en nödvändig förutsättning för att EU skall kunna uppnå sina mål om tillväxt, sysselsättning och social sammanhållning. Sedan 1999 ingår jämställdhet mellan kvinnor och män i målen för EU:s verksamhet. Kvinnor som saknar tillgång till fria, lagliga och säkra aborter i EU-länder kan inte längre ignoreras. EU måste visa att detta är angeläget!
I Sverige är risken för att en kvinna dör under graviditet och förlossning 1 på 17 000. I Niger är risken 1 av 7. Mödradödligheten är en humanitär katastrof som varje dag pågår i det tysta. Att halvera mödradödlighen med tre fjärdedelar till år 2015 är ett av FN:s millenniemål. EU, världens största biståndsgivare, får inte vända bort blicken, utan måste agera – nu.
Cecilia Wikström
sitter i europaparlamentet för Folkpartiet
