Digitalt gerillakrig
Maria Starck är aktivist på heltid. Inför valet 2014 bestämde hon sig för att lämna sitt jobb och arbeta gratis för Feministiskt initiativ.
När Maria Starck såg Sverigedemokraterna vinna mark bestämde hon sig för att något måste göras. Hon beslutade att erbjuda sina tjänster som digital strateg — gratis — till den rörelse som tydligast utmanade rasisterna — Feministiskt initiativ. Hon sa upp sig från ett välbetalt fast jobb på den internationella hjälporganisationen Action Aid, och förvandlade hemmet till ett virtuellt kansli för ett fattigt politiskt parti. Familjen lever idag på partnerns lön och de har skalat bort all onödig konsumtion.
— Vi har sålt bilen och slutat resa. Och så har vi skaffat ett Coop-konto, så att vi har koll på alla matkostnader. Jag förstår inte vad jag gjorde med alla pengar innan jag sa upp mig!
När fattade du beslutet att ta det här steget?
– När Fi lanserade parollen »Ut med rasisterna, in med feministerna« var det som att poletten trillade ner. Det här är min antirasistiska plattform. Det är här jag ska lägga min tid. Jag började läsa om en feministisk antirasism, och kände att gud, det här vill jag tillhöra.
Vad gör nätet för den feministiska rörelsen idag?
— Vi måste vara minst lika bra där som våra motståndare. Sverigedemokraterna är väldigt bra på att jobba digitalt. Kvinnohatarna på nätet är grymma på att mobilisera.
— Men vårt ungdomsförbund Unga feminister har fått en raketstart de senaste månaderna. Vi har flest följare på Instagram av alla politiska ungdomsförbund.
Vilken är den viktigaste sexualpolitiska frågan just nu?
— Det är samtalet om sexualitet i skolan. Att arbeta med normkritik i skolan är ett sätt att förebygga sexuella kränkningar. Det ska ingå i skolans uppgift som en demokratisk fostrare.
Hur kommer er kommunikationsstrategi att se ut inför valet?
— Den är lite hemlig.
Kommer vi att få ser mer av uppeldade pengar som i Almedalen 2010?
— Man kan förvänta sig fler sådana upptåg av oss. Vi är inte särskilt traditionella när det kommer till våra PR-jippon.
Text Rasmus Malm