”Det går långsamt framåt”

– Efter Kinas första Aids walk förra året fick jag veta att sex av mina vänner är hiv-positiva, säger Xiaogang Wei till Ottar.

Xiaogang Wei är VD på en av Kinas äldsta hbtq-organisationer, Beijing gender health education institute, och initiativtagare till manifestationen. Han hade aldrig tidigare misstänkt att hans vänner bar på viruset och ingen av dem hade heller berättat det för någon. Genom sitt engagemang hade Xiaogang Wei visat att han visste vad det handlade om och det skapade ett nytt förtroende, på samma gång som vännernas berättelser fick honom själv att inse vikten av det han gör.

Diskriminering av hivpositiva – inom sjukvården, på arbetsmarknaden och i samhället i allmänhet – är mer regel än undantag i Kina och de flesta som bär på viruset håller det för sig själva. Hiv-preventionsarbetet har pågått i Kina i närmare ett decennium, men även om de flesta kineser numera känner till sjukdomen finns det stora kunskapsbrister. Och det gäller även inom statliga myndigheter; det var Kinas handelsministerium som i oktober i år lade fram förslaget att förbjuda hiv-positiva från att besöka allmänna badhus, ett förslag som enligt Xiaogang Wei stöds av en majoritet av kineserna.

Xiaogang Wei suckar när han får frågan vad som är viktigast för att förändra synen på och situationen för Kinas hiv-positiva.
– Det är viktigt med utbildning och att förändra myndigheternas syn på hiv – men det går inte att bara fokusera på hiv som en hälsofråga. Då kommer diskrimineringen aldrig att försvinna.

Istället måste det ses som en fråga om rättigheter, menar han, myndigheterna måste berätta för de smittade vilka rättigheter de har. Men att prata om mänskliga rättigheter är allt annat än enkelt i Kina.
– Dessutom går det inte att prata om rättigheter för hiv-positiva utan att koppla det till situationen för hbtq-personer, funktionshindrade och så vidare, säger Xiaogang Wei.

Han menar att den utbredda diskrimineringen gör att många väljer att inte testa sig för att slippa berätta för omvärlden om de drabbats. Som en effekt av detta är statistiken inte särskilt pålitlig, men enligt UNAIDS levde omkring 780 000 personer med hiv i slutet av 2011, och 48 000 personer får smittan varje år. Omkring sju procent av Kinas hiv-positiva har fått sjukdomen genom blodtransfusioner, framför allt under 80- och 90-talen. Av dem som drabbas idag smittas drygt 80 procent vid sex, varav ungefär en tredjedel procent vid sex i samkönade relationer.

Genom China aids walk kan problemet uppmärksammas på ett positivt sätt. Samtidigt, och det är viktigt för Xiaogang Wei, får det människor att delta aktivt, inte bara skänka pengar och sedan tycka att de har gjort sitt.
Men en sådan här manifestation är inte helt enkelt att ordna: ickestatliga organisationer får inte samla in pengar i Kina på egen hand, vilket innebär att det behövdes en statlig samarbetspartner. Vid årets marsch, som var den andra i ordningen, samlades omkring 200 personer på Kinesiska muren. Manifestationen fick uppmärksamhet över stora delar av världen, och Xiaogang Wei tilldelades i början av november Los Angeles gay and lesbian center Vanguard awards för sitt arbete.

Men trots all positiv respons och det stora behovet av uppmärksamhet för frågan är Xiaogang Wei inte säker på att det blir någon ny aids walk nästa år. Att samarbeta med myndigheter i Kina kräver alltför mycket arbete, menar Xiaogang Wei. Ändå är han tveksamt positiv inför framtiden.
– Saker förändras, säger Xiaogang Wei, och berättar att hans organisation har anställt en av Kinas första öppet hiv-positiva.
– Det går långsamt framåt.

Text: Veronika Skärlund