»Det är livsfarligt att bli gravid«

Vårsolen flödar genom de stora fönstren på den inglasade verandan. Barbara Perry sitter i en korgstol lätt framlutad och med benen i kors. Hennes långa, mörka hår är utsläppt och kroppsspråket är alert; hon är redo för strid. 

– Jag ville så gärna tro att vi skulle kunna bo här i vår lilla bubbla, bygga en gemenskap och stanna för alltid. Men nu vet jag inte längre om det är tillräckligt. Det känns som att vi håller på att krossas, säger hon med en suck. 

För tio år sedan gifte sig Barbara med sin ungdomskärlek, klasskompisen Stephanie. De två bästisarna blev kära redan i tonåren, gick på college ihop och tog sedan steget att gifta sig.

– Vi reste till New York eftersom vi var tvungna att välja den delstat som erkände samkönade äktenskap. När vi kom till rådhuset på Manhattan såg vi att nästan alla andra var i en liknande situation, så det var ingen som höjde på ögonbrynen, berättar hon. 

För tre år sedan föddes parets son, Davey, med hjälp av provrörsbefruktning. Och just som de skulle påbörja försöken att få ett syskon kom beslutet från Högsta domstolen att deras embryon, som finns nedfrysta på fertilitetskliniken, i lagens mening redan är barn. Den 16 februari pausades all fertilitetsbehandling i Alabama över en natt. 

– Vi kollade om det fanns möjlighet att ta med oss embryona till en annan delstat. Men inte ens det kunde vi göra, eftersom kliniken hade stängt. Då kände jag: Är det så här vi ska leva? Att vi måste resa bort för allt som är viktigt i livet, som att gifta oss och skaffa en familj? Det är galet! 

Utanför parets stora trävilla vajar en regnbågsflagga. På gräsmattan har Barbara satt upp en skylt där det står REPRODUCTIVE RIGHTS FOR ALL. 

– Min fru tyckte att jag gick för långt men ännu har ingen rivit ner skylten, skrattar Barbara.

Området de bor i, Forest Park, beskriver de som en liberal bubbla i en djupt konservativ region. I presidentvalet 2020 röstade 62 procent av Alabamas väljare på Donald Trump. Den kristna högern har ett enormt inflytande över politiken, menar Stephanie: 

– Saker och ting ställdes på sin spets under Trumps fyra år vid makten. Det känns som att Amerika har fått två läger. 

När domen från Högsta domstolen kom i mitten av februari, reste Stephanie till Montgomery för att demonstrera och delta i rundabordssamtal. 

– Jag valde att inte komma ut som gay eftersom jag kände att det skulle göra mer skada än nytta. Många vita, kristna kvinnor går igenom IVF-behandling och helt plötsligt var det republikanernas fruar som drabbades. De hade nog inte velat en hjälpa en familj som vår, säger Stephanie. 

»Det här är embryona som det är så mycket snack om.«

Andrew Harper

Andrew Harper skruvar av locket på en stor behållare och lyfter försiktigt upp en cylinderformad stålkorg. Ångan från det flytande kvävet – som kyler innehållet till minus 196 grader – försvinner snabbt i det varma rummet. 

– Det här är embryona som det är så mycket snack om, säger Andrew Harper och håller upp behållaren. 

– Celler som har potential att utvecklas till ett barn. Men alltså, vi snackar om 100-120 celler som har utvecklats under fem dagar. Och det ska likställas med min 13-åriga dotter? Det är löjligt! 

Andrew Harper är läkare och leder arbetet på Huntsville Reproductive Medicine, en av de ledande IVF-klinikerna i staten Alabama. Till skillnad från flera mottagningar runt om i delstaten valde de att hålla öppet i väntan på nya riktlinjer. Det osäkra juridiska läget tvingade många att avbryta all behandling, eftersom de sköra embryona av misstag skulle kunna förstöras. Det ansågs då vara likställt med dråp. 

En våg av protester fick lagstiftarna att införa en klausul som skyddar läkare och annan vårdpersonal från åtal om ett embryo skulle råka förstöras i samband med behandling. Vårdnadshavarna, de som tagit beslutet att skapa ett embryo, har däremot inte rätt att förstöra eller slänga oanvända embryon. Tidigare hade klinikerna rätt att göra sig av med embryon som inte använts eller efterfrågats på fem år. Men den nya lagstiftningen hindrar det. Nu tvingas patienterna att antingen betala för fortsatt förvaring – någon som kostar mellan 5000–15000 kronor om året – eller donera dem. 

– Men långt ifrån alla känner sig bekväma med det. Det handlar ju om embryon som rent biologiskt bär dina gener, säger Harper. 

»Även om vår verksamhet bygger på en religiös grund så menar vi att kvinnor måste ha rätt att själva välja.«

Beslutet att klassa embryon som barn – ett beslut som tvingade många IVF-patienter att avbryta sin behandling – väckte stora protester. Även Donald Trump visade sitt stöd för patienterna som hamnade i kläm. Men frågan splittrar samtidigt den konservativa högern. För en del djupt troende är själva IVF-processen problematisk, förklarar Bethany Garth som är föreståndare på kvinnomottagningen First Choice i Montgomery. 

– Det finns ett brett spektrum inom pro liferörelsen. I ena änden har vi de som menar att livet börjar vid befruktning och som helst vill se en lagstiftning som straffar kvinnor som väljer att göra abort. Även om vår verksamhet bygger på en religiös grund så menar vi att kvinnor måste ha rätt att själva välja, säger Bethany. 

First Choice erbjuder allt från preventivmedel till prenatalvård, och hjälp till oönskat gravida. 

– Vi ger dem information om hur lagstiftningen ser ut, både här i Alabama och i närliggande delstater, och sen får de själva ta ställning till vad de vill göra. 

– Det är inte rätt att en ung tjej ska tvingas att föda ett barn, säger hon. 

Chelsea Zimmer, 42 år, kan inte låta bli att gräma sig. 

– Varför gjorde vi inte oss av med embryona när vi fortfarande kunde? I höstas frågade vår läkare om vi ville behålla de tre embryon vi fryste ner för ett par år sedan. Och även om jag var ganska säker på att jag inte ville ha fler barn så bestämde jag och min man oss för att ge det något år till, berättar hon. 

Nu har de inte längre något val än att fortsätta betala den årliga avgiften för att förvara de nedfrysta cellerna. 

– Det känns helt absurt att vi ska betala för förvaring i all framtid! 

– Jag hade verkligen ingen aning om att det skulle gå så här långt. Samtidigt har jag bott här tillräckligt länge för att inte bli förvånad, säger hon. 

»Vad är det för sjuk värld vi lever i om vi vill att barn föder barn?«

I oktober förra året blev Chelsea och hennes man föräldrar till dottern Maggie. Chelsea Zimmer växte upp i New Jersey med en mamma som stod på barrikaderna för fri abort i slutet av 1960-talet. 

– Hon hade själv rest till Mexiko som 19-åring för att göra abort, berättar Chelsea när vi ses över en fika i Birminghams lummiga förorter. Hon ser kvinnors rättigheter begränsas allt mer. Inte bara i Alabama, utan i hela landet. 

– Jag skulle aldrig råda min dotter till avhållsamhet av religiösa skäl, aldrig någonsin, men nu lutar jag mot att ändå avråda henne från sex eftersom det är livsfarligt att bli gravid i Alabama.

När det lagstadgade skyddet för fri abort i USA, Roe mot Wade, upphävdes i juli 2022 dröjde det inte länge förrän ett pärlband av delstater i den amerikanska Södern drev igenom förbud. I Louisiana är det inte ens möjligt att beviljas abort om man blivit utsatt för våldtäkt. Den lagen vill politikern Delisha Boyd utmana: 

– Flickor så unga som åtta, nio år riskerar att bli gravida efter att de utsatts för övergrepp. Vad är det för sjuk värld vi lever i om vi vill att barn föder barn? 

»Jag är inte säker på att jag själv skulle kunna genomgå en abort. Men det är inte upp till mig att ta det beslutet för någon annan.«

Delisha Boyd sitter i Louisianas delstatsförsamling för Demokraternas räkning. Hon företräder New Orleans där närmare en fjärdedel av befolkningen lever under fattigdomsgränsen. Själv växte hon upp med en mamma som blev utsatt för våldtäkt när hon bara var 15 år. Hennes biologiska pappa, eller spermadonatorn som hon kallar honom, var den 28-åriga förövaren. 

– Om inte jag tar strid för fattiga och utsatta kvinnor, vem ska då göra det, frågar hon retoriskt. 

Under hela sin politiska karriär har Delisha Boyd stångats mot dem som vill skära ner på skolan och rensa biblioteken från böcker som handlar om samkönade relationer, slaveriets mörka historia eller sexualundervisning. 

– Deras svar på allt är att be. Men vi behöver inte fler böner, vi behöver utbildning! 

Delisha Boyd är förbannad. På politikerna som vägrar höja lärarnas löner – trots att de är lägst i hela USA – och låter 18-åringar beväpna sig. 

– För mig är det helt obegripligt att säga att man är pro life och samtidigt svika våra barn på det sättet. Om man hyllar livet, så ska det gälla från livmodern till graven. Vi har ett uselt utbildningssystem och när unga människor dessutom tvingas bli föräldrar långt innan de är redo kommer de hamna ännu längre från samhället. 

Så långt som att förespråka fri abort vill hon dock inte sträcka sig. Nu koncentrerar Delisha Boyd sig på att lägga fram förslag om att göra undantag i fall som rör väldigt unga våldtäktsoffer. 

– Jag är inte säker på att jag själv skulle kunna genomgå en abort. Men det är inte upp till mig att ta det beslutet för någon annan. Min mamma hade inget val på 1960-talet än att föda sin förövares barn, och det påverkade henne djupt. Hon repade sig aldrig efter händelsen och gick bort alldeles för ung, säger hon. 

I den vitmålade villan i Forest Park, har treåriga Davey vaknat efter en tupplur. 

– Det är helt fantastiskt att vi har välsignats med en underbar liten pojke. Och jag kan inte låta bli att skratta åt att en vit, privilegierad man ska växa upp i vårt hem! Jag hoppas att han kommer att utnyttja sin ställning för att göra världen till en lite bättre plats, säger Stephanie.

»Jag kan inte låta bli att skratta åt att en vit, priviligierad man ska växa upp i vårt hem!«

Men just nu ser det mörkt ut, menar hon. Att låta ett barn växa upp i en miljö där kvinnors rättigheter går kräftgång och det bara är en tidsfråga innan det blir förbjudet att ens yttra order homosexuell i skolan, är inte helt lätt. 

– Vi har vår lilla grupp av hbtq-föräldrar här i Alabama och läser barnböcker där alla slags familjer syns och så. Men det var svårt att hitta en förskola där det är okej att ha två mammor. Vi lyckades men det tog tid, säger Stephanie. 

Barbara, som är den som ska bära ett eventuellt syskon till sonen, är också orolig. 

– Vi har fem embryon vilket innebär att vi har fem försök. Med tanke på att det tog tre försök att få vår son så tar jag ingenting för givet. Ibland undrar jag om det är dumt att ens ta risken som det innebär att vara gravid här i Alabama? 

Stephanie skjuter in: 

– Men det var ju långt ifrån riskfritt att vara en lesbisk tonårstjej som var kär i sin bästa kompis, eller hur? Viktiga saker kräver att man vågar ta risker.

---

Sara Assarsson är frilansjournalist.
Åsa Sjöström är fotograf.