Debatt om porrsanering i Ottar #4 2008
Porr försvaras ofta utifrån tanken att den är frigörande för sexualiteten. Det finns dock inget frigörande över den sexualitet som tidningarna ifråga marknadsför.
En känga riktad uppåt
Det är skillnad på normskapande porr och frigörande sexualitetsuttryck.
När Ulf B Andersson varnar för den hotande sexualcensuren gör han helt rätt. I hela Europa ser vi en högerpopulism på frammarsch och med den följer moralism. Men när Andersson klumpar ihop mig med homofober och sexualkonservativa står jag frågande.
Den gemensamma nämnaren i de tre exempel Andersson tar är att samtliga gäller sexuellt öppet material. Därefter dominerar skillnad. När högern i Örnsköldsvik och Alingsås angriper konstutställningar är det maktens och normens reaktion på ett sexualpolitiskt ifrågasättande vi ser.
När jag tog strid mot porren på min arbetsplats så var det däremot en känga riktad uppåt, mot normen. Porr försvaras ofta utifrån tanken att den är frigörande för sexualiteten. Det finns dock inget frigörande över den sexualitet som tidningarna ifråga marknadsför.
Jag kände mig kränkt av att tvingas möta dessa manualer till korrekt (hetero)sexualitet på arbetstid, och valde att agera. Att slå ett slag för en arbetsmiljö fri från påtvingad ”normal” sexualitet. Det frigörande arvet efter ”den svenska synden” lever vidare genom Ecce Homo och Ottar, inte i tidningar som Slitz.
Niklas Svenlin
maskulinitetskritisk arbetare för konstruktiv sexualitet, och initiativtagare till porrtidningsupproret i Piteå
Utan gräsrotsfeminism inget jämställt sex
Ulf B Andersson blandar ihop äpplen och päron i porrtidningsfrågan.
Ulf B Andersson oroar sig i förra numret av Ottar över moralpanik och hot mot yttrandefriheten i sexualpolitiska frågor, men blandar samman äpplen och päron i sin fruktsallad. Det ena spåret i krönikan handlar om en facklig, feministisk, protest mot stereotypa porrtidningar med anledning av deras upprätthållande av en ojämlik könsmaktsordning. Det andra om hur borgerliga partier (och andra) utövar myndighetsstyre över kulturlivet och uppifrån försöker pådyvla oss en konservativ sexualmoral, vilket jag håller med om är katastrofalt.
Pornografin är en laddad fråga. Ottar har medverkat i en debatt om positiv syn på sex, om möjligheten att producera ”bra porr”, om alternativa sätt att se på sex, könsroller och kroppar. Det budskap som Slitz och FIB Aktuellt står för är långt ifrån Ottars mission, om jag inte har missförstått något?
Ottar är en bra och öppen tidning och bör fortsätta vara detta, men för att agera mot ”sedlighetsroteln” behöver vi det feministiska arbetet mot sexism. Ja, i synnerhet då.
Klara Lundholm
feministisk aktivist och statsvetare
Ulf B Andersson svarar:
Jag tror att vi är överens om budskapet i Slitz. När det gäller feminismens syn på porr har den fruktsalladen de senaste 30 åren omfattat allt från dem som ser porr som en manual för mäns våldtäkter till dem som ser en potential för en friare sexualitet för kvinnor. Att den debatten lever vidare märktes inte minst när ”feministisk porr” debatterades i Roks tidning Kvinnotryck 2006.
Jag respekterar Niklas Svenlins rätt att slippa känna sig kränkt på jobbet. Men om en djupt troende muslim eller pingstvän blir kränkt på jobbet av homoskildringar, ska inte de ha samma respekt? Eller en påvetrogen katolik som kränks av Ottars syn på abort? Jag har själv arbetat åtta år inom Pressbyrån och då hanterat många tidningar jag tyckt illa om, men jag accepterade det som priset för ett pluralistiskt samhälle.
När det gäller Klara Lundholms syn på politiken vill jag nog ändå vidhålla min oro. När det i Piteå, med stabilt vänsterstyre, talas om ”porrsanering” av kommunen tror jag att bög- och flatporr, liksom så kallad alternativporr, åker med i saneringen. Det är sexet som sedlighetsroteln agerar mot.
Ulf B Andersson
journalist och medlem i Ottars redaktionsråd.
