De vill ligga jämt

Sexjournalen
Red. Karolina Hansson & Elina Pahncke
Leopard förlag, 2015

”Vi får höra att vi är horor när vi ligger”. I sitt inledande manifestet målar redaktörerna Karolina Hansson och Elina Pahnke upp bilden av djupt orättvisa förhållanden på den sexuella spelplanen. Där könsmaktsordningen gör spelarna på den maskulina planhalvan till oövervinnliga hjältar medan de feminina motståndarna är ständiga förlorare.

»På en dryg sida skriver Liuba i punktform om vad som verkar vara meningslöst sex. Inga fel med det. Ibland får man nöja sig, livet är inte alltid perfekt.«

För några veckor sedan tillbringade jag och en vän tolv timmar i en bil. Vi hann dela många känslor och tankar om livet, kärleken och inte minst sexet. Både min vän och jag känner väl igen oss i Hanssons och Pahnkes manifest. För henne var det verkligheten i mitten av 80-talet. För mig under tidigt 2000-tal. Från tonåren upp till 20-strecket var det svårt att ligga rätt. Att inte vara en hora. Men heller ingen tråkig nejsägare. Att inte visa sig kåt. Men samtidigt njuta av vad en manlig sexpartner hade att ge.

Paradoxen är långt ifrån ny. Men verkar gälla även för unga kvinnor som ligger på 2010-talet. Det är oerhört tröttsamt. Med sin antologi vill redaktörerna ge plats åt unga kvinnors personliga berättelser om sex.

Amanda utvecklas som onanist. Från relationen med en vibrerande rabbit som förändrade allt, till att lyckas med enbart fingrar och slutligen uppnå multipel förmåga. På en dryg sida skriver Liuba i punktform om vad som verkar vara meningslöst sex. Inga fel med det. Ibland får man nöja sig, livet är inte alltid perfekt.

»Om mångfalden är Sexjournalens behållning så är avsaknaden av gestaltning dess brist.«

I ett par av berättelserna bryts konflikten som målas upp i manifestet. Det samkönade sexet är jämlikt, bejakande och passionerat. Någon analys av samkönat sex syns dock inte till från redaktörernas håll, mer än ståndpunkten att kvinnor förväntas vara hetero, smala, vita och cis. Strax därefter mörknar tillvaron. På fem sidor hinner skribenten Sofie bygga en känsla som påminner om den i Silvia Avalones Stål. Där arbetarklassens ungtuppar spänner sig inför småstadens oskuldsfullt poserande bikiniflickor för att sedan sluta i kriminalitet och tragedi. På en konstskolefest utanför Stockholm leker livet. Shit, fett och svengelskt upptempo från inledande pirr till kondominklädd penis signalerar bekymmersfritt raggande utan psykologiska baktankar.

Om mångfalden är Sexjournalens behållning så är avsaknaden av gestaltning dess brist. Rakt ur huvud och hjärta forsar korta redogörelser för skeenden. Läsningen är knappast fängslande men speglar tillsammans många av alla de olika sexualiteter som finns därute. De lyckas göra det lite svårare att hålla fast vid ideal om hur sex ska vara, eftersom det blir uppenbart att ingen situation är ideal – för alla.

Om tonåringarna om tio år, till skillnad från mig, min vän och redaktörerna för Sexjournalen, genom den här boken får ligga som de vill vore guld. För läsningen kan tyvärr inte motiveras med den litterära behållningen.

Sexjournalen ges ut av Leopard förlag i mars 2015.