Söndag 7 december 2014. Det luktade svagt av glögg från det lilla pentryt. Stolarna var hårda, men det gjorde inte så mycket. Just i det ögonblicket var vi uppfyllda av de som vigt sitt liv åt rätten till den egna kroppen och tillgång till abort, dokumenterade i filmen Vessel.
Tillsammans med RFSU:s aborträttsnätverk visade vi film och diskuterade abort, samtidigt som vi firade det årets sista nummer av Ottar: Abortkamp.
När eftertexterna rullade sparkades dörren upp och tre maskerade personer slängde in en rökbomb. Lokalen fylldes snabbt av brandorange tjock rök. Under några skräckfyllda minuter var flera av oss säkra på att det brann eller att röken var giftig. Andra trodde att det var en bomb.
»Vi vände oss om på gatan, låste dörrar, kramade våra nära extra hårt, såg fara omkring oss. Så småningom gick det över, en stegvis nedtrappning av rädslan som gav plats åt ilska.«
Det var »bara« rök. De ville skrämma oss. Och efter minuterna i den rökfyllda lokalen, inträngda i ett hörn, blev vi rädda. Vi vände oss om på gatan, låste dörrar, kramade våra nära extra hårt, såg fara omkring oss. Så småningom gick det över, en stegvis nedtrappning av rädslan som gav plats åt ilska.
Polisanmälan lades ned. Vi vet inte vilka de tre svartklädda personerna var. Vi vet däremot att deras attack hyllades på högerextrema och nazistiska sajter. »Goda Nyheter!« och »Ni feminister makes me sick« stod det i kommentarsfälten.
Det är samma personer som i dag jublar när det brinner där människor som flyr krig och terror ska få en säng. I värsta fall bor de redan där. De människorna kallas för »fienden«. De kalla, trötta, rädda och hungriga människorna som sköljs upp på grekiska öars stränder.
»Det är samma personer som i dag jublar när det brinner där människor som flyr krig och terror ska få en säng. I värsta fall bor de redan där. De människorna kallas för ´fienden`. «
Hat och brist på medmänsklighet är skrämmande, inte minst när det manifesteras i våld. Vi ser det i mordbränder på asylboenden, i terrorattentat, i brutala krigshandlingar. Och vi ser hur hatet eldas på av högerextremister i våra parlament, vars främsta vapen tycks vara rädsla.
Det är först när rädslan börjar släppa taget som vi kan gå till handling, och det måste vi! Det är då vi kan göra plats för ilskan, ställa oss upp och säga att vi inte accepterar att bli tystade, att vi fortsätter tro på alla människors lika värde och allas rätt till ett värdigt liv.
Vare sig det handlar om rätten till abort eller rätten att få sova tryggt om natten.
Carolina Hemlin & Anna Dahlqvist är Ottars chefredaktörer
Teckna en årsprenumeration och få en fin bokpremie!
Trevlig läsning!
Läs mer
Vi böjer oss inte (Ledare Ottar #1 2015)
Utredning om rökbomb mot aborrättsfestival läggs ner (här finns fler länkar till skrivet om rökbombsattacken)
Rökbomsattentat mot aborträttsfestival
Debattartikel i Expressen om attacken och hotet mot demokratin: Kampen för rätten till abort måste fortsätta
DN:s Malin Ullgren om attacken mot Ottar och RFSU
Aftonbladets Oisin Cantwell om rökbombsattacken och polisutredningen
Sydsvenskan om hotet mot aborträtten och attacken
Ottar nummer #4 2014 med tema ABORTKAMP
