Chock efter Erdogans uttalande
Förra veckan samlades parlamentariker från 110 länder i Istanbul för att slå vakt om rätten till sexuell och reproduktiv hälsa för världens befolkning. Konferensen fick ett abrupt slut när Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan slog fast att »abort är mord«.
Närmare 300 parlamentariker samt ett hundratal representanter från frivilligorganisationer, däribland RFSU, deltog i den femte så kallade ICPD-konferensen i Istanbul. Målet med mötet är att upprätthålla och gå vidare med den historiska Kairoagendan, där FN:s befolkningskonferens slog fast att sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är mänskliga rättigheter som regeringar har en skyldighet att säkerställa.
Det gick närmast, för att använda bokens vanligaste kliché, att ta på förstämningen – och faktiskt chocken – i den stora konferenslokalen på Istanbul Hilton efter premiärminister Erdogan tal på söndagen 27 maj. Erdogan, som först orsakade administrativt halvkaos genom att tidigarelägga sitt framförande, bara för att sedan komma en och en halv timme försent, ställde sig först bakom det konferensuttalande som arbetats fram under två dagar. Mötet lovar i detta att arbeta för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, inklusive »rätten till säkra aborter, där aborter är lagliga«. Men i slutet av sitt anförande berättade Erdogan först hur han alltid brukar uppmana turkiska kvinnor att föda tre barn var för att säkra nationens framtida styrka, därefter delgav han mötet sin syn på abort.
– Jag anser personligen att abort är mord. Att döda ett barn inuti en kvinnas livmoder är samma sak som att döda ett barn utanför den.
Därefter gick han vidare till att döma ut kejsarsnitt, eftersom barn ska födas »naturligt«.
Abort är lagligt i Turkiet fram till den tionde graviditetsveckan, och många menar att utspelet på Hilton främst var menat för den inhemska pressen och opinionen. Dagen efter framträdandet inför världens parlamentariker upprepade han budskapet under en kvinnokonferens för sitt styrande AK-parti. Pinar Dag, journalist och grundare av den oberoende webbtidningen Dag Medya, berättar att flera andra politiker och regeringstrogna medier har applåderat Erdogans ställningstagande.
– Det är många som nu öppet kräver ett abortförbud, säger hon.
Men Erdogans uttalande är också illavarslande för fler än turkiska kvinnor. Under arbetet med konferensuttalandet ville flera länder stryka ovan nämnda passage där rätten till abort garanteras där den redan är laglig. Socialdemokraten Carina Hägg, som var en ledamöterna i dokument-kommittén, berättar att abortmotståndarna gav sig först sent på natten – och främst för att skrivningen redan står i originalagendan från Kairo.
»Turkiet är också en stor biståndsgivare och en regional stormakt, något som ytterligare inskärper allvaret med Erdogans tal.«
Turkiet är också en stor biståndsgivare och en regional stormakt, något som ytterligare inskärper allvaret med Erdogans tal. Vicky Claeys, chef för International Planned Parenthoods Europakontor, kallar konferensavslutningen för ett »rejält antiklimax« som underminerar allt som mötet strävat efter och uppnått. Vad gäller själva dokumentet, som inte rörde sig vidare från originalagendan bortsett från en öppning för så kallade dagen efter-piller, trots att de mål som sattes upp i Kairo 1994 långt ifrån har uppnåtts och snart löper ut, säger hon att det varken är dåligt eller särskilt progressivt, men att hon kan leva med det.
– Erdogans »markering« och det abortmotstånd som visade sig så starkt bland många av deltagarna under själva förhandlingarna visar att vi har väldigt mycket arbete kvar innan sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter blir uppnår status av de mänskliga rättigheter de faktiskt är. Jag tror vi måste mobilisera hårt de kommande tre åren. Tidsramarna för Kairoagenden och Millenniemålen löper ut 2014 och 2015, samtidigt som SRHR-frågorna (sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, red. anm) befinner sig i den politiska periferin. Lyckas vi inte vända utvecklingen så finns risk att vi missar båten, så att säga, menar Claeys.
Konservatismen visade sig också genom avsaknaden av hbt-frågor i dokumentet. Enligt andra möteskällor var det omöjligt att framföra krav på att inkludera »sexual orientation« eftersom stora delar av de närvarande parlamentarikerna, bakom kulisserna, lobbade hårt för motsatsen.
– Det enda de hatar mer än aborter är homosexualitet, som en mötesdeltagare uttryckte det.
Text: Anna Hellgren
Bild: Lina Granlund
