Breddar bilden av tonåringar
Hon fångar det hårda tonårslivet med lågmäld hand. Illustratören och författaren Hanna Gustavsson blev Augustpris-nominerad för Iggy 4-ever och visar att serier kan vara både sexualpolitiska och stor litteratur.
Har du en sexualpolitisk agenda?
— Innan jag visste att Nattbarn skulle bli bok gjorde jag en novell, idén var att teckna en sexuellt frustrerad 14-åring som utforskar sex på det sätt hon kan utifrån sina förutsättningar, via internet. Jag ville berätta om hennes inre liv, vad hon såg på sin skärm, vilka böcker hon kollade i när hon onanerade till exempel. Det blev en bra ingång. Jag känner inte till så många explicita sexuella serieskildringar. I Iggy 4-ever är det inte lika mycket fokus på sexualitet, där finns en kyss och kärleksdrama, men här ville jag ha större fokus på klass.
»Det är mer tillåtet att experimentera i dag och att vara mer androgyn med frisyrer och kläder.«
Varför blev det så?
— Jag har själv gjort en klassresa om man ska använda det ordet. När jag gick i konstskola saknade jag många referenser. Jag gick igenom många av mina minnen, jag funderade kring hur jag haft det och hur jag har det nu, hur den miljö jag växt upp i format mig. Det handlar inte om något tragiskt eller mega-djupgående. Snarare är det vardagen som gör att Iggy märker ut sig. Att hon inte kan äta pizza när hon vill, inte köpa en ny telefon när den andra går sönder. Det är inte alltid roligt men en viktig insikt. Det behövs fler berättelser som inte är skapade för medelklass av medelklass, berättelser om att inte ha råd är en sådan.
Dina karaktärer är ofta komplexa och flytande i sina könsuttryck, hur tänker du kring representation?
— I första boken Nattbarn ritade jag Ingrid efter inspiration av egna minnen av hur jag såg ut och kände mig som tonåring. Hon fick ett oproportionerligt utseende med överdrivna ansiktsdrag, dålig hållning och finnar. Teckningarna är inte identiska utan ändras genomgående. Till Iggy 4-ever valde jag att tona ner allt något men de mer flytande könsuttrycken kvarstår.
— Min bild är att det är mer tillåtet att experimentera i dag och att vara mer androgyn med frisyrer och kläder. Jag vill gärna bidra till att skapa fler skildringar, bredda bilden av hur tonåringar ser ut.
Vad är nästa projekt?
— Jag är på väg till USA för att göra ett serie-album som bygger på en verklig händelse. Jag ska berätta om kvinnan som under 1980-talet byggde en 30 meter lång ark av ruiner i Newark som reaktion på stadens tidigare raskravaller. I media presenterade hon olika anledningar till sitt bygge, som att hon ville rädda världen eller hylla de som mördats i kravallerna. Jag ska utforska hennes spår och platsen där hon verkade.
Anna-Maria Sörberg
Läs mer
Recension av Liv Strömqvists Kunskapens frukt
