Bröder i bastun – den finska manlighetsmyten

Vintern 2012 uttalade sig turistchefen i Norrbottens län om att den nya landshövdingen måste tycka om att bada bastu eftersom »många viktiga beslut fattas i bastumiljö«. Men det är inte främst i norra Sverige som bastun är ett hett samtalsämne. Vårt grannland i öst, Finland, har en närmast mytisk relation till bastun, sauna, och bastuångorna, löyly. En annan myt om Finland är den hårdnackade mannen. Men går det att se ett samband mellan maskulinitet och bastubad?

I Finland arrangerades Bastu-VM mellan 1999 och 2010 och tanken, enligt arrangören, var att finländarna skulle visa att de var bäst i världen på att bada bastu. Med »bäst« menas alltså att kunna sitta kvar längst i ett ohälsosamt varmt utrymme. Men allt slog bakut då en av de manliga tävlande omkom i tävlingen 2010.

– Efter denna händelse har bastumästerskap inte ordnats, så kanske det ändå finns hopp för den finska manligheten, säger Bert Bjarland, grundare av den finska grenen av den internationella antivåldsorganisationen White Ribbon.

»Männen skriver om sig själva och sitt liv med sauna. Där sitter de i evigheter. Babblar och pratar, skvallrar och skrattar. Grillar korv och dricker öl.« _{Arja Saijonmaa}

I dokumentären Sanningen om saunan, sanningen om finländare, producerad av Finlands public service Yle, framställs bastun som nyckeln till manlig gemenskap. I dokumentären Den nakna mannen sitter några män i en bastu och reflekterar över livet. Och kanske minns vi skildringen av bastubadandet som ett mandomsprov i romanen Populärmusik från Vittula?

Mer vatten på kvarnen, eller kanske löyly i bastun, får vi i dokumentären Det heta Finland från 2006, där den svenska reportern och finländska värden bastubadar. Reportern njuter av värmen och säger att; »nu är det varmt«. Som svar tar finländaren flera skopor vatten och öser på stenarna och replikerar; »nu är det varmt«, varpå reportern chockad av hettan flyr ut från bastun.

Arja Saijonmaa, i Sverige mest känd som schlagerartist, konstaterar i sin bok Sauna-myt och livsstil, att det råder en skevhet i berättelserna om bastun i den finska litteraturen:

– Mycket har det skrivits. Många stora och mindre stora författare har sin egen saunanovell. Eller roman. Men de är män allihopa. Männen skriver om sig själva och sitt liv med sauna. Där sitter de i evigheter. Babblar och pratar, skvallrar och skrattar. Grillar korv och dricker öl. Steker och rapar. Fixar affärer och intrigerar politiskt. Delar makt och slår vad om vem som tål mest löyly.

Rent historiskt var bastun en plats för personlig hygien, men verkar även ha fyllt fler funktioner. Urho Kekkonen, statsminister i Finland på 50-talet, myntade begreppet bastudiplomati, där höga statsmän kunde bedriva viktiga politiska samtal under en förbrödande anda i bastuns slutna rum.

– Om ingenting går snett så kan bastun fungera som socialt nätverk. Man kan få nya vänner i bastun, man kan till och med bli förtrolig. I bastuns nakenhet har man med kläderna också lagt av åtminstone en del av de vanligaste försvaren, säger Bert Bjarland,

Han bekräftar att det finns ett skimmer av mandomsprov över bastubadandet:

– I synnerhet om någon i sällskapet är utländsk eller inte verkar »äktfinsk« så är det mer regel än undantag att det kastas löyly så intensivt, rentav aggressivt, att den ena efter den andra flyr ut. Kvar blir de – förhoppningsvis finländarna själva – som uthärdat ler menande mot varandra.

På bastuföreningen Saaronniemen Saukot däremot, är männen är i minoritet. Timo Saarinen är en av dem, och vi samtalar på väg mellan det sex grader kalla vattnet och den åttiogradiga bastun.

– Det hände väl när jag var yngre, att det blev som en tävling att bada riktigt varm bastu. Men inte nu längre. Den enda skillnaden nu är väl att när jag badar bastu med bara manliga vänner, då blir det nog lite mer öl, erkänner Timo Saarinen med ett leende.

»I bastuns nakenhet har man med kläderna också lagt av åtminstone en del av de vanligaste försvaren.« _{Timo Saarinen}

Nästan hälften av medlemmarna i Suomen Saunaseura, Finska Bastusällskapet, är kvinnor. Kanske är föreställningen om finländska mäns koppling till bastun främst är en fråga om medföljande maskulinitet, ett begrepp myntat av sociologen Raewyn Connell. Teorin går ut på att män, i egenskap av att de är män, förutsätts leva upp till vissa egenskaper och rådande föreställningar om maskulinitet. Därmed tillskrivs de den där speciella kopplingen till bastun – till det förtroliga samtalet och att tävla i vem som klarar mest löyly. Hur det sedan förhåller sig i verkligheten, för varje individ, spelar mindre roll för mytens överlevnad.

Text Ulrik Wemmenhed

Bild Ulrik Wemmenhed (Timo Saarinen)

Läs mer

Mer ur Ottar om maskulinitet:

Spelar inte bögar fotboll? (2011)

En utmaning att berätta om mannen (2011)

Machofabriken (2011)

Manliga muskelideal (2012)

Manlighet – en folksjukdom? (2010)

Mejkade män och moderna myter (2006)