Bisexuella begär & besvär

Åsa Gustafsson, 39, har ett enkelt sätt att beskriva vad hon känner:

– Vi finns överallt. Ändå syns vi inte.

Bisexuella har sämre psykisk och fysisk hälsa, är mer utsatta för sexuella trakasserier och våld och är mindre nöjda med sitt sexliv (se faktaruta längre ned). Men trots att flera studier visar att personer som identifierar sig som bi mår dåligt, så pratas det sällan om den här gruppens situation. Varför har den näst vanligaste sexuella identiteten blivit den mest osynliga?

»Äh! Du försöker bara vara cool«. Jag kände det som om folk tyckte att jag var ett skämt.«

Åsa Gustafsson har vetat länge att hon är bisexuell. Redan från tonårstiden i ett litet samhälle utanför Skellefteå kan hon minnas hur starkt intryck hon tog av att Efva Attling hade lämnat sitt äktenskap med en man, Niklas Strömstedt, för att gifta sig med en kvinna, Eva Dahlgren. Åsa hade tidigare tänkt att visst är det väl ändå så att man blir kär i individen och inte i könet? Kändisarnas öppenhet blev en bekräftelse på att det hon kände var rätt.

– Men jag sa ingenting till någon, säger hon nu, mer än två decennier senare.

– Jag tror att där bara fanns en enda person som var öppet gay i Skellefteå. Det var först när jag efter studenten flyttade till Lund och via studentmiljön kom i kontakt med andra kvinnor som delade min upplevelse av att inte bara vara attraherad av män som det blev något man pratade om. Men när jag sa att jag var bisexuell mötte jag ofta reaktioner i stil med »Äh! Du försöker bara vara cool«. Jag kände det som om folk tyckte att jag var ett skämt.

Åsas upplevelse påminner mycket om de vittnesmål som finns i studier av bisexuellas psykiska hälsa. När hon vistades i den utpräglat heterosexuella miljön under uppväxten passade hon inte in eftersom hon attraherades av kvinnor. När hon kom till den mer queera studentvärlden i Lund var hon utanför där också eftersom hon gillade killar. I bisexualiteten finns ett mellanförskap som många upplever som mycket svårt att hantera.

– Det finns en dubbel utsatthet, säger Alex Jansson, psykolog som i sitt examensarbete tillsammans med Filip Landsbo träffade och intervjuade bisexuella män och kvinnor för att förstå mer om gruppens psykiska hälsa.

– Nästan alla personer vi talade med i vår studie beskrev en känsla av att inte kunna riktigt slappna av någonstans, varken i hbtq-sammanhang eller i majoritetssamhället, säger Alex Jansson.

– I hbtq-sammanhang kunde det handla om till exempel fördomar kring att bisexuella skulle vara opålitliga i sin sexualitet, fortsätter Filip Landsbo.

– Man upplevde att omgivningen tycker att man hade svårt att bestämma sig. Vissa sa att de fått höra att de skulle vara »smittospridare«. Hbtq-miljön kunde absolut ge en känsla av att vara sedd och bekräftad för sin identitet. Men också, paradoxalt nog, vara en plats där de här personerna känner sig utsatta och negativt bemötta.

»I bisexualiteten finns ett mellanförskap som många upplever som mycket svårt att hantera.«

För Åsa Gustafsson ledde skämtandet om och ifrågasättandet av hennes läggning till att hon så småningom bestämde sig för att hålla tyst. Hon levde sedan många år tillsammans med en man, och när hon i slutet av tjugoårsåldern tröttnade på att svara på frågor blev valet att sjunka in i heteronormen enkelt:

– Jag brukar tänka på alla kommentarer som myggbett. Första gången gör det inte så ont, inte andra heller. Men tusende gången gör det så jävla ont! Det var som ett litet sår som det kändes som om det grävdes runt i. Genom att vara tyst kunde jag glida under radarn. Men att osynliggöra en sida av sig själv innebär att man inte pratar om vissa saker. Man sväljer kommentarer som man kanske helst hade stått upp emot. Och jag tror ju att för att en människa ska kunna bli hel så måste den få vara sig själv.

Åsa säger att hon inte tror att faktumet att hon dolde sin läggning var det huvudsakliga skälet till att hon så småningom gick in i en depression. Men hon är helt säker på att det bidrog.

Som bisexuell med historia av psykisk ohälsa är hon dessvärre typisk.

– Det genomgående fyndet är att bisexuella skattar sin psykiska hälsa sämre än andra grupper, säger Richard Bränström, docent i folkhälsovetenskap som forskar kring hur biologiska, psykologiska, sociala och kulturella faktorer påverkar hälsan för hbtq-personer.

– Man uppger också en högre utsatthet för diskriminering och våld, vilket i sig är faktorer som kan leda till psykisk ohälsa. Man har också sett en högre förekomst av fysiska symptom som ofta är kopplade till psykisk ohälsa, som sömnproblem, huvudvärk, den typen av somatiska besvär. Men det här behöver studeras närmare. Det är svårt att dra slutsatser av de undersökningar som finns, eftersom gruppen rent demografiskt är liten och bisexuella dessutom ofta klumpas ihop med homosexuella.

Det Richard Bränström pratar om är en nyckel i sammanhanget. Där finns än så länge bara ett fåtal studier som belyser specifikt bisexuellas hälsa. Forskning pågår just nu på flera håll. Bland annat är Folkhälsomyndigheten på väg att fördjupa det arbete som 2017 gjordes i den nationella sexualvaneundersökningen »Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter«. Där framkom bland annat att bisexuella är mer missnöjda med sina sexliv än övriga grupper.

De studier som redan finns pekar dock tydligt i riktningen att bisexuella överlag mår sämre. I Folkhälsomyndighetens undersökning »Utvecklingen av hälsan och hälsans bestämningsfaktorer bland homo- och bisexuella personer« från 2014, finns en del närmast chockerande resultat. Där sticker framför allt unga, bisexuella kvinnor ut drastiskt. Av alla grupper som jämförs i studien har bisexuella kvinnor mellan 16-29 år minst tillit till andra människor, de uppvisar mest ohälsa, upplever mest våld och har mest självdestruktiva beteenden.

»Trots att flera studier har visat att bisexuella i allmänhet och bisexuella kvinnor i synnerhet mår dåligt så talas det relativt lite om problemet.«

Även självmordstankar och självmordsförsök är vanligare i gruppen än bland övriga. Andelen bisexuella kvinnor som haft självmordstankar de senaste 12 månaderna var fem gånger så hög som bland heterosexuella kvinnor.

– Ett skäl till detta skulle kunna vara att gruppen bisexuella kvinnor är större än gruppen homosexuella kvinnor, säger Richard Bränström.

– De är helt enkelt fler, till att börja med. Sedan kan det vara så att de bisexuella männen lever mindre öppet, att de oftare lever heterosexuellt. Om kvinnorna är mer öppna är de i så fall antagligen i högre grad utsatta för bifobi och diskriminering. Och vad gäller utsattheten för våld är det ju faktiskt också så att det främst är män som utövar våld. Och bisexuella kvinnor möter män i större utsträckning än vad homosexuella kvinnor gör, säger Richard Bränström.

»Det heter ju HBTQ, det finns ett B där också!«

Trots att flera studier har visat att bisexuella i allmänhet och bisexuella kvinnor i synnerhet mår dåligt så talas det relativt lite om problemet. Bristen på uppmärksamhet går i linje med den upplevelsen som många bisexuella har; att de är osynliga. Psykologerna Alex Janssons och Filip Landsbros examensuppsats hade titeln »Det heter ju HBTQ, det finns ett B där också!« som var ett citat från en av personerna som deltog i studien. Flera av de intervjuade önskade sig fler förebilder.

– Man ska inte underskatta betydelsen av representation för känslan av vilken rätt man har att ta plats i samhället. Bisexuella karaktärer på film och tv lyser ju verkligen med sin frånvaro, säger Alex Jansson.

Åsa Gustafsson håller med. Att hon som tonåring på nittiotalet fick se kändisen Efva Attling lämna en man för en kvinna stärkte henne i hennes egen process av att förstå vem hon var. Idag är Åsa återigen öppet bisexuell, och använder sin erfarenhet av att under en lång tid ha dolt sin läggning bland annat till att hålla föredrag på ämnet:

– Bisexuell är den vanligaste sexuella läggningen efter hetero. Det är vanligare att vara bi än att vara homo. Och ändå är vi så osynliga. Det är så paradoxalt, säger hon.

Sara Martinsson är frilansjournalist

---

Ottar frågade läsarna hur normer kring bisexualitet påverkar deras liv. Vi fick in jättemånga svar. Här är några av dem.

MARIA NIEMI, 38 år, Stockholm. Född och uppvuxen i Tornedalen.

Bisexuella har sämre psykisk och fysisk hälsa och är mindre nöjda med sitt sexliv. Vad tror du det beror på?
— Det finns så många konstiga fördomar om oss bisexuella som vi hela tiden måste parera. Det tror jag gör att vi blir trötta och utmattade. Jag upplever också att vi i vissa fall får mindre respekt, att det nästan är mer okej att behandla oss sämre för att vi ses som »förvirrade« eller »översexuella«. Särskilt fördomen om att vi skulle vara mer sexuella än andra tror jag gör oss mer sårbara för sexuellt våld, tyvärr.

Hur påverkar samhällets attityder kring bisexualitet dig?
— För mig är dejtande det svåraste med att vara bisexuell. Här möter jag många fördomar. En del kvinnor jag dejtat har berättat att de hellre satsar på ett »säkert kort«, alltså en som är lesbisk, så att de slipper risken att bli någon som man »experimenterar« med. En del män får något obekvämt glittrande i ögonen när jag berättar att jag haft sex med kvinnor. Det här kan bli ganska utmattande och jag vill typ bara skrika till alla: Snälla, lita på mig och respektera mig för den jag är!

FILIP HALLBÄCK, 29 år, tågvärd, Växjö.

Bisexuella har sämre psykisk och fysisk hälsa. Vad tror du det beror på?
— Jag tror inte att det finns en heltäckande förklaring, utan en rad olika faktorer som utgör komplexa samband. I ett samhällsperspektiv kan det handla om att man inte känner sig accepterad i varken de heterosexuella eller homosexuella sammanhangen, att det finns stereotypa, förutfattade uppfattningar kring bisexuella – uttalade eller mer subtila. Som bisexuell känner man sig inte bekräftad, det kan bidra till att skapa en känsla av tomhet och meningslöshet, som bryter ner en psykiskt.

Hur påverkar samhällets attityder kring bisexualitet dig?
— Första gången jag hörde talas om bisexualitet var i mellanstadiet, i Kamratpostens »Kropp och knopp«- häfte fann jag ordet »bisexuell«. Jag minns att jag blev så entusiastisk och lärde ut det till mina klasskamrater. En vanlig myt är att bisexuella kvinnor egentligen gillar bara män, och att bisexuella män egentligen också bara gillar män. Det påverkar mig på så vis att jag känner ett inre tvång att hävda min bisexualitet i olika sociala sammanhang, och det vill jag helst slippa. Jag tror vägen framåt är att vi bisexuella tillsammans skapar en egen plattform, rörelse och historieskrivning.

»Jag tror vägen framåt är att vi bisexuella tillsammans skapar en egen plattform, rörelse och historieskrivning.«

ADRIAN MALMGREN, 33 år, transaktivist och serieskapare, Malmö.

— Myter finns om att bisexuella skulle vara mer vårdslösa sexuellt, för att inte tala om fördomen att en bisexuell person inte skulle kunna vara trogen! Jag tror det skakar om självkänslan hos många, det späds även på av mellanförskapet som uppstår.

Hur påverkas du av samhällets attityder kring bisexualitet?
— Inom hbtq–kretsar projiceras allt för ofta heterosexualitet på dem som inte följer en »queer mall«. Ett exempel var när jag och en partner flirtade upp varandra på ett queert disco i vintras. Vi stod och kysstes när en främling abrupt avbröt oss och frågade: »Ni vet att det här är en QUEER fest va?«. Jag började skratta chockat och svarade: »JA?!«. (Vem gör så? Vem avbryter människor som hånglar med varandra för att döma dem)?! Av personens agerande att döma så gick det att anta följande: 1) Det gick att se vår sexualitet på våra kroppar. 2) Våra kroppar var cis-kroppar. Men det stämmer inte. Det går inte att se läggning. Det går inte att i förväg veta hur en person identifierar sig. Vi hade uppenbarligen blivit könade som man och kvinna och antogs inte höra hemma där. Det var mer sannolikt att vi var heterosexuella än bi- eller pansexuella. Bi-erasure in action! *suck*. Att vara rädd för att heterosexuella tar över queera utrymmen är något jag förstår, men det rättfärdigar aldrig bisexuell fobi.

»MÅRTEN«

53 år, bor på en mindre ort i mellersta Sverige (vill vara anonym).

Hur påverkar samhällets attityder kring bisexualitet dig?
— Min fysiska hälsa är tämligen god, då jag tränar och rör på mig. Min psykiska är det sämre med. En vecka är jag hetero och känner mig accepterad, och nästa så vill jag ligga med män och skäms för det.
För jag hör vad folk i allmänhet pratar om vad »bögar gör«… Jag är inte öppen och upplever därför inga trakasserier, och väljer att vara dold just därför. Det är många gifta män som gör likadant, har sex med män – men döljer det. Attityderna är olika. En del homosexuella menar att vi som är bisexuella är homosexuella, men vet bara inte om det än. Allmänt så är bisexuella en dold grupp. Jag kan berätta att det är tryggast att träffa gifta män. Och många är de 🙂

SIMON KUJALA, 26 år, undersköterska och rollspelare, Göteborg.

— Många, både hbtq och hetero, anser att bisexuella »väljer« sin sexualitet. När jag kom ut som bi kom det många åsikter om att jag är antingen gay eller hetero, beroende på vem jag är tillsammans med. Att jag väljer min sexuella läggning när det passar mig. Det kan nog få många bisexuella att tvivla på sin egna läggning då de inte riktigt kan svara på vilka de själva faktiskt är. Och när någon kom ut i media så började man prata direkt om ifall de var hetero eller gay. Detta påverkade mig så att jag inte vågade komma ut under flera år.
Samhällets attityder och inställning till bisexuella har dock blivit bättre. Jag skulle vilja se att det fanns fler sociala grupper där bisexuella kan träffas och prata om sina erfarenheter tillsammans. Jag tror verkligen att det skulle få många bisexuella att må bättre och våga synas, våga öppna upp sig och acceptera sig själva.

»Att vara bi gör att man bryter både mot normen att vara hetero, och normen att vara monosexuell.«

FRANK BERGLUND, 25 år, vice ordförande för RFSL.

Bisexuella har sämre psykisk och fysisk hälsa. Vad tror du det beror på?

— Att det finns en så stark heteronorm i samhället. Antingen är du kille eller tjej, och antingen homo eller hetero. Att vara bi gör att man bryter både mot normen att vara hetero, och normen att vara monosexuell. Jag tror många, inklusive jag själv, har internaliserat många av de normerna och fördomarna, så att man liksom anpassar sig till heteronormen.

Hur påverkar samhällets attityder kring bisexualitet dig?

— Jag kom på att jag är bisexuell före jag kom på att jag är transperson, och kom ut som bi först. När jag insåg att jag är trans tog tankarna kring kön helt över, och att vara bisexuell blev en mindre del av min identitet. Oftast beskrev jag mig som »queer« både gällande könsidentitet och sexualitet. Jag tänkte knappt på min bisexuella identitet tills för två år sedan, när jag var på en hbtqi-konferens i Australien, där 30 bi–och pansexuella personer samlades i ett rum och pratade om våra liv. Även om jag varit nära andra bisexuella personer tidigare hade jag aldrig pratat om hur det är att vara bi. När jag kom tillbaka i år för samma konferens var vi dubbelt så många, i alla åldrar och könsidentiteter, och nästan alla i rummet (inklusive jag själv) grät av igenkänning och lättnad flera gånger. Efteråt sa en 65-årig kvinna: »Idag har jag för första gången sagt högt till någon annan person att jag är bisexuell.« Att få träffa andra bisexuella personer och andra transpersoner som jag kan spegla mig i har varit helt livsavgörande.

Text Sara Martinsson, frilansjournalist

Illustrationer Ella Jax, Instragramkonto smaklos