Besatt av sex
Soledad Cartagena pratar med författaren Leïla Slimani som väckt vrede i hemlandet Marocko med den omdiskuterade boken »Sex och lögner«.
— Människor som lever i eller har växt upp i ett samhälle där sexuell frihet inte existerar, blir fullkomligt besatta av sex.
Marockansk lag säger att endast gifta par får ha sexuella relationer, men självklart har människor sex. Problemet är att de måste ljuga och hyckla och vara oroliga för att bli angivna om de blir påkomna, säger den fransk-marockanska författaren och journalisten Leïla Slimani när vi träffas vi på ett litet hotell i centrala Malmö i november.
»Jag ville ge kvinnorna ordet. Patriarkatet har ju använt skam som ett verktyg för social kontroll, vilket isolerade kvinnorna som inte ens talade med varandra«, skriver Leïla Slimani i reportageboken Sex och lögner (Natur och kultur, 2018). Boken har väckt hätsk debatt, islamister och andra grupper i Marocko har beskyllt henne för att vilja göra landet till »en enda stor bordell« och den akademiska eliten i Frankrike menar att hon reproducerar den stereotypa bilden om den »orientaliske mannen«.
Vad är det Leïla Slimani har gjort? Hon har rest runt i hemlandet Marocko och intervjuat kvinnor och män från alla samhällsklasser, sociologer, advokater, sexarbetare, poliser och journalister, om sex, och hon visar genom dessa samtal hur lagar och sociala normer inskränker kvinnors och hbtqpersoners frihet.
»Om vi kämpar för kvinnors sexuella rättigheter kämpar vi samtidigt för rätten till abort, inseminering för ensamstående kvinnor och friheten att välja sin egen sexualitet.«
I Marocko är en kvinnas dygd en offentlig angelägenhet. Det krävs att »vi uppfinner en kvinna som inte tillhör någon, som bara behöver försvara sina handlingar i sin egenskap av vanlig medborgare och inte utifrån sitt kön«, skriver Slimani.
– Det finns kvinnor som är emanciperade, men om det händer dig något upptäcker du att du har mindre rättigheter än en man. Om en kvinna på landsbygden blir våldtagen tvingar familjen och samhället henne att ge sig av eftersom hon ses som en skam. Kvinnan i Marocko äger inte sin kropp och du kan inte bli en fullständig medborgare om du inte äger din kropp, säger Slimani.
Berättelserna i Sex och lögner bekräftar att den »sexuella misären« som människor upplever beror på religiösa normer och på moraliska värderingar. Men den har även politiska, ekonomiska och sociala rötter, och konsekvenser som är uppenbara för alla.
– Om du har ett stort hus, en bil och mycket pengar har du i praktiken samma rättigheter som de i Stockholm eller London eftersom du kan bjuda hem folk, du kan resa eller åka utomlands om du vill göra abort. Men om du är fattig är det svårt att hitta ett ställe där du kan vara intim med någon. Skillnaden mellan rikas och fattigas sexuella rättigheter är enorma.
»Det måste ske lagliga förändringar i Marocko för att ge kvinnorna verktyg att försvara sig mot männens våld.«
Sexuella rättigheter är inte bara en del av de mänskliga rättigheterna utan det är genom sexualiteten som den manliga dominansen har etablerat sig i många olika civilisationer. Att få bestämma över sin egen kropp och leva ut sin sexualitet är därför en politisk rättighet, och det måste ske lagliga förändringar i Marocko för att ge kvinnorna verktyg att försvara sig mot männens våld, menar Slimani.
– Rädslan för att bli våldtagen har varit viktig i alla civilisationer. Så fort rädslan försvinner förstår kvinnorna att allt är en kulturell struktur och att de inte måste vara rädda för män.
Och allt hänger ihop, menar Slimani:
– Om vi kämpar för kvinnors sexuella rättigheter kämpar vi samtidigt för rätten till abort, inseminering för ensamstående kvinnor och friheten att välja sin egen sexualitet.
Soledad Cartagena är frilansskribent.
