Bäddat för FN-strid om sexualundervisning
Unescos uppdaterade riktlinjer i sexualundervisning innehåller nya skrivningar om abort och hbtq-frågor – och har stöd av flera FN-organ. Men starka lobbygrupper vässar motståndet.
– Den stora skillnaden är att det är mer fokus på mänskliga rättigheter och jämställdhet, medan det tidigare var väldigt fokuserat på att förebygga sjukdomar. Dokumentet tar sin utgångspunkt i ungas egna rättigheter, och det finns också fler skrivningar om hbtq och abort, säger Karin Nilsson, sakkunnig på RFSU som under hösten arbetat som specialist på Unesco, FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur, i Paris.
Syftet med riktlinjerna, som tydligt rekommenderar en allsidig sexualundervisning, är att vara en hjälp när länder ska ta fram sina egna nationella ramar kring vad som ska ingå i sexualundervisningen. Ny evidens och nya internationella åtaganden har gjort avtryck i dokumentet och Karin Nilsson beskriver den som ett verktyg för att åstadkomma det länder redan kommit överens om i termer av mänskliga rättigheter och hållbar utveckling
»Det handlar om ett starkare språk som tydligare ringar in ungas rättigheter och ny evidens om de positiva effekterna av sexualundervisning.«
– Tidigare fanns det mer skrivningar kring avhållsamhet, nu är språket mer nyanserat med formuleringar om att välja att ha sex eller att avstå. Man vänder perspektivet till det självständiga valet, snarare än att det handlar om en pålagd moral, säger Karin Nilsson.
– Det handlar om ett starkare språk som tydligare ringar in barn och ungas rättigheter och ny evidens om de positiva effekterna av sexualundervisning, fortsätter hon.
En annan skillnad är enigheten – för första gången har en rad FN-organ ställt sig bakom handboken. Det ger tyngd, men också väcker kontroverser – inte minst det faktum att barnfonden Unicef stöttar satsningen. Det skapar enligt Karin Nilsson oro för att dokumentet inte ska kunna användas brett i FN.
Den inflytelserika lobbygruppen C-fam kritiserar i ett uttalande till exempel att riktlinjerna inkluderar information om hbtq-frågor och »icke-traditionella familjer«. En genomgående kritik från liknande grupper, som förespråkar fokus på avhållsamhet, är att Unesco med sitt fokus på rätten till sexualundervisning skulle »sexualisera barn« och förespråka onani för femåringar.
– De här grupperna har goda kontakter med konservativa regeringsrepresentanter och förser dem med uppgifter om att sexualundervisning skulle vara skadligt för barn – de är ideologiskt drivna och har stora möjligheter att sprida sin bild, säger Karin Nilsson.
En sådan möjlighet stavas tidsbrist och arbetsbörda, där förhandlingsdelegater i FN kanske inte hinner bläddra igenom en omfattande teknisk manual från Unesco och se vad den faktiskt innehåller.
– Istället köper de en ompaketerad bild, eftersom att de här lobbygrupperna är väldigt duktiga på att lägga fram sin version på ett trovärdigt sätt. Så det finns en risk att vissa länder inte kommer att vara så positivt inställda till handboken, eller vara öppna för att diskutera.
»De här grupperna har goda kontakter med konservativa regeringsrepresentanter och förser dem med uppgifter om att sexualundervisning skulle vara skadligt för barn.«
Det kommer alltså att bli en utmaning att få ut den politiskt känsliga informationen som handboken presenterar. Diskussioner om forskning och internationella åtaganden kommer att behöva föras i varje land, menar Karin Nilsson – inte minst för att Trumpadministrationen är väldigt skeptisk till att unga ska få tillgång till sexualundervisning.
– Det får stora konsekvenser eftersom USA är en stor finansiär när det gäller bistånd och utvecklingssamarbete, så när de ger pengar till konservativa rörelser och riktar om det finansiella politiska stödet till aktörer som förespråkar avhållsamhet, då kan det bli bakslag på landnivå. När då omfattade riktlinjer från Unesco istället betonar mänskliga rättigheter så bäddar det för strid, säger Karin Nilsson.
Redaktionen
