Sexualpolitisk serieboom

Sara Elgeholm: Det kändes viktigt att skildra min dröm om att vara del i en familj som skilde sig från »mamma pappa barn«. Så jag tecknade om det som fanns i mitt liv. Jag hade inga krav i början på att det skulle bli en bok, utan såg det som ett längre serie- och livsprojekt.

Jag ägnade mycket tid åt att läsa och söka information om alternativa familjebildningar, insemination och hela grejen med att bli gravid och bära barn. Det intresset gjorde mig engagerad, i kombination med en saknad – jag kunde sällan känna igen mig i de texter jag hittade.

Fanny Agazzi: Min bok tar upp utomkvedshavandeskap och problem med att bli på smällen, men handlar också om en kompis som dör. När det känns som att livet håller på att glida mellan ens fingrar… och samtidigt kan man inte skapa nytt liv. Det var för jävligt att det kom i samma veva. Första månaderna med min son var som en dröm där jag bara kände: »Det här är livet. Just nu lever jag«. Det var svinjobbigt också, men jag var precis där jag ville vara. Nära honom.

»Trots att det genomförs ungefär 35 000 aborter per år i Sverige är det tyst. Diskuteras abort handlar det oftast om för eller emot.«

Julia Hansen: Jag ville berätta om mina aborter, eftersom jag upptäckte hur lite folk vet. Jag visste knappt något alls om aborter innan jag själv behövde göra en. Trots att det genomförs ungefär 35 000 aborter per år i Sverige är det tyst. Diskuteras abort handlar det oftast om för eller emot. Vi borde ha kommit längre än så

Ville ni bredda diskussionen om reproduktion?

Fanny: Absolut! Jag var med om någonting som folk inte snackade om på fikarasten. Jag försökte ta upp det själv, men det blir så dålig stämning – och få hakar på. Dessutom blir det medicinska så lätt ett tyckande. Blåser vinden åt ena hållet är det viktigt att amma. Är det överskott på fisk i EU får gravida käka fisk… Okej, jag är konspiratorisk, men det är lätt att få det intrycket. Jag skulle aldrig mer behöva jobba om jag fick en femma för alla husmorstips jag fick när jag försökte bli med barn. Zink, D-vitamin, juice, avslappning. Det enda jag hörde var: Det är ditt eget fel. Ditt sätt att leva och äta är otillräckligt. Du är inte tillräckligt sund för att ha barn i magen.

Sara: Jag läste bloggar om privatinsemination och serier om att bli förälder, men det saknades berättelser om att hitta en familj som vill vara med och bli föräldrar. Jag hade aldrig sett insemination skildras i serieform.

Julia: Jag letade efter berättelser om abort när jag var gravid, men hittade nästan inga alls. Det jag var med om händer tiotusentals kvinnor varje år – men det berättas sällan. Fanny, hittade du någon information och i så fall var?

»›Tussan92‹ eller ›edvinsmamma‹ har lärt mig mer om utomkvedshavandeskap än sjukvårdsupplysningen.«

Fanny: Jag gick till Familjeliv. Användare som kallar sig »tussan92« eller »edvinsmamma« har lärt mig mer om utomkvedshavandeskap än sjukvårdsupplysningen. Den anonyma forumformen kan bli himla intim och ge bra detaljer. Å andra sidan kan »tussan92« sprida falska fakta.

Varför har ni valt det självbiografiska formatet?

Fanny: Jag har sällan gett mig på annat än självupplevda serier och har haft ett hävdelsebehov när det kommer till min reproduktiva hälsa. Man känner sig lätt ensam och misslyckad.

Sara: Det kan kännas ego att saker i mitt liv ska intressera andra, men bara jag kan berätta min berättelse. Jag läser gärna självbiografiska berättelser. Både det välkända och det som ligger långt från mitt liv blir intressant, för att det är upplevt.

Julia: Det som författaren själv har varit med om får mer tyngd. Fannys och Saras böcker är grymt bra, men jag skulle inte uppskatta dem lika mycket om de var fiktiva.

Fanny: Det är svårt att rita serier. Skulle jag behöva hitta på fiktiva personer skulle det nästan vara omöjligt!

Sara: Ja, risken för att projekt strandar redan på manusstadiet är större om jag ska bygga upp en intrig, med karaktärer som inte går att spåra i min vardag.

Julia: Serier är min favoritform. Jag vill ha fler serier från olika delar av världen översatta till svenska!

Sara: I serieformat kan viktiga och tunga berättelser som skulle kännas ännu tyngre i ren textform, förmedlas effektivt. Jag tycker om att berättelser och information görs tillgänglig genom serier. Hur det är att leva med hiv. Eller Bibeln i serieform.

»Det behövs samtal om antidepressiv medicin vid graviditet, i stället för att läkare dömer och skapar oro.«

Fanny: Jag älskar serier med mycket ångest. Inte min egen, den är för ful, men andras ångest. Och pinsamma grejer som man ändå berättar. Serier kan visa att du inte är ensam. Jag önskar att världen fungerade mer som en stor, öppen terapigrupp.

Vilka diskussioner vill ni se mer av?

Fanny: Ofrivillig barnlöshet pratas det allt mer om, kanske för att de kvinnor som sätter debatten har fokuserat på karriär innan barn. Det vore bra med mer information om graviditetskomplikationer, inte bara på Familjeliv. Det behövs samtal om antidepressiv medicin vid graviditet, i stället för att läkare dömer och skapar oro. Det är viktigt att må bra också, som gravid.

Sara: Jag trodde att information om hur ensamstående och samkönade par kan gå tillväga för att bli föräldrar var hyfsat spridd – men när jag hör om läkare som inte känner till privatinsemination blir det tydligt att det behövs informationsspridning.

Julia: I nuläget styr abortmotståndare samtalen om abort. Jag är trött på att behöva försvara aborträtten. Jag vill hellre diskutera hur vi kan förbättra vården, bryta tabun och sprida kunskap. När det kommer till utomkvedshavandeskap och insemination vet jag bara det jag läst i Fannys och Saras böcker. Jag vill ha mer! Självklart vill jag sluta »diskutera« manliga preventivmedel. Jag vill se förändring – och engagemang från män!

Sebastian Lönnlöv är frilansjournalist.

Teckna en årsprenumeration och få en fin premie!

Trevlig läsning!

Läs mer

Män måste börja ta ansvar för abort – intervju med Julia Hansen (2015)

En tsunami av queera sexserier

Strömqvist skapar historiebok