Alla kan få barn
För 25 år sedan betraktades provrörsbefruktning som »onaturligt« och etiskt fel. I dag riktas skepsis mot surrogatgraviditeter och ensamstående som vill inseminera. Men vad kommer sen? Ottar simmar in i stamcellsforskningens universum i en framtid där alla, oavsett kön, ålder och relationsform, kan få barn.
Utdrag ur Jenny Nordlanders text i Ottar #1 2015
Det första barnet att födas efter in vitro-fertilisering, IVF, heter Louise Brown. Hon föddes i Storbritannien den 25 juli 1978. Fyra år senare föddes lillasystern Natalie, världens fyrtionde »provrörsbebis«. Sedan dess har mycket hänt. 1999 blev Natalie, det första provrörsbarnet att själv få barn. IVF-teknikens skapare tilldelades Nobelpriset 2010 och i dag räknar man med att över 5 miljoner barn har kommit till genom provrörsbefruktning, mer än hälften av dem de senaste sju åren. I Sverige har antalet IVF-behandlingar ökat kraftigt på 20 år. Från cirka 3 000 år 1991 till drygt 15 000 år 2011.
Tekniken utvecklades från början för att hjälpa kvinnor under 35 år som hade problem med äggledarna att bli gravida. Efter en seg start, allteftersom människor vant sig vid tanken på att plocka ut ägg och befrukta med spermier för att sedan sätta in det färdiga embryot i en livmoder, har tekniken utvecklats avsevärt och gruppen som kan ta del av den breddats rejält. Det handlar om singelkvinnor, lesbiska par, kvinnor över 40, 50, ja till och med 60 år och par där den ena personen är infertil på något av en mängd olika sätt.
……………..
De senaste åren har forskare på flera olika håll lyckats skapa könsceller, alltså spermier och ägg genom stamcellsteknik. Experiment har utförts och lyckats på möss. Det råder inga stora tvivel om att det här kommer att lyckas även med människoceller. I förlängningen betyder det att man kommer att kunna få ett genetiskt barn med sig själv, med en partner av samma kön eller med flera partners. Tre, fyra, fem eller sex personer kan på det sättet i framtiden bli genetiska föräldrar till ett och samma barn. Genom att redan i provröret dela embryon och göra nya könsceller av dem skulle man kunna få barn och barnbarn samtidigt. Och nu börjar det kanske låta konstigt även för den mest liberala och vana?
– Ja, jag måste erkänna det. När det börjar närma sig avel i provrör känns det obehagligt. Men det kan också vara trångsynthet från min sida, säger Torbjörn Tännsjö.
Detta är ett utdrag ur texten.
Läs hela Jenny Nordlanders text i Ottar #1 2015.
