Bilan Osman, skribent och utbildare på Expo, kräver politisk handling inför sexismen mot muslimska kvinnor.
Jag minns första gången jag kände mig maktlös. Jag var tretton år och fick bevittna hur en äldre man attackerade min mor verbalt. Anledningen? Hon hade några år tidigare tagit beslutet att bära slöja. Där stod min mor, tillsammans med
mig, och utsattes för allvarliga glåpord, och det fanns ingenting jag kunde göra. Min mor, den starka kvinnan och min förebild stod framför mig – helt förnedrad, för att en man bestämt sig för att sådana som hon inte ska få leva i Sverige. Sådana som vi. Muslimer.
I början av april dömdes en 55-årig man för att han en augustikväll för snart två år sedan hade misshandlat två muslimska kvinnor utanför en akutmottagning i Malmö. Mannen som rört sig i antimuslimska miljöer och varit med och grundat en ökänd antimuslimsk organisation, dömdes för misshandel, inte hatbrott. Enligt Malmö tingsrätt fanns inte tillräckligt med bevis för att han hade attackerat kvinnorna för att de bar slöja.
Attacker mot muslimska kvinnor är tyvärr inte ovanligt; beslöjade muslimska kvinnor är en lätt måltavla. De är synliga, bara en glimt åt deras håll kan avslöja vilken religiös tillhörighet de har. Men det jag slås av är sexismen i attackerna. Och det har tagit mig många år att inse att hatet mot muslimska kvinnor inte bara grundar sig i rasism eller muslimförakt – utan i mäns våld mot kvinnor. I patriarkatet.
Jag påmindes nyligen om detta när jag besökte en vän i Göteborg. På kvällen skulle vi ta en fika och på vägen dit möts vi av en man. Han tar en titt på oss båda, blir röd i ansiktet och skriker sedan: »Jävla muslimslynor, åk tillbaka till ert hemland «. Den sexualiserade attacken lämnar oss båda i chock. Vi var inte beredda på detta.
»Hatet grundar sig inte bara i rasism eller muslimförakt – utan i mäns våld mot kvinnor. I patriarkatet.«
Men när ordet »förtryckt« dyker upp i samma mening som orden »muslimsk kvinna« så vet vi hur meningen slutar: Med den bruna mannen. Om den bruna mannens våld mot muslimska kvinnor. I många år har jag saknat en debatt som handlar om att det patriarkala våldet mot kvinnor i det västerländska samhället i många fall kommer från vita män. Män som inte bara genomsyras av hat mot muslimer, utan av hat mot kvinnor.
Jag slutar aldrig förundras över dessa missriktade försök till muslimska kvinnors befrielse. Och hur lätt det är för en del att se patriarkatet och mäns våld mot kvinnor – när det handlar om bruna män. För dessa räddare i nöden förbiser det faktum att patriarkatet kommer i alla former. När en man skriker till kvinnor att de är »muslimslynor«, så handlar det inte enbart om en person som hyser agg gentemot muslimer, utan om en man som vill projicera sin frustration på kvinnor, som vill utöva våld mot kvinnor. Det handlar om män som hatar kvinnor.
»Diskussioner om det eventuella förtryck jag upplever pågår alltid någonstans ovanför mitt huvud.«
Som muslimsk kvinna, och specifikt beslöjad muslimsk kvinna, har jag genom åren känt mig osynliggjord. Diskussioner om det eventuella förtryck jag upplever pågår alltid någonstans ovanför mitt huvud. När jag uttrycker min oro över alla de män jag har stött på genom åren som förolämpat, nedvärderat och kastat sexualiserade attacker i mitt ansikte, så är det sällan den oron tas på allvar. När vi, beslöjade muslimska kvinnor omnämns i feministiska sammanhang så är det i syfte att rädda oss från ett kvinnoförtryck som många av oss haft turen att slippa. Sällan sker det i syfte att solidarisera sig med oss, mot ett förtryck som för de flesta beslöjade kvinnor är vardag.
Men de fortsatta attackerna mot muslimska kvinnor har inte fått ansvariga ministrar att vidta åtgärder för att säkerställa kvinnornas trygghet. I åratal har muslimska organisationer fått ta kampen – i motvind. När det i år är dags för val, vill jag se en valrörelse där kvinnors utsatthet synliggörs. Där politiker visar sin avsky, inte bara i ord utan även i handling.
När jag var tretton år och fick bevittna hur min mor förnedrades framför mina ögon så växte mitt antirasistiska engagemang, men också mitt engagemang mot sexismen. Jag hoppas en dag få se en kvinnorörelse där beslöjade muslimska kvinnors utsatthet tas på allvar. Där våra kroppar tas på allvar.
Bilan Osman är journaliststudent och utbildare på stiftelsen Expo.
