ADHD och tonårskärlek i mängder
Tonårskärlek, sorg, droger och psykisk hälsa står på tapeten när ungdomsfilmen Så jävla easy going har premiär i slutet av februari.
Filmen handlar om Johanna som har grav ADHD, vilket blir en utmaning då hon möter den coola och självsäkra Audrey som är ny i skolan. Johanna är nämligen i stort behov av sina mediciner men har inte råd med nya. Hela världen blinkar, hon kan inte sitta still, hjärnan går på högvarv och hon tänker att ingen ska orka med henne, samtidigt som kärleken mellan henne och Audrey blossar upp.
Det är en dramakomedi baserad på Jenny Jägerfelds prisade bok från 2013 med regi av Christoffer Sandler, som tidigare bland annat gjort serierna Sjukt oklar och Konsten att få sin mamma att gråta. I huvudrollerna ser vi Nikki Hanseblad, 19, som Johanna och Melina Paukkonen, 24, som Audrey. Det är spännande nog långfilmsdebut för de båda.
Vi möts över en skärm, som så ofta nu för tiden. De båda skådespelarna är lite trötta efter Göteborg filmfestival som Så jävla easy going invigde, och som de berättar varit både kul och intensivt.
Vad är det viktiga med den här historien?
– Det går ju inte att undvika att prata om att det är två tjejer som blir kära, men det viktiga är att vi aldrig gör det till ett problem. Det är ingen som behöver komma ut, Johanna ifrågasätter aldrig att hon blir kär i en tjej, problemet är bara att hon är kär och inte vet vart hon ska göra av sig själv, säger Melina Paukkonen.
När Johanna möter Audrey förs hennes egna problem in i ljuset och det blir en kamp mellan att vilja dölja dem för Audrey och samtidigt vilja vara med henne.
– Den tar också upp ämnen som att tvivla på sig själv och inte veta vem man är, att inte gilla sig själv och osäkerhetskänslor som jag tror många känner igen sig i. Johanna blir lite förälder till sin förälder och får ta mycket ansvar. Också hur det är att ha en diagnos, ja, det är rätt mycket tänker jag, säger Nikki Hanseblad.
Hur var det att spela in filmen?
– Det är det roligaste vi har gjort tror jag, för båda oss, någonsin. Det var väldigt omvälvande, och fantastiskt, och ibland skitjobbigt, säger Melina Paukkonen och Nikki Hanseblad fortsätter,
– Och väldigt utvecklande, det liknar ingenting man har gjort innan så det var givande och jättekul.
Johanna hanterar jobbiga känslor delvis genom att simma, vilket Nikki Hanseblad fick öva på inför inspelningen med en simtränare. En av de mer ansträngande sim-scenerna spelades in en kylig höstdag då hon dyker rätt ner i en mörk älv i Göteborgs stadskärna.
– Det var såklart nervöst när jag simmade i älven för det var oktober och jättejättekallt. Sen var det ganska jobbigt fysiskt också, jag har inte så bra kondition, säger hon och skrattar.
När Johanna inte simmar vill hon helst vara med Audrey. Karaktärernas kemi gnistrar och redan andra gången tjejerna träffades på inspelning var det dags att spela in en sexscen.
»Det var fortfarande lite >ska vi kramas, ska vi ta i hand<, det var lite märkligt. Vi hamnade i något konferensrum som det stod en säng i. Men vi hade världens bästa intimitetskoordinator.«
Melina Paukkonen
Tidigare har Ottar skrivit om intimitetskoordinatorernas intåg i filmbranschen, en ny yrkesroll som går ut på att öka tryggheten under intima scener (läs här). Att det användes under inspelningen var uppskattat.
– Det var jättebra, vi fick dels sitta själva med henne och prata och även tillsammans, om vad som kändes okej, hur man kände och så. Det var väldigt skönt att kunna kommunicera sådana saker och känna sig trygg i det, säger Nikki Hanseblad.
Vad vill ni att tittarna ska ta med sig från filmen?
– Först och främst att man sett en fin film, och få försvinna in i världen lite av det som är Så jävla easy going. Men också att man är okej som man är. Det finns alltid någon som kommer tycka om en. Det som är så fint med just Johanna och Audrey är ju att Audrey gillar Johanna just för de delarna som hon inte gillar med sig själv, säger Melina Paukkonen.
Hur går era tankar inför premiären?
– Hela situationen är ju så ny för oss med allt och det känns så kul att göra det tillsammans, det är både skönt och roligt. Jag är jättepirrig, säger Nikki Hanseblad och Melina Paukkonen fortsätter:
– Jag har så svårt att fatta att det händer nu för man har väntat på det så länge. Man har gått runt och tänkt »nu händer det, nu händer det snart« och nu när det väl händer vågar man knappt tro på det. Men jag hoppas bara folk ska tycka om den.
Filmen släpps den 25 februari på bio, distribuerad av TriArt film.
Frida Liljefors är journalistpraktikant på Ottar
Bilder: TriArt/ Cinenic Film
