Tandvårdsskräck i skuggan av sexuella övergrepp
Sexuella övergrepp och tandläkarskräck har mer att göra med varandra än de flesta kanske tror. Många som utsatts har utmaningar med tandvård och besöken kan bli känsloladdade, visar en studie från Malmö Universitet. Hur hänger det ihop? Tandläkaren som drivit studien, Eva Wolf, menar att kroppen minns.
– Man är i ett kolossalt underläge när man utsätts för övergrepp, men även i tandläkarstolen. Man fälls bakåt, kopplas till salivsugen och brickbordet dras fram över en. Man har saker i munnen och fingrar och apparater och får utstå behandling dessutom ofta gör ont. Så min tanke var att situationerna liknar varandra, säger Eva Wolf, övertandläkare och specialist i endodonti vid Malmö universitet som drivit studien.
De som medverkat i undersökningen har alla varit med om sexuella övergrepp, och lider även alla av någon form av tandvårdsrädsla. Att gå till tandläkaren kan nämligen återuppliva en känsla av maktlöshet och därför vara ångestladdat, vilket i sin tur påverkar personernas munhälsa.
När Eva Wolf för länge sedan skrev sin avhandling om svårförklarliga ansiktssmärtor visade det sig att flera av de drabbade hade utsatts för diverse övergrepp, och när hon läste på mer, uppdagade sig vissa samband.
– Svåra upplevelser tar sig andra uttryck ibland när man inte kan använda sina ord, kroppen minns. Så kom jag in på tandvårdsrädsla och undersökte sambandet däremellan, och tittar man på en grupp människor som varit utsatta för sexuella övergrepp har de tandvårdsrädsla i större utsträckning än en grupp som inte varit utsatta för övergrepp.
Reaktioner som svettningar, att inte följa med stolsryggen eller frysa till kan vara tecken på att patienten har ångest. Men hur man då ska agera som behandlare är inte alltid enkelt. Wolf berättar om ett fyrfaldigt motstånd i att synliggöra problemet, dels då utsatta ofta inte berättar eller svarar uppriktigt om de får frågan. Men även hos tandvårdspersonalen.
»Vi har ett motstånd mot att höra den hemska historien, och reagera på den. Jag tror att en nyckel är att prata om det här motståndet hos oss som behandlare.«
Eva Wolf, övertandläkare och specialist i endodonti
Hon säger att en del tycker det är svårt att fråga i rädsla att trampa någon på tårna och att det kan bli en utmaning att navigera situationen om någon skulle berätta.
– Att man inte kan hjälpa är svårt och man tror kanske det är det man ska om man frågar, men vi ska inte bearbeta traumat för det kan inte vi, däremot kan vi kan lotsa rätt och erbjuda hjälp på det sättet.
Wolf slår även ett slag för är att i bemötandet vara medveten om det maktförhållande som finns och jobba därefter. Ge patienten inflytande över behandlingen, fråga hur man kan underlätta för dem och se till att det blir på deras villkor i så stor utsträckning som möjligt.
– Man får visa att man ser och hör både vad de säger och vad kroppen säger, så patienten känner att man faktiskt är med dem. De är inte ett objekt som man ska göra en fyllning på utan man är där tillsammans.
Precis som med allt är kunskap förändringens fackla och det händer faktiskt saker inom fältet. Flera utbildningar inom ämnet finns idag och förhoppningsvis fortsätter det växa och bli en självklar del inom tandvårdsutbildningar. Bland annat infördes det 2018 ett nytt examensmål som kräver kunskap gällande våld i nära relationer, vilket Wolf menar är ett viktigt steg.
– Det behövs mer utbildning, det gör det, men det pågår faktiskt väldigt mycket just nu, avslutar Eva Wolf.
LÄS OCKSÅ:
- Effektiv metod läker trauman
- »Jag fattar nu att det var ett övergrepp«
- »Många bär på upplevelser som gör ont«
Frida Liljefors är journalistpraktikant på Ottar