Ett gaycafé. En sexbutik. Det talas om en pågående sexuell revolution i Kina och under min promenad i ett av Pekings mer trendiga hutongkvarter känns det verkligen så. En bit därifrån, i stadens kända konstnärsdistrikt »798 Art Zone«, förstärks bilden ytterligare. Här, i ombyggda gamla industrilokaler, träffar jag (Therese) konstnärer som till och med mars månad är aktuella hemma i Stockholm. De medverkar på Östasiatiska museet, i den första stora kinesiska samtida konstutställningen någonsin med sexualitet, könsidentitet och normer som röd tråd. Över två år ska det enligt curatorn Si Han ha tagit att överhuvudtaget hitta verken till utställningen. Men de fanns där, runt om i Kina, redo att upptäckas av omvärlden.
Att verka öppet och uttrycka ett hbt-perspektiv i sin konst är inget problem i Peking i dag, berättar en av de konstnärer jag möter. Det är inte det nakna eller sexualiteten i verken som ligger bakom partikontrollanternas ständigt vakande öga, får jag veta. Det är de regimkritiska uttrycken, de som riktar udden mot ordförande Mao och systemets grundvalar, som utgör den farliga konsten. Att frångå hetero- och tvåsamhetsnormen i Kina må fortfarande vara känsligt med hänvisning till kultur och traditioner, men politiskt har sexualitet – så länge det inte gäller krav på rättigheter – hittills inte utgjort en så laddad fråga. Hbt-frågorna har överhuvudtaget inte varit särskilt politiserade.
»Det är lite märkligt att fokus fortfarande ligger på USA och Europa när vi talar om sexuella och reproduktiva rättigheter.«
Men Kina är ett land med makt att påverka, vilket även gäller den sexualpolitiska utvecklingen i världen. Därför är det lite märkligt att fokus fortfarande i så hög grad ligger på USA och på skiljelinjer i Europa när vi i Sverige talar om sexuella och reproduktiva rättigheter. Ofta diskuteras Kina och Asiens betydelse för framtida skeenden när det gäller världsekonomi och säkerhetspolitik, men i fråga om sex har Asiens tungviktare hittills inte haft samma självklara plats i diskussionen – trots att vi vet att den politiska världskartan ritas om.
I årets första nummer vänder Ottar blicken österut. Vi snackar sex på mandarin, hänger med tomboys i Bangkok och vi får veta vad det pratas om i Mumbais queerkretsar. Dessutom: Oscarsnominerad dokumentärfilm, ilska inför 8 mars och en näve underhållande gummifakta.
Text: Redaktionen
