»Man kan välja att bli frihetsberövad«

Mårten Schultz är professor i civilrätt vid Stockholms universitet och ser det som sitt livs mission att förmedla att juridik är något mer än torra regler och domstolar. Han driver en blogg där han gör just detta, där han bland annat kommenterat det så kallade BDSM-målet. Fallet blev mycket omdebatterat och handlade i korthet om att en 16-årig kvinna och en 32-årig man som efter att ha träffats på internet hade sex med BDSM-inslag, vilket beskrevs som ”en slavliknande sexhelg” i Dagens Nyheter. Knäckfrågorna var samtyckets kaliber, och om handlingarna kunde klassas som misshandel.

På din blogg skiljer du på samtycke och ansvarsbefriande samtycke. Vad innebär det?

– Ett sexårigt barn kan aldrig ge ett ansvarsbefriande samtycke för sex med en vuxen person. Barnet betros inte ha makten över sig egen vilja. Så när kan man tillmäta någon makten över sig egen sexualitet? Där finns verkligen en gråskala, men det råder också en viss konsensus. Jag tror att de flesta skulle enas om att det sexåriga barnet till exempel inte kan det, medan en 30-årig vuxen kan det i större utsträckning.

Hovrätten använder begreppet ”våld” i Malmö-målet. Är det en term som rent juridiskt passar i det här sammanhanget?

– Ja, våld används inte på ett värderande sätt i det här sammanhanget. Det definieras ungefär som fysiska medel som orsakar inverkan på någons kropp, alltså ganska abstrakt. Det skulle även räknas som våld om jag spelade hockey och tacklade någon så att den personen fick ett blåmärke, även om det skulle skulle anses som ringa våld.

Domstolen säger även att ”en individ, så länge vissa förutsättningar är uppfyllda, själv måste ha rätt att bestämma över sin person”. Vilka förutsättningar skulle det kunna vara?

– Det är en viss luddighet inbyggd i detta, men att vara vid sina sinnens fulla bruk, inte påtagligt drogpåverkad, tillräckligt gammal, ej i uppenbart trångmål till exempel. De tar ju upp självskadebeteende i det här fallet (kvinnan hade ett tidigare självskadebeteende red. anm.). Borde det tillmätas betydelse? Det finns ett fall som var uppe i hovrätten för tre-fyra år sedan som handlade om självskadebeteende. Det var två tjejer i tonåren, varav den ena led av självskadebeteende. Hon bad sin kompis hjälpa henne att skära henne med ett rakblad, med hot om att hon annars skulle ta livet av sig. Kompisen gjorde då detta och blev dömd. Den domen känns kanske inte självklar.

RFSU beskriver i en broschyr om BDSM bondage som ”frivilligt frihetsberövande”. Skulle det fungera juridiskt?

– Det är helt korrekt, man kan välja att bli frihetsberövad. Det finns kända resonemang om att gränsen går vid slaveri, att man inte kan samtycka till frihetsberövande under ett helt liv. Men om man samtycker varje gång man träffas, varje gång madam kommer hem från jobbet och man fortfarande sitter fastbunden och samtycker, då måste ju utgångspunkten vara att samtycket är giltigt.

Hur samtycker en på ett idealiskt vis?

– På vissa amerikanska universitet har det utformats blanketter för samtycke vid sex. Det behövs så klart inte ett skriftligt samtycke vid sex, det behöver inte ens vara explicit, det kan vara implicit som ju är ganska vanligt när det kommer till sex. Det ena leder till det andra, man brukar kanske inte så ofta ställa frågan rakt ut.

Är det ett hållbart samtycke, att den ena leder till det andra?

– Ja, men jag kan tänka mig att i sex där våld förekommer så är det så klart bra att komma överens innan, så att det inte går över gränsen för vad som kan antas att den andra kan samtycka till.

Text: Linda Israelsson