»Ukrainas hbtq-personer behöver ditt stöd«

– Ni svenskar har genomfört Ukrainas första Prideparad, säger hbtq-aktivisten Taya Gerasimova från den feministiska människorättsorganisationen »In Sight« och tar ett bloss på sin cigarett när jag visar henne bilderna ifrån i fredags då jag och ett tiotal andra svenska fotbollssupportrar, i ett hav av blågula tröjor, gick med regnbågsflaggor längs den ukrainska huvudstadens gator, fram till Olympiastadion där Sverige i fredags spelade mot England.

Den 20 maj skulle Ukrainas första Pridefestival någonsin gått av stapeln men blev stoppad på grund av säkerhetsrisken och huliganer misshandlade ledaren för Ukrainas hbtq-rörelse, Svyatoslav Sheremet (läs om det här). Han blev som tur var inte allvarligt skadad.

Ottars journalist Nana Håkansson skulle egentligen ha intervjuat en annan KyivPride-arrangör, Taras Karasiichuk, men fick inte till någon tid. En vecka senare, natten mellan den 21 och 22 juni misshandlades även han när han var på väg hem. Han blev påhoppad bakifrån och vet inte om gärningsmännen var en eller flera. Men han hörde ord som ”bög” och ”perversa människa”.

Taras Karasiichuk blev misshandlad redan i samband med den inställda Prideparaden i maj. Han blev sparkad i ryggen av motdemonstranter, men blev inte allvarligt skadad då. Men efter denna torsdagsnatts misshandel ligger han nu på sjukhus med hjärnskakning och en bruten käke som väntar på att bli opererad. (Human Rights Watch kräver en utredning, läs mer här)

»Natten mellan den 21 och 22 juni misshandlades han när han var på väg hem. Han blev påhoppad bakifrån och vet inte om gärningsmännen var en eller flera. Men han hörde ord som ”bög” och ”perversa människa”.«

Taya Gerasimova låter bitter, för enligt henne var det trots allt ett misstag av arrangörerna för KyivPride2012 att ställa in. Hon håller med om att det hade varit riskfyllt att genomföra en regnbågsparad, rent av farligt med tanke på hur många motdemonstranterna var och att det inte fanns tillräckligt många poliser på plats. Men det var hon beredd på.

– Jag har tränat »military fitness« i två år för att kunna försvara mig vid demonstrationer, säger hon krasst.

Än så länge har hon aldrig behövt ta till våld, men i samband med manifestationer hon har varit med om hotfulla situationer där hon och hennes medaktivister har blivit jagade av aggressiva män.

»Jag har tränat »military fitness« i två år för att kunna försvara mig vid demonstrationer.« Taya Gerasimova

Taya Gerasimova är 27 år och jobbar som journalist på den ukrainska nättidningen tochka.net. Hon säger sig leva i en för Ukraina liberal miljö; hennes chef är feminist och hon har en familj och vänner som inte har några som helst problem med att hon lever tillsammans med en kvinna.

Det finns vad hon kallar »dåliga områden« i Kiev, där hon av säkerhetsskäl inte håller handen med sin flickvän, men hennes största problem i vardagslivet handlar främst om könsmaktordningen i det ukrainska samhället och det faktum att hon är en bisexuell kvinna.

– Jag möter fördomar från alla håll. Heterovärlden har sina fördomar mot hbtq-personer, många ukrainska bögar tycker de är mer värda än kvinnor och många lesbiska tycker att vi inte är »riktiga« flator.

Men det finns ännu mörkare moln på himlen. I maj kom det ett lagförslag om att det i Ukraina, liksom på flera håll i Ryssland, ska vara förbjudet med så kallad »homopropaganda«. I måndags bestämde sig parlamentet för att gå vidare i frågan; omröstningen sker i början av juli.

»Enligt en färsk opinionsundersökning tycker sjuttio procent av Kievborna att homosexualitet antingen är en sexuell perversion eller en mentalsjukdom.«

Drömmen om Ukrainas första riktiga Prideparad finns kvar, men just nu ligger Taya Gerasimova och hennes organisations fokus på att stoppa lagen som om den blir verklighet skulle förbjuda alltifrån regnbågsflaggor och hbtq-aktivism till att öppet prata positivt om en sexualitet utanför heteronormen och kärleksfilmer som till exempel Brokeback Mountain.

– Vad vi nu försöker göra för att stoppa lagen är att påverka våra politiker genom inofficiella kontakter som vi har med ambassadörer från olika europeiska länder.

Artikelförfattaren Nana Håkansson i mitten under ”Soccerpride2012” i Kiev.

Det är tveksamt om de kommer att lyckas. Officiellt säger sig Ukraina vilja närma sig »Europa«, det vill säga EU, men först väntar höstens nationella val. Och då är det enligt Taya Gerasimova viktigare för politikerna i ett land i ekonomisk kris att rida på de extrema högervågorna och flirta med traditionella värderingar. Enligt en färsk opinionsundersökning tycker sjuttio procent av Kievborna att homosexualitet antingen är en sexuell perversion eller en mentalsjukdom.

Tror du att det som just nu händer i Ukraina är ett steg mot att förbjuda homosexualitet helt och hållet?

– Nej, att det här lagförslaget kom just nu handlar bara om att de styrande politikerna vill tjäna enkla poäng inför valet.

Text och foto: Nana Håkansson

Frilansjournalist med Östeuropa som specialkunskap. Hon är även en av initiativtagarna bakom uppropet #soccerpride2012 som uppmanar alla svenska fotbollssupportrar som åker för att kolla på fotboll i Ukraina i sommar att ta med sig en regnbågsflagga för att visa sitt stöd för landets hbtq-befolkning.

Läs mer

Hans Linde (V) på SVT Debatt om homofobin i Ukraina

Anna Hellgren i Expressen om homofobin i Ukraina inför EM 2012